För tillfället verkar världen översvämmas av digitala läckor. I Finland har känsliga uppgifter från Vastaamo hamnat i fel händer och i Sverige har man en stor säkerhetsläcka där riksdagen och banker har drabbats. Brottsligheten tar sig alltså andra nya vägar och uttryck i dagens digitala samhälle. Och vi borde alla ta oss i akt och kolla en extra gång var uppgifter om oss finns lagrade.
Det är lätt att bli lurad. Tidigt på tisdagsmorgonen ringde en karl upp mej och presenterade sig klart och tydligt och förklarade sitt ärende. Pengar var på kommande! Hurra, tänkte jag förstås och frågade med oskyldig röst:
– Du behöver alltså kontonumret?
– Jo, blev svaret.
Till all tur kan jag inte kontonumret utantill, så det blev liksom inget med det där.
Mitt på dagen ringde det från en mysko nummer till mej. Jag svarade i hastigheten eftersom jag just skulle iväg till ett distansmöte. Först hördes inget, men sedan med svag röst:
– Hello, I'm calling from Microsoft!
– Va, nä nu skojar du nog, svarade jag och fortsatte artigt med: Tack och hej. Nu efteråt ångrar jag mej lite att jag inte frågade efter Bill Gates!! Det skulle också ha varit lite spännande att se hur långt bedragarna varit villiga att gå. Men jag hade inte riktigt tid med sådant igår, tack och lov!
Idag har endast en telefonförsäljare ringt och försökt få mej att prenumerera på den förnyade fina Anna. Jag skulle få ett fint smycke eller ett knivset som gåva och förstås tidningen superförmånligt. Men, vad ska jag med en finsk veckotidning till? Inga spännande korsord, som i Allers och... ja, jag vill endast ha handarbetstidningar, så det så! Och Mästarkrysset har jag ju redan så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar