På distans

Allting verkar gå på distans nuförtiden, ja, nästan allting. Då blir det ju lite knepigt för mej, som gärna träffar människor och delar med mej av min kunskap till dem. Det är liksom i det där mötet, som aha-upplevelserna föds. 

Nu är det många pessimister, som säger att vi kommer att få dras med coronan länge än och det betyder att distansjobbet blir det nya "normala". Tja, jag vet inte vad jag ska säga till det. Jo, det är skönt på ett sätt att kunna jobba hemifrån, men... som sagt, kurstillfällen i verkliga livet ger så mycket mer.

Idag deltog jag i ett webinarie, alltså en föreläsning på distans, ett webbseminarium.

Och då måste man ju förstås ha en stickning till hands! Det var en annan klok deltagare där som visade sin stickning och sade att det hjälper en att koncentrera sig. Och det är ju helt rätt, inte sant? Med en stickning i händerna är man uppmärksam och skärpt som tusan.

Efter distansseminariet styrde jag västerut och jobbade i datasalen på kvällen. Och nu ska jag försöka slita mej från den här farliga internetsidan och sticka några varv till på den lilla halsduken. Borde jag dricka kvällste först? Hmmm... men skorporna är slut, tror jag...