Idag ska jag bjuda er på nånting, som jag vanligtvis inte brukar göra, nämligen två vinrekommendationer. I tisdags för en vecka sedan fick jag nämligen två påbörjade vitt vinsflaskor. Det har varit gott att läska sig med ett litet glas då och då på kvällarna. Dock inte för mycket, för då går det ju inte att sticka, i synnerhet inte mönster!
Den här tyska rieslingen, Anselmann är riktigt god. Årtalet är 2022 och den finns i vår statliga butik. För att det inte ska uppstå komplikationer kommer jag inte att länka till affären i fråga. Men nu vet ni nästa gång ni står där omgiven av diverse flaskor och inte har en susning om vad som skulle vara värt att dricka.
Den andra flaskan jag varmt kan rekommendera är rödvinet Kaiken. Det hade vi på midsommaren. Yngsta sonen använde det i marinaden och sen använde vi det som måltidsdryck till det grillade köttet. Den här flaskan är från 2021.
I dagarna tre har bisin min gått och visslat på en melodi och han är en hejare på att vissla. Han brukar vissla med fåglarna och de är inte alltid så glada över konkurrensen. Melodin har förstås fastnat i mitt huvud och avlägset kom jag ihåg några svenska strofer. Tack vare Youtube fick jag fram När livet börjar le. Och när jag grävde riktigt djupt i mina hjärnvindlingar mindes jag engelska lyriken också "Heavenly shades of night are falling..." Twilight Time heter sången på engelska. Förvånande vad allt onödigt man kan hitta i sina hjärnskrymslen. Varifrån bisin min fick den i sitt huvud vet jag inte. Kanske nånting han hört på radion? Nu gäller det att försöka få bort den vackra öronmasken och få den ersatt med någonting annat eller kanske ännu hellre med tystnad.
Idag på eftermiddagen levererade jag den lappade Mumintunikan åt Lillan. Oj, vad hon pratar nuförtiden. Knappt jag hänger med i svängarna.
Nu önskar jag er alla en fin onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar