Fartfylld måndag

Igår morse då jag satt intet ont anande vid frukostbordet och njöt av min sedvanliga morgongymnastik:

Ja, ni ser fem ugglor! Det här är ingenting att leka med, utan verklig gymnastik för de små grå. Förunderligt nog så klarade jag av hela korsordet idag. Ja, också de två andra korsorden med fem ugglor, det vill säga Storkrysset och Klurifaxen. Det trodde ni inte om mej, eller hur? Men nu är ju nog den där Allerstidningen lite småtråkig då de häftigaste korsorden redan är lösta. Borde jag förresten skicka in dem? Ah, förresten där finns ju ett Gotlandskryss, visserligen endast med tre ugglor, men alltid får man lära sig någonting nytt genom att lösa det. Nå, det får bli morgondagens gympa! Minst 30 minuter ska man hålla på varje dag säger hälsofreakarna, läkarna och förståsigpåarna. Antar dock att dom menar någonting mera svettigt än mitt sätt att gympa!

Oj, nu kom jag av mej i min berättelse. Alltnog, där satt jag alltså i en gammal utsliten trikåklänning, som var både fläckig och trasig. Jag skulle ju ändå snart kliva i duschen, så...
Då hördes en smäll, en bildörr slogs fast och alldeles strax bultade det på dörren och klockan hade inte ens hunnit bli nio! Jag utgick från att det var den nästyngsta, som ville ha frukost innan han började sitt distansjobb. Glatt öppnade jag dörren och strax ryggade jag tillbaka. Utanför stod en stor karl sommarklädd i shorts. Hastigt försökte jag skyla över den utslitna sköna trikåklänningens värsta skavanker alltmedan jag febrilt spanade bakåt. Var höll dubbelmorfar riktigt hus? Det här fick han allt ta hand om själv! 

Och jo precis, karlen frågade efter min man.
- Han, han är i källaren, stammade jag osäkert och hade lust att frambringa ett öronbedövande skri för att få fart på min gubbe. Det som gjorde att jag avhöll mej från vrålandet var det faktum att jag redan såg ut som en galning, så jag behövde inte spä på det intrycket med att dessutom bete mig som en sådan! Och framförallt tänkte jag på den stackars semestrande sonen i gästrummet i källaren. Tänk vilken chock han skulle ha fått!
Sent omsider kom dubbelmorfar till min undsättning. Jag smet iväg med blixtens hastighet hit till datarummet och sen såg inte den karlen till mej något mera.
Och nej, det var ju nog ingen farlig karl, men ändå... jag vill ju inte se ut som nånting katten har släpat in då jag ska umgås.

Titta vad dubbelmorfar fick! Det var som tack för... och nej, nej, eftersom det var ett förtroendeuppdrag han har skött helt utan ersättning, så har skattebjörnen inget att göra med det här. Det är helt enkelt en gåva, så det så! Nu har vi alltså var sin flaska. Så det kan bli hur roligt, rörigt eller konstigt som helst här hos oss nu!

Jag hann vet ni få ganska mycket datorjobb undangjort medan karlarna satt i köket och pratade. Efter duschen satte jag mej och stickade. Jag var inte alls så där värst pigg på att bege mig iväg någonstans alls. Hur det nu var så hamnade vi i västra grannstaden. Både sonen och jag hade tjatat på dubbelmorfar att han skulle ringa och beställa tid först. Men se nej!
- Nu har dom tid däremellan med det här.
Pytt heller att bildoktorn hade någon tid däremellan. Det visste ju både jag och sonen. Dagens samhälle fungerar inte längre så där. Allting skall skötas kliniskt och effektivt enligt en pressad tidtabell. Det finns inte tid för något annat. 

Medan dubbelmorfar besökte bildoktorn, så vandrade sonen och jag omkring i Uusiokeskus (Återvinningscentralen). Där fanns hur många böcker som helst, som jag skulle vilja läsa... riktigt någonting annat hittade jag inte. Men jag träffade en trevlig kursdeltagare där, så dagen var räddad! Sonen en aning konfunderad:
- Känner du alltså alla människor, frågade han.

Vidare till nästa motorman. Där fick vi passagerare vänta, vänta och vänta i bilen. Dubbelmorfar kom aldrig ut ur hallen. Till all tur hade jag tagit stickningen med mej, så jag fick min disktrasa färdig. Sonen roade sig på nätet på smarttelefonen. 

Fort iväg på en sen lunch. Min mage knorrade redan oroväckande. Sedan likaledes ett snabbt besök hos barn och barnbarn. M blev jättebesviken då mommo inte kunde stanna kvar och leka. Det hjälpte inte att hon fick den magiska lådan tillbaka! I den fanns nu en handstickad klänning!

Så iväg hemåt via stan. Där försvann sonen in till frisersalongen och jag gick på vädrafolkdräktspicknick. Och det utan både folkdräkt och matkorg eller filt! Nej, jag hade kameran och blocket med mej i högsta hugg! Snälla och trevliga damer förbarmade sig över mej och bjöd på både kakbit och kex! Tack för det.

Det var alltså folkdräktens dag igår. Och det uppmärksammades av staden. Här de östnyländska dräkterna. Längst bak till vänster Liljendaldräkten, både dam och herr. I främre raden Pernådräkten på museiintendent Ulrika Rosendahl och folkdräktskonsult Maria Lindén. Herrdräkten är gemensam med Liljendals. Dräkterna med den blå- och rödrandiga kjolen är från Lappträsk. Saknas gör Strömfors' och Mörskoms dräkter.

De danska folkdräkterna var helt olika våra och mycket färggranna. Mannen i den svarta dräkten längst till höger bär en sorts "yrkesdräkt". Sådana bars av kringvandrande hantverkare. På bältesspännet kunde man se vad för sorts yrkeskarl det var fråga om. Den här hade spännet för snickare. Till utstyrseln hör dessutom en silverring i örat. Den skulle ge pengar, så man kunde begrava den kringvandrande yrkesutövaren ifall han föll ifrån. Fiffigt, inte sant? Den här dansken hade dock avstått från sin örring.

Den Toppede Höne, hette den danska gruppen som uppträdde med folkdanser i parken invid stadsmuseet. Som ni ser, så har karlarna toppluvor på huvudet och förstås knätofs. En del av byxorna var gjorda av manchestertyg.

Och nej, tyvärr har jag ingen folkdräkt. Kanske lika så bra, egentligen. Som ung hade jag den broderade väskan, som hör till Pernå folkdräkt. Den var från min mormors systers dräkt. Var själva folkdräkten fanns eller numera finns har jag ingen aning om. Väskan har också kommit bort i något skede.

En så här vacker rönn finns det där i parken.

Idag har jag jobbat flitigt vid datorn. Det drar ihop sig till kursstart så småningom och en hel del ska ännu planeras, korrigeras och dubbelkollas. På eftermiddagen åkte vi norrut till grannkommunen, där äldsta sonen kollade på tv-inställningar och appleprodukter, som inte riktigt ville samarbeta.
På hemvägen tittade vi in via min hulda moder, men hon snusade så sött att vi enbart lade in vår förning i kylskåpet, skrev en lapp och tassade tyst ut ur huset igen.

I morgon tycker jag att jag borde få ta en stickdag. Vad tycker ni? 
Nu ska jag i varje fall lägga upp maskor för en ny disktrasa medan jag funderar lite på nästa projekt eller om jag ska ta itu med en UFO...hmmm...