Vet ni, jag är en sån klåpare! Jag kan helt enkelt inte sticka! Det är nu en gång för alla bevisat i fredags. På kvällen när jag satt där i min gungstol var jag riktigt nöjd och glad, för nu, nu skulle jag äntligen få lilla sockan färdig. Nu var det dags för tåminskningen, ja eller vad det nu heter på riktigt stickspråk. Mitt mönster är på finska, så...
På natten kom jag på att jag hade gjort något konstigt med minskningen. Det var fem före att jag skulle ha rusat upp och börjat undersöka stickningen närmare. Men jag tänkte att bisin min kan bli ordentligt nervös, så det är bäst att låta bli. Jag gav mej alltså till tåls tills morgonen ljusnade så rosig och fager. Och då, i det vackra gryningsljuset såg jag det, mitt stick klåperi i all sin skröplighet.
Jag sa ju att jag inte ska sticka sent på kvällen när jag redan halvsover. Att sticka bakåt härifrån i många varv var inte ens att tänka på...
... så jag petade i en livlina, för jag ville inte att nån maska skulle smita iväg ända ner till hälen!
Sen bara rev jag och där har den olycksaliga sockan fått ligga på matbordet sedan dess. Jag har inte plockat upp maskorna tillbaka på stickorna. Det känns oöverstigligt just nu. Suck!
Jag har kommit fram till två alternativ till min stickhobby:
- Härefter stickar jag enbart halsdukar eller andra raka bitar, för det verkar vara det enda jag kan.
- Jag byter ut mitt garn mot legoförpackningar, helst Star Warslego och så börjar jag bygga med dem istället. Det blir väl bra?
Jag försökte få lite sympati av bisin min. Han såg knappt på mitt elände och sa endast:
– Det är bra, så har du något att göra.
Har ni hört något värre? Jag har redan nu alldeles för mycket att göra. Jag vågar knappt svara ja på en lunchinbjudan utan att kolla i min fulltecknade kalender först!
Det enda som tröstar lite grann just nu, är det faktum att jag inte ännu hade hunnit klippa av garnet i tån och fästa garnändarna. Kanske, om jag riktigt anstränger mej att jag skulle hinna och orka plocka upp maskorna i morgon och sticka tån färdigt. I kväll vågar jag inte göra nånting sånt längre.
Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.
2 kommentarer:
Din berättelse får mig att minnas hur jag misslyckades med min stickning. Jag hade på dagen skrivit ut en beskrivning till en mössa. Jag köpte mina första rundstickor och ett mjukt garn. Jag satt vid radion i flera timmar i ett sträck och stickade. Det var roligt och löpte bra. Men oj, då märker jag att jag ganska i början redan hade börjat sticka åt fel håll. Jag rev upp stickningen och gav garnet till en som kan sticka och jag fick min mössa.
Ha en bra ny vecka du också!
Tack, jag ska försöka ta vara på veckan på bästa möjliga sätt.
Att sticka är ju för det mesta roligt, men jag har ju lyckats klåpa två gånger på raken nu, så det känns inte alls roligt. Men inte ska vi ge upp så lätt inte! Vi stickar på!
Skicka en kommentar