Det är ju det jag alltid har sagt: Jag skulle inte klara mej utan mina stickväninnor. Så är det nu bara. De är omtänksamma, vänliga och givmilda.
Igår fick jag den här gröna smörjan av stickväninnan B. Hon i sin tur hade fått tips om den av stickväninnan E. Jag smorde alltså in mitt onda knä igår kväll och sedan sov jag som en stock ända till morgonen. Nu vet jag inte om det beror på den här gröna salvan eller om det beror på att jag fick en sådan friskluftschock igår. I princip spelar det ingen roll. Huvudsaken är att jag fick sova. Idag har jag försiktigt haltat omkring här hemma och jobbat på distans. Dubbelmorfar föreslog att han skulle skaffa mej en gåbock. Haaa!
Minstingen grälade på mej och menade att ett läkarbesök är det enda rätta. Haaa! Men han är också en vänlig själ, så han skaffade ett mahjongspel åt mej. Det för att han vill att jag ska ta det lite lugnt och vila knäet. Han blev inte särskilt glad då han fick höra om mina planer för i morgon. Tur att jag inte räknade upp hela veckans program! Då skulle han inte alls vara nöjd. Men det går nog bra om jag tar det lugnt och sakta och undviker tvära svängar, häftiga knyckar och trappor.
Stort tack till stickväninnan B och minstingen för gåvorna och omtanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar