– Vart ska du ta vägen, frågade bisin min idag mitt på dagen, då han kom hem från grannbyn på lunch och såg mej stadsklädd.
– Till stickcaféet.
– Men det är ju tisdag idag, protesterade han.
Under en halv sekunds tvekan funderade jag om jag skulle förklara varför det inte var stickcafé i morgon, onsdag. Men jag insåg att det skulle ha blivit alldeles för invecklat för honom och att det inte skulle ha lett någonvart. Jag nöjde mej med att lugnt konstatera:
– Omväxling förnöjer.
Idag fyller Buffy Sainte-Marie 83 år. I min ungdom lyssnade jag rätt mycket på henne. Jag kom dock inte ihåg att hon har varit med och skrivit Up Where We Belong.
Bra saker idag:
- Var uppe redan klockan åtta och det är ju bra enligt alla sömnexperter. De säger ju att man ska satsa på regelbundna vanor, alltså lägga sig samma tid och stiga upp samma tid.
- Telefonsamtalet jag väntade på kom i morse. Så glad att människan höll vad hon lovade, för det betyder att jag också kan hålla vad jag lovat!
- Stickväninnan B gav mej skjuts både till och från stan. Tack för det.
- Före stickcaféet var vi inne i guldsmedsaffären. Och ni skulle bara veta vilken otrolig tur jag hade. För det första så säljer inte den affären Kalevala smycken längre och för det andra så finns inte Naisen ääni örhängena i rosa längre kvar! Det var Rosa bandet smycke 2017 och fanns endast i begränsad upplaga. Hängsmycket har jag, för det köpte jag i tiderna med ett presentkort. Men då hade jag inte råd med örhängena, så de fick bli. Men nu då jag hade fått både presentkort och pengar i pensionsgåva, så tänkte jag slå till. Men, som sagt de borde inte ha funnits längre, de där örhängena med rosa sten. Det är ju ändå 7 år sedan! Men de fanns! Jag blev så råddig av glädje att jag höll på att inte betala den överstigande delen från att presentkortets summa dragits av! För mej, som inte använder så många andra smycken än just örhängen var detta helt fantastiskt. Vad jag skulle ha gjort med presentkortet annars vet jag inte. Så tacksam och glad för det här.
Och jo, om smycket Naisen ääni verkar bekant, så det var just den broschen kronprinsessan Victoria bar på kavajuppslaget när hon besökte vår lilla stad. - Härligt att umgås och sticka på caféet. Absolut veckans höjdpunkt. Och se så vackert vårligt garn stickväninnan B har. Måste medge att jag är lite avundsjuk!
- När jag kom hem hade äldsta sonen lagat makaronilåda och den tog han precis ur ugnen när jag klev in genom dörren! Tala om att vara hemma i rätt tid.
- Till efterrätt åt vi runebergstårtor, som jag hade med mej hem från caféet.
Önskar er alla en riktigt fin onsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar