En liten rackare

Igår var jag iväg österut efter jobbet för att se på akvareller. Där fanns också en bit av Finlands natur, som alldeles tydligt ville ha det lite varmt och mysigt. Och nu varnar jag er som har herpetofobi, alltså ormfobi, titta inte nu! Hoppa över de två följande fotona.

Den här lilla rackaren, nåja lilla och lilla, men alldeles tydligt ett ungt exemplar, slingrade sig snabbt under en fåtölj. Den ville så gärna ha det varmt och skönt. Emellanåt sträckte den på huvudet, för den märkte förstås att det fanns människor i närheten och kunde ju inte veta om de människorna förstod att snokar är fridlysta. Att det här är en snok, syns ju alldeles tydligt på den gula teckningen på huvudet. Och nej, den här ormen är inte farlig. Om den blir rädd lägger den sig ner och spelar död. Då räcker den ut tungan. Det som ibland gör det svårt att i hastigheten bestämma om det är en snok eller huggorm, som krälar framför fötterna på en, är att det finns helsvarta huggormar. De saknar alltså sicksack mönstret. Då får man titta efter de gula teckningarna och huvudets form. Så nu vet ni det! 

Den här rackaren hamnade på sopskyffeln och så ut i skogen. Den kanske inte blev så nöjd med den behandlingen?

Efter att ha sett på den där levande varelsen beundrade jag akvareller i stället. Så fina, med motiv från Bruket. Finns nu utställda i A'la Talli till den 17.10.

Idag har det varit rätt mörkt hela dagen med regnskurar titt som tätt. Jag har inte fått så mycket konkret gjort annat än datajobb, jobb som man verkligen inte ska syssla med på lördagen! 

Nu har det redan hunnit bli kväll, så nu återstår för mej att sätta mej ner och försöka åstadkomma något i stickväg och njuta.

Önskar er alla en riktigt skön söndag.