Dagen har igen gått i flygande fläng. Jag startade med att hålla vårterminens sista föreläsning i grannstaden.
Och då, då fick jag de här fina korten av en härlig kursdeltagare, som kom enkom på plats för att ge dem till mej innan hon skyndade vidare västerut!
På hemvägen från jobbet hann jag på en snabbvisit till min hulda moder. Hon fick en grej, som hon längtat efter och talade om i lördags då vi hälsade på henne. Och tänk, nu är det måndag och den finns redan i hennes kök. Det var snabb leverans inte sant? Och allting handlade som vanligt om att den råkade finnas just där och just då.
Medan jag satt vid köksbordet i mitt barndomshem jobbade jag på som aldrig förr och besvarade femtioelva e-postmeddelanden som dök upp i min arbetstelefon.
Väl hemma tillredde dubbelmorfar en försenad lätt lunch medan jag försökte reda ut den ena och den andra konstigheten i kursdatabassystemet och fortsätta svara på e-post. Nu får jag hoppas att allting är som det skall, annars...
Dubbelmorfar for iväg med sjuklingen till läkaren och jag jobbade på som en virvelvind. Sen var det iväg igen, för klockan sjutton började ett intressant föredrag i stan, Åldras tryggt. Där satt jag i ett fullproppat rum med många andra intresserade. Och nu, nu borde jag egentligen skriva en artikel om det. Men det står helt stilla i mitt huvud. Egentligen vill jag ju bara sätta mej ner och sticka, men här sitter jag igen framför datorn. Kanske bäst att jag går och lägger mej redan nu och sedan stiger tidigt upp imorgon?!
Dubbelmorfar är lite purken:
- Du skrev inte igår att jag lagade glass också.
- Oj, nej. Det hade jag glömt. Blir det bra om jag kompletterar nu idag?
Det enda jag fick till svar var en fnysning.
Men alltså, dubbelmorfar gjorde också glass i förrgår då han var så husligt effektiv!
4 kommentarer:
Duktiga dubbelmorfar och dubbelmormor...vi väntar ännu ivrigt på vårt första barnbarn! Det lär ska vara en världsomvälvande händelse!
Grattis! Så härligt! Det är utan tvekan en världsomvälvande händelse. Förbered er på att allting sedan är annorlunda än när vi hade våra barn!
Att få sitta med den nyfödda i famnen och följa med minsta lilla andetag och skiftning i ansiktet är helt obeskrivbart. Jag skulle kunna sitta så hela dagen.
När de små blir lite äldre är det härligt att få umgås med dem utan minsta lilla uppfostringsansvar! Vi har dock hittills varit mycket lydiga morföräldrar och inte gett godis en endaste gång till M, endast ballonger! :-)
Antar att du nu har stickat massor med små söte babykläder.
Jag skäms....inte en enda maska stickad åt kommande lilla "monstret"(föräldrarnas benämning) vet ju inte ännu vem som kommer...är det en hon eller han! Men utan kläder blir inte ungen..hela holmen där dootron bor bidrar med nånting:) Det är en stor händelse för alla!
Härligt att hela holmen engagerar sig. Och inte behöver du skämmas det minsta. Du stickar så snabbt att i ett huj blir kläderna färdiga. Eller så syr du. antagligen kommer den lilla att få så mycket kläder att de knappt hinner användas innan de är urvuxna.
Skicka en kommentar