Av dumt huvud får man lida, så var det i lördags för mej. Jag hade tänkt vara så förnuftig att jag skulle ha använt restiden i Adam plåtlådan till stickning. Med väldig fart fixade jag 24 maskor på åttans stickor och tänkte att nu kör vi.
Den nya stickningen lade jag i Stinky-kassen, men utan både måttband, sax eller alternativa stickor i olika storlekar.
Men däremot på parkeringsplatsen utanför varuhuset, där dubbelmorfar rusade runt för att hitta lyktljus till graven vi alltid besöker i väst.
På varuhusets parkering stickade jag alltså de här varven och där kom en ung dam med två gröna nystan sockgarn och strumpstickor. Hon log igenkännande åt hantverket medan äldre herremän glodde förundrat: Där sitter en dam i framsätet och stickar!
Det är alltid lättare att vänta på någon då man har något för händerna. Tiden går mycket fotare då.
Gissa om jag var sur på mej själv, då jag insåg att jag nog hade garn, men inga lämpliga stickor. Jag borde kanske ha rusat in till varuhuset?
Igår rev jag upp alltihop och började istället på en helt annan liten stickning, också den i rosa.
Igår rev jag upp alltihop och började istället på en helt annan liten stickning, också den i rosa.
Men vad lärde vi oss av detta? Jo, sticka alltid en provlapp först och därmed basta!
Nu önskar jag er alla en riktigt bra vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar