Höstens första...

 ... stickcafé gick av stapeln idag. Eftersom min eftermiddagskurs blev inhiberad, så kunde jag delta. Jippiii! Från och med nästa vecka, så kan jag inte vara med på tisdagseftermiddagarna, för då jobbar jag i den västra grannstaden.

Det var så härligt att träffa alla damer igen.
– Det här är mer värt än pengar, sade E och hon har alldeles rätt. Att få träffas och prata är underbart efter allt hemmasittande i våras.

Och sen vet ni, sen skulle ni ha sett, allt det där fina alla hade gjort. Jag bara gapade. När hinner man med allt det där stickandet? Tror ni att jag har något fel i min tidsplanering? Ägnar mej för mycket åt kursförberedelser? Jobbar för mycket framför datorn? Slöar? Löser för mycket korsord? Hmmm...
Nå, hur som helst, jag bleknar och inser att jag får nog lägga i flera växlar nu om jag alls ska hinna med nånting.

Så här fina vantar har U stickat. Inuti är det fullt av garnändar, som tillkommit då hon broderat på de här maskorna. Här går det åt restgarner och vantarna värmer skönt. Praktiskt och bra nu då hösten verkligen är i antågande.

Sockstickning är fortfarande det som de flesta håller på med. Så även jag idag. Snart är skaft nummer två klart.

Och som jag sagt många gånger förut: Stickande damer är vänligheten själv. Titta vad jag fick av E, strumpstickor nr 6. Tack!

En trevlig social eftermiddag, som jag kommer att leva länge på. Tack för trevligt sällskap och tack också för skjutsen.

Nu är det dags för mej att uppdatera en dator och kolla lite inför morgondagens kvällskurs.

Ha det bra!