I morse då jag dröjde mej kvar vid frukostbordet och med ojämna mellanrum skrapade mej i huvudet, för att hjälpa de små grå på traven, så dök bisin min plötsligt ner bakom soffan. Jag såg mer eller mindre ut som en fågelholk, för vad i alla glödheta hade han nu hittat på?
Han muttrade nånting om en låda mellan stånkandet och stönandet. Till all tur frågade han inget av mej, muttrade enbart om dragkedja och björntråd.
Nej, han hittade inte det han letade efter, men...
– Här får du en morgongåva, sa han och räckte högtidligt över den här presenten åt mej. En gammal stoppsvamp utan fot och tunn gummibandstråd, som jag tror att har använts för rynkning vid sömnad. Kanske den går att sticka med i sockresårer? Få se...
Det här är skatter från bisin mins pappas kusins kvarlåtenskap, sånt som bisin min i tiderna räddade undan förgängelsen. Och i de lådorna har jag inget ärende, för jag har ju mina egna lådor. Och bra så, för då har bisin min inte heller ärende i mina lådor!
Sent omsider på förmiddagen körde vi iväg till västra grannstaden, för att hämta hem kattvakten. Familjen hade precis hunnit hem, så vi stannade kvar en stund och fick höra om allt kul de hade hunnit med på semestern.
Ja, och så helt plötsligt hade jag missat stickcafé! Tyvärr, för jag skulle ha behövt lite goda råd angående en sak jag tänkte sy. Men dessvärre kan jag inte hinna vara på två ställen samtidigt och idag prioriterade jag familjen.
– Men du kan ju sticka hemma lika bra, sa bisin min.
– Jo, men jag behöver hjälp och råd.
– Nu skojar du, du kan ju sticka vad som helst.
– Höpö, höpö, du tror bara.
Jag hade förståndigt nog packat med stickkassen, men den kom hem tillbaka oanvänd.
Det blev lite diskussion om var vår sena lunch skulle intas. Bisin min skippade alla förslag i västra grannstaden. Det var för fint och för dyrt. Suck!
Det slutade med att vi åt var sin schnitzel på C&D nere vid Skeppsbron. Och nej, förstås orkade jag inte med hela den här portionen. Det börjar nog likna för mycket slöseri. Äldsta sonen föreslog att jag skulle ta en låda med mej hem. Men vad skulle jag ha ätit till de där pommes frites potatisarna och vad skulle resten av hushållet ha fått i sig?
Från stranden körde bisin min in till stan, för dragkedja skulle han ha och därmed basta. Jag var än en gång in i Marimette. Jag trodde faktiskt att jag hade köpt allt jag behövde och lite till i fredags när jag var där.
Men jag kom ut med två dragkedjor och det här! Mycket osäkert om jag alls behöver någonting annat än garnnystanet och det där ljusblå brodyrbandet, men... Ja, vad ska jag säga? Slutförsäljning är farligt och en ryanål är väl aldrig fel!
Innan vi kom hem tog vi ett varv via mataffären.
Och jag kom hem med den här. Nu får jag skrapa mej i huvudet igen!
Idag har jag lärt mej en ny sak, visste ni att de där butikskassarna (kestokassi på finska) är gjorda i Tyskland? Nä, inte jag heller, men idag vände jag på kassen och där stod "Made in Germany". Tänk, varje dag får man lära sig nånting nytt.
Önskar er alla en fin torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar