Högt i det blå

Då och då får jag för mej att jag lever ett rätt stillsamt småtråkigt liv, som det nu inte egentligen finns så mycket att skriva om. Sen händer det saker mitt i allt, bra grejer, men förstås också dåliga. 

Nuförtiden är jag noga med att samla alla fina pärlor till ett långt halsband. En sådan pärla var gårdagens eftermiddag då mina söner tog mej med till den norra grannkommunens pizzeria. Det var länge sedan jag haft kvalitetstid med dem alla, så jag njöt i stora drag.

Idag har jag haft två lektioner distansundervisning hemifrån, träffat en person, som kan hjälpa mej med en tidningsgrej och sen har jag varit österut och fått vara med om nya spännande saker. Så tacksam för min livsnyfikenhet, vetgirigheten och önskan att få lära mig nytt. Det var precis det jag fick idag då vi med dubbelmorfar styrde iväg österut. Det är bra att då och då ta sig upp från stickfåtöljen.

Vi hamnade på det här fältet bakom Bruket. Här pågick tävlingar, som jag fick en lite vag inbjudan till, förra lördagen då vi besökte samma fält med H. Då var fältet tomt, men nu var det full rulle.

Högt i det blå svävade segelflygen, som styrdes med radiosignaler.

Planen slängdes iväg med hjälp av en elektrisk vinsch. Linan kopplades loss när den lilla fallskärmen, som ni skymtar under planet, slog ut. Spännande!

I ett av tävlingsmomenten ingick precisionslandning. Man får minuspoäng om man landar för långt ifrån. En del var verkligt skickliga.

Det gäller att ta ner sitt plan på ett behärskat sätt, så att det inte kraschlandar.

Högt upp i det blå svävade också en riktig flygare, nämligen en fiskgjuse.

"Den flygande reportern" är igen tacksam för det spännande uppdrag hon haft för lokaltidningens räkning. Tack också till alla vänliga karlar, som svarade på frågor. Idag har jag haft nöjet att lära mej nya saker tack vare det.

Men nu, nu tänker jag ta det lite lugnare och sticka färdigt sockan jag började på häromsistens.

Ni får ha det så bra!