En bit på väg

Idag hade jag tänkt sitta utomhus och virka. Men det har blåst så mycket  att det blev till ingenting. det var en massa andra saker jag också hade tänkt göra. Men det är ju en ny dag i morgon, så...

Igår kom jag en bit på vägen med det här aktuella virkprojektet. Nu skulle det bara gälla att hitta de där säkra ögonen, som borde finnas någonstans i säkert förvar. Hmmm... Men var? Jag vill ju ha min amigurumi färdig idag innan det är läggdags.

Nästan hela dagen

I morse när jag äntligen vaknade för andra gången hade klockan redan hunnit bli nio. Första gången vaknade jag klockan fyra och för en gångs skull hade jag riktigt svårt att somna om. Så klockan fem funderade jag allvarligt på om det var läge att stiga upp på riktigt. Men så skulle jag bara vila i sju minuter till och plötsligt sov jag.

Att vakna nio är rätt sent för mej, så jag blev lite virrig och visste inte riktigt vad jag skulle ta itu med allra först. Jag sade ju att den där snart-är-semestern-slut stressen skulle slå till när jag minst anar. Och så var det i morse. Det är riktigt skönt att inte ha någonting inplanerat, men samtidigt blir det lite rörigt att kunna bestämma hur man ska prioritera.

– Va, jobbar du på semestern, frågade dubbelmorfar upprört då han såg vad jag hade för mej idag.
– Jo, jag måste eftersom jag inte gjorde det här i juni innan jag blev ledig.
– Du skriver väl upp timmarna nu sen också?
– Jo, jo, det är lugnt.
– Du borde nog ha stämpelklocka, för du brukar slarva och göra mycket gratisjobb.
– Nä, nä, det är lugnt.

Nästan hela dagen har gått åt till att fylla den här tomma kalendern. Jag har kollat och dubbelkollat för att få allting rätt infört. Och samtidigt har jag också uppdaterat den elektroniska kalendern.

– Nej, du borde ha tagit sjukpension, utropade dubbelmorfar när han såg hur kalendern blev fylld vecka efter vecka.
– Och hur skulle det ha gått till om jag får fråga?
– Du skulle ha sprungit till läkare hela det här sista året.
– Och sagt vad? Att det drar lite konstigt i stortån?
– Ja, inte vet jag, men du kunde ha tagit förtidspension.
– Varför det? Jag älskar ju mitt jobb! Och så länge huvudet håller...
Dubbelmorfar muttrade något om  arbetsnarkomaner och galna käringar, som jag låtsades att jag inte hörde. Bäst så, för att undvika att diskussionen urartar. Jag ser framemot hösten och hoppas verkligen att kurserna kan hållas som närundervisning. För säkerhets skull har jag färdigt vissa inplanerade som distanskurser. Och ja, de andra kan jag lätt göra om ifall kursdeltagarna nu bara skulle våga haka på.

Idag hade vi precis lämpligt väder för det här inomhusarbetet. Tyvärr inget regn, men svalt och skönt. Och moln, som seglar förbi.

Och nu, nu äntligen har jag tid att ta itu med min virkning, som har fått klara sig utan mej både igår och idag. Tur att jag inte började med den i morse. Då skulle kalenderjobbet fortfarande vara ogjort och det skulle stressa mej. Jag vill som sagt inte dubbel boka mej, för jag kan inte vara på två ställen samtidigt.

Konst igen

Sent igår kväll, mycket sent, fick jag nästan fnatt. Jag kunde inte hitta mitt svarta paket, som jag fick från jobbet i början av juni! Min kalenderinsats var borta! Ve och fasa! I något skede hade jag panikstädat och satt den nya kalendern på ett säkert ställe. Och nu, nu mindes jag inte var den fanns. Dubbelmorfar var inte brydd. Men jag fasade, tänk om jag skulle behöva ha en riktig storstädning här på databordet? Plocka bort allting och sortera. Hur skulle jag då nånsin hitta nånting igen?

Alltmedan jag blev oroligare och oroligare och nästan tänkte gå över gränsen till hysteri, så försökte äldsta sonen få mej att tänka logiskt. Det var svårt, då städspöket skrämde mej, så att hjärncellerna frös till is.
– Var hade du den senast, frågade han tålmodigt.
Då rusade jag till matbordet och visade exakt var jag mindes att jag hade sett den senast. Sen hade jag ju rafsat ihop högarna och burit dem hit till datarummet. På något sätt trodde jag att den nya kalendern skulle ha hamnat bland de senaste kurspapiren. Men se nej, den fanns inte där. Äldsta sonen gick igenom tidningshögarna och diverse andra högar av obestämd karaktär. Men se nej, inte där heller.
Sen sprang vi båda iväg till extra bordet, men där fanns ju ingen kalender heller. Nog en hel del annat, som till exempel björnmattan, syskrin, en pajform, mönstertidningar, några böcker, garnstumpar och jag vet inte allt vad för bråte. Och jo, nån borde nog städa. Men vem?

– Vad hade du i den där kalendern då, frågade äldsta sonen.
– Ingenting. Den är ju ny!
– Vaa? Men då kan du ju köpa en om du inte hittar den.
– Nej, men jag måste ju börja skriva in höstens åtaganden innan jag dubbelbokar mej.
– Men du har ju kalendern i elektroniskt format.
– Jo, men det går int, för om nån ringer, så måst jag ha en kalender att bläddra i.
Sonen skakade förtvivlat på huvudet och gav mej en misstrogen blick, som sa att hans mamma hade tappat greppet totalt.
– Nå, då får du köpa en ny då, konstaterade han och gick sin väg. 

Jag insåg att det inte var läge att just då gråta över spilld mjölk, utan att det var bäst att lägga sig och sova på saken. Och att inte alls tänka på ordnande och städandet och...
Så låg jag då där i allsköns ro i sängen och plötsligt insåg jag att den måste finnas i en av tidningsboxarna på databordet. Så jag flög upp ur sängen med fart och gick med raska steg till datarummet och... ta da, där fanns mycket riktigt min kalenderinsats. Frid och fröjd, nu kunde jag somna nöjd. I morse visade jag stolt upp kalendern för äldsta sonen. Han bara fnös åt min tossighet.
Att hitta kalendern var inte ens halva jobbet, för nu gäller det ju att fylla den med alla inbokade kurser och lovade engagemang och faktiskt också ett bröllop nästa månad. Jihaa!

Och på tal om i morse, klockan fyra vaknade jag av att jag frös! Hurra, äntligen. Sovrummet var svalt och skönt, lite för svalt. Så jag steg upp och stängde både fönster och dörr så jag slapp genomdraget. Sedan sov jag lugnt ända till klockan 8. Så otroligt skönt. Men vänta bara, hettan lär ska komma tillbaka. Vet inte om det ska tolkas som ett löfte eller hot.

Idag har jag varit iväg österut igen med dubbelmorfar. Den här gången hamnade vi igen på en konstutställning, en trevlig och fin sådan på Stallvinden i Bruket. Den här gången handlar det om tavlor i olja, akryl och blandteknik.

Vännerna Irina Nyyssönen och Hely Seeskari ställde ut i det ena vindsgalleriet och de hade gjort det riktigt mysigt.

Naturen är deras inspirationskälla och den var närvarande på många olika sätt, både som motiv i tavlorna, men också rent konkret.

Solljuset som silade in genom stallvindsväggarna gav en extra dimension till konsten.

Hely Seeskaris tavla och ljuslykta.

Irina Nyyssönens tavla.

I Aulagalleriet finns Petra Osolas fina tavlor.

Man måste gå riktigt nära för att upptäcka alla detaljer, som gör tavlan tredimensionell.

I det andra vindsgalleriet hittar man konstnärsgruppen Havinas tavlor.

Maarit Siltamäki gör färgstarka tavlor.

Tavlorna av Kristiina Lempiäinen-Trzaska är både skira, men också målade i dovare kompakta toner.

Johanna Mäkitalo målar moln. Helt fascinerande och så vackra formationer.

Vi var inte de enda konstbesökarna på plats. Den här svalmamman, eller är det pappan? hade koll på sina ungar. Och bra så, får hoppas att de är så rumsrena att de inte skiter på tavlorna!

Det är en riktigt fin utställning, som vem som helst kan besöka, också de som säger att de inte förstår sig på konst. Här finns mycket vackert att stanna upp inför begrunda och låta sig föras in i en annan värld. Utställningen pågår till den 15.8 och är öppen tisdag - söndag klockan 11 - 17. 
Naturen och vardagens glädjeämnen är den gemensamma nämnaren för alla de här konstnärerna. Och jag måste säga att jag är full av beundran inför kreativiteten och skaparglädjen, som alla dessa konstnärer uppvisar. Hur orkar de kämpa på?

Och det kan jag fortsätta fundera på medan jag väntar på John Blund...

Inte utan min virkning

Åååh, äntligen kan man röra på sig utan att svetten rinner i strida strömmar. Det har varit en skön vind hela dagen. Och sol från och till medan jag har ränt runt från öst till väst. Det där med hemester tar på, ska jag säga. Jag skulle aldrig i världen hinna eller orka med längre resor än de här små dagstripperna i närmiljön. Det är fullt upp redan med dem.

Det var lite velande hit och dit i morse, så som det oftast brukar var med dubbelmorfar då man inte får raka besked. Men på förmiddagen var det ändå sedan klart att vi skulle iväg österut. Också den här gången till Fredrikshamn.

Det var ju nästan en månad sedan senast.

Jag hade lagt upp för en ny virkning på morgonen, så den hade jag svårt att lämna. Jag kunde dock avhålla mej från att säga: "Inte utan min virkning". Tror att dubbelmorfar skulle ha fått fnatt då.

Med kom virkningen, tryggt packad i kassen från Varusteleka. Och jag hann med några ynkliga varv medan jag satt ute på en bänk och väntade på dubbelmorfar. Under bilfärden orkade jag inte virka. Det var ju ett nytt projekt, så jag skulle ha blivit tvungen att kolla på mönstret var och varannan minut och det fungerar inte riktigt i bilen. Åtminstone inte för mej.

Från Fredrikshamn återvände vi via anrika Gulfbaren i Svenskby. Till Bruket på en sen lunch. Tur för oss att det ännu fanns mat kvar!

Och hem via Pernå kyrkoby och ett besök i en pop-up-kiosk. Och där satt vi och hade ett riktigt trevligt samtal med bekantas bekanta. Så kan det gå till i våra små cirklar här i vår lilla värld. Det var riktigt skönt att komma ut lite och lufta på sig.

Snart kommer slut-på-semestern-paniken att sätta in, för nu är jag inne på min nästsista semestervecka! Uuuh! Ser med skräckblandad förtjusning fram emot att återgå till mitt älskade jobb.

Önskar er alla en riktigt bra vecka.

Min har minsann börjat med full fart.

Ärmlös klänning

Inget regn i sikte här hos oss. Åskan har mullrat på avstånd, men hållit sig borta. Och kan ni tänka, jag hade faktiskt fläkten avstängd på förmiddagen. Nu sitter jag dock i draget mellan två öppna dörrar och fönster. Jag hade nästan tänkt sitta ute och virka på ett nytt projekt. Men efter att ha hängt tvätten ute, så insåg jag att jag skulle ha varit tvungen att hitta en blåsig plats, för att det alls ska vara möjligt. Ja, och så gav jag upp den tanken och satte mej här och blogga istället! Jag vill ju inte att mönsterpapper och garn flyger iväg till grannarna.

Bonden är ute här på åkern och tröskar höstraps, eller är det ryps? Och höst betyder alltså att han sådde den förra hösten. Det är tidig tröskning, för vi är i mitten av juli. Fruntimmersveckan inleds idag och då borde det ju regna, enligt konstens alla regler.

Grannen tvärs över vägen tvättar sina bilar och dubbelmorfar är i hallen i grannbyn och fixar med min bil. Tror jag, åtminstone. Om det inte är min bil, så är det någon annans.
Själv hade jag tänkt baka idag, söndagen till ära. Men så upptäckte jag att inomhustemperaturen visade 27 grader, så då ville jag inte höja temperaturen i köket ytterligare.

I juni snöade jag totalt in på Barbiekläder. Det gick rätt fort att bli färdig och restgarner försvann. Dock inte så många gram på en gång.

Den här blev färdig 10 juni:

Modell: Stickad klänning, modell 1131 från stickatillbarbie.se

Garn: Bomullsrestgarner 

Åtgång: 12 g

Stickor: Nr 2½ och 3

Klänningen fick bli tvåfärgad, för jag var inte säker på att det vita garnet skulle ha räckt till. Med restgarner vet man liksom aldrig riktigt. Men det gick ju bra så här också. Och det finns ännu kvar pytte pytte lite vitt. Få se vad jag ska göra med det?

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på söndagen!

Björnmattan

Ta-da! Låt mej få presentera tre damers verk och visa vad man kan göra för att få garnlagret att minska, eller ja, vänta nu lite. Det gick nu inte riktigt som på Strömsö, för vi blev tvungna att köpa två nystan till!
Men för att ni ska få se att jag inte enbart köper garn, utan att jag också använder dem så låt mej visa björnmattan!

Men alltså, så här kan man göra med sockgarnet, 7-bröder om man inte kan eller vill sticka sockor!

Modell: Nallematto från tidningen Virkkaa, Kauneimmat Käsityöt

Garn: 7-bröder från Novita 

Åtgång: 1 184 g

Virknål: Nr 6

Vi började på det här projektet 27 juni förra året. Det var H, som blev inspirerad då hon bläddrade i min virktidning. Och jo, jag tyckte att det var ett helt okej och genomförbart projekt. H ritade av mönstret på papper, som jag fått at stickväninna V, så tack för det!

H hade ett gammalt sofföverdrag, som hon sedan klippte ut två björnmattdelar från. Ursprungligen hade vi alltså tänkt göra två mattor, men som sagt både garnet och vår ork tog slut.

Det är sällan jag har sockgarn i samma färg kilovis. Till all tur hittade H två nystan garn till, i den där ena rosa nyansen, så jag kunde slutföra projektet i tisdags. När vi först placerade ut alla bollar utan att ha de virkade delarna på plats såg både bollarna och garnet ut att räcka, men sen blev det ett så här stort hål, som jag försökte fylla och dubbelmorfar var ju till och med så snäll att han var iväg till stora varuhuset i stan och kom hem med ett garnnystan. Men det var ju inte rätt nyans!

H har sytt på maskin och broderat för hand. Jag har virkat, sytt fast öronen i översta mattdelen. H, L och undertecknad har alla gjort garnbollar. Vi använde helt gammaldags teknik med två papprundlar. Vi klarade inte de där moderna plastgrejerna, alltså tofsramar. Jag har förstås av dem här hemma, men...

För att mattan inte ska halka köpte jag redan i vintras en stuvbit med halkskydd från den lokala färghandeln. Också den här klippte H till och sicksackade sedan fast i den andra mattdelen.

Sedan blev det handarbete igen.

Och nu tog sytråden slut!

Till all tur har dubbelmorfar i tiderna hållit på med möbelrestaurering och hade en sån här krokig nål, annars skulle vi inte ha klarat det.

Det var hårt syende genom två lager sofföverdrag, ett lager virkat och ett lager halkskydd! H inledde detta sömmande och jag fortsatte efter det att hon hade åkt härifrån. Men det tog förstås sin lilla tid innan jag blev färdig.

Puust, nu är i alla fall mattan färdig och vi får hoppas att den hittar sin plats i lekrummet hos flickorna. Om bollarna inte håller, så virkar jag en ny mage åt björnen. Det har H bestämt.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på lördagen.

På elitnivå!

Kära vänner, igår blev ni igen utan blogginlägg. Och det beror på den infernaliska hettan. Efter att ha deltagit i redaktionsmöte i stan och genomblöt och flämtande satt mej i bilen, konstaterade jag för dubbelmorfar:
- Idag gör jag ingenting mera.
Han hummade lite till svar. Han gjorde inte så mycket han heller, annat än halvlåg i soffan, satte sig upp då det blev för klibbigt och varierade emellanåt och satte sig i "min" gungstol.

I tisdags fick jag färdigt bollprojektet och sedan dess har jag förtvivlat försökt hitta på någonting jag skulle vilja göra eller framförallt orka göra. Idéer är det ingen brist på, inte heller projekt som är på hälft, men jag har inte orkat gräva i garnlagret, tyvärr. I morse drog jag dock fram stora plastkassen, ja, ja, jag vet, jag ska byta ut den till en papperskasse, med restgarner i ylleblandning. Tänkte att jag kanske, kanske skulle återgå till att göra barbiekläder! Men sen kunde jag inte hitta den där tjocka plastfickan med alla utprintade mönster. Så blir det när man städar i all hast och stoppar undan viktiga saker på ett säkert ställe. Det är ju det jag alltid har sagt: Det är farligt att städa, för då tappar man saker.

Igår morse såg det riktigt lovande ut på himlen då jag steg upp vid halvsjutiden. Det var fullt av moln. Jag var optimistiskt hoppfull och tänkte att nu, nu får vi regn och lite svalka. Men icke då! I Heinola uppmättes värmerekord på 34 grader. Hos oss "endast" 32. Och väderspåmännen och -kvinnorna på TV utlovade igår svalare väder. Men jag tycker inte att 29 grader är mycket svalare. Det hade vi inomhus igår redan och det var på tok för varmt. Sedan när temperaturen går under 25, så då kan man tala om svalare.

Till all tur finns det små glädjeämnen i livet. För en vecka sedan beslöt jag att satsa hela 2 euro på Eurojackpott och jag vann 25,70 €. Inte illa, eller hur?
Och nu i veckan vann jag på Instagram ett valfritt mönster från Ariana på Craftinghappiness. Mönstret har jag redan fått i min e-post. Tycker ni att jag nu borde satsa hela 4 euro på Eurojackpott? Tänk om turen håller i sig?

Instagram är för övrigt farligt, för där ser jag hur flitiga alla andra är, sitter och stickar i yllegarn på stranden. Och så hittar jag allt möjligt farligt som till exempel sidan med över 1 000 gratis virkmönster. 

Glädjeämnen i postlådan igår: Tidningen med stort T och...

... tidningen med stort M. Och här ser ni, här är det tankesport på elitnivå! Första korsordet, Startskottet är redan löst.

I väntan på svalare väder, så önskar jag nu er alla ett riktigt skönt veckoslut!

En het onsdag i juli

 Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på det här infernaliska vädret, som gjorde att jag satt längre än tänkt framför min bärbara och försökte jobba med fläkten blåsande på full effekt. värmen gör hjärnan mosig, så allting tar låååång tid. Det ledde till att jag sent omsider fick på diskmaskinen och ännu klockan halvtolv på natten stod och hängde den tvätt, varav en del plagg, som jag behövde idag. Tur att det torkade snabbt här uppe i duschrummet!

Vad kan man göra en het onsdag i juli? Jo, man kan sätta sig i minstingens bil och åka iväg tillsammans med honom till huvudstaden. Det var svalt och skönt i bilen, men all utevistelse en verklig plåga. Det var egentligen han som hade ärenden till storstan. Jag fick följa med enbart på grund av hans godhet. Dubbelmorfar var inte glad:
– Hur ska du orka i den här hettan? Och va ska du och göra i Varusteleka?
– Det går nog bra och jag följer bara med, svarade jag frejdigt och så åkte vi iväg vid 11-snåret.

Första anhalt var just Varusteleka. Minstingen hittade fram utan hjälp av navigatorn. Han säger att det är viktigt att använda hjärnan och inte förlita sig på tekniken hela tiden.

Om ni undrar vad det där konstiga skåpet till höger är, så är det för hissen. Alla klarar ju inte trapporna. Trevlig personal och jag hade verkligen inte tänkt shoppa någonting där. Men så i en låda med överskotts skodon, fanns det ett ynkligt par kvar precis i  min storlek. Priset var 24,99, så vi var rörande överens med minstingen om att 25 euro för ett par joggingskor inte är så illa.

Skorna hamnade i den här kassen. I Varusteleka finns inte plastkassar. Om jag för den här tillbaks, så återfår jag panten på fem euro. Bra system, eller hur? Minstingen hittade det han ville ha och behöver, så frid och fröjd.

Efter vår första lyckade shopping, gjorde minstingen en snabb avstickare till Musti och Mirri, för att inhandla specialkattmat åt sina två svarta sötnosar. Själv satt jag snällt i bilen.

Fortfarande utan navigatorns hjälp kom vi alldeles rätt och kunde börja fynda i Nihtisilta (Knektbron, på svenska), alltså en stor återvinningscentral med massor, massor och åter massor av prylar.

Till dubbelmorfars stora fasa, kom jag hem med gamla mönstertidningar, igen. Men...

Och så shoppade jag loss allt möjligt "bra att ha" ifall jag vill fylla på Barbies garderob ytterligare. Och vet ni vad, när jag kom till kassan blev det hela betydligt förmånligare än vad jag hade räknat med. Allt med röd lapp var nedsatt med 50%. Om jag hade vetat det, så... men kanske ändå bäst så här, för nu borde det räcka ett litet tag framöver.

I Nihtisilta såldes en stadig och rymlig tygkasse. Så nu är jag minsann utrustad och ja, har ytterligare två projektväskor.

Vi kände ingen hunger direkt, men beslöt ändå att besöka Taco Bell, för ingen av oss hade ätit där tidigare. Det låg dessutom lämpligt vid återvägen från Nihtisilta.

I ärlighetens namn så var vi nog lite besvikna. Vi valde Meal for 2 Crunchwrap, som består av Crunchwrap med Supreme köttfärsröra (den var god!), Soft Taco med köttfärsröra, pommes frites, som var lite konstiga, kanel twiststänger (nästan som kaneläss) och dricka, som tyvärr saknade kolsyra totalt. Minstingen blev inte ens mätt av sin portion, så kanske något annat matställe hade varit att föredra. Men nu har vi  prövat Taco Bell, vet vad det går för och behöver inte återvända. Kanske en äkta mexikansk restaurang istället nästa gång.

Härifrån körde minstingen till Åggelby, för det ligger ju lämpligt på hemvägen. Fortfarande ingen navigator och det gjorde att vi snurrade på en del innan vi äntligen hittade Ogeli. Och gissa vad som finns där? Nå, jo, Lankamaailma förstås! Och gissa vem som INTE ska ha mera garn? Jo, undertecknad förstås! Men...

... jag var bara tvungen. Jag vet inte hur länge jag har gått och tittat på den där filten Drömmarnas trädgård i pastellfärger. Och nu var garnet nedsatt med 50%, så klart som sjutton att jag måste slå till. Minstingen var superduper snäll som tog mej dit till garnaffären, trots att han vet att han inte borde. Men eftersom jag ju vet vad jag ska ha de här nystanen till och mönstret finns färdigt, så...

Jag hade nog lite annat, som jag också hade tänkt inhandla därifrån, men då minstingen plötsligt stod vid min sida igen, så beslöt jag att inte fresta på hans tålamod. Han hade hittat en återvinningscentral/loppis och därifrån köpt ett spel i en fin låda.

Förstås klarade jag mej inte ända till kassan utan de här impulsköpen. Jag gillar Clovers virknålar, för de sitter så bra i min hand. Garnnystanen kan jag ju titta på länge, för färgerna är så läckra!

Från Åggelby till Borgå och Puuilo. Där bunkrade jag upp rejält med kattmat, så att jag för den sakens skull inte ska behöva åka in till stan. Minstingen hade ännu en affär på sin lista, men han konstaterade att han inte orkade med annat än mataffären och så hem och försöka svalka av sig.

Så här kan man alltså göra en het onsdag i juli: Ha en fin mamma-son-dag. Och ja, förstås köpa liiiite garn! 

Minstingen är ett bra sällskap och står inte och gnäller på samma sätt som dubbelmorfar:
– Kom nu, vi ska int ha nånting.

Så heter det alltid när jag ser på nånting. Men om dubbelmorfar ser på verktyg eller stora saker, så är det alltid sånt som behövs. Lite konstigt, inte sant?

Nu, ska jag sätta mej framför fläkten och kyla ner mej.

Ha det bra och kom ihåg att dricka mycket!

Orange soldress

Huh, idag har jag suttit framför datorn hela dagen och jobbat med texter. Det börjar nu kännas i skuldror och nacke. Bäst att stänga här och göra någonting helt annat resten av dagen.

– Är du alls ute, frågade min svägerska häromsistens då jag träffade henne.
– Nej, svarade jag spontant.
– Jag vill inte vara ute här på gården när det är 34 grader varmt och vindstilla.

Nu när jag har funderat på saken, så visst har jag varit ute nästan varje dag förra veckan. Minst en halvtimme har min PT rekommenderat daglig utevistelse för mej.
I måndags stod jag ute i en trädgård under skuggande äppelträd och beundrade en bil från år 1953.
I tisdags var jag faktiskt ute här på gården med barnbarnen.
I onsdags stod jag i en annan trädgård lite längre söderut, både i skugga och sol.
I torsdags försökte jag ju svalka mej vid vattnet.
I fredags satt jag rekordlänge utomhus och också då vid vattnet.
I lördags satt jag över 2 timmar på vridläktaren.
I söndags, alltså igår, var jag ute i en timmes tid, höll mej i skuggan och plockade smultron. Men schhh, säg inget åt dubbelmorfar, för jag åt upp dem allihop!

Så nu med facit på hand, inser jag att jag farit fram med osanning. Vad ska min svägerska nu tro om mej? Jag var ju faktiskt ute varje dag förra veckan! Och det i den här hettan.

Men Barbie klarar sig bra, förra månaden stickade jag nämligen en orange soldress åt henne.

Modell: Stickad orange soldress, modell 191 från stickatillbarbie.se

Garn: Bomullsrestgarner 

Åtgång: 6 g

Stickor: Nr 2½

Hur det blir med utevistelsen i kväll får vi allt se. Jag har ett projekt jag skulle vilja ha färdigt först...

Så roligt!

Igår på eftermiddagen, strax före halv fem, kom min blivande svärdotter och hämtade mej. Vi skulle inte särskilt långt, till all tur, för vi skulle på premiär.

Vi var alltså iväg till Lurens. Och det var så roligt att äntligen, äntligen få se sommarteater igen. I år ges enaktaren Den hejdlösa husan med fem skådisar och en speleman. Här på fotot Barbro Skogberg, som fru Regina Johansson och Frej Lindfors, som fabrikör Agaton Johansson.

Njutbar föreställning där vi fick skratta. Om ni vill se den så gäller det att boka biljetter i tid, för sista föreställningen är redan 30.7.

Önskar er alla en riktigt fin start på den nya veckan.

Själv hoppas jag på regn och svalare väder...

Utryckning

 – Klä på dig, vi ska på utryckning, hojtade dubbelmorfar igår på eftermiddagen då jag just hade stängt av datorn och skulle ta itu med tvätten.
– Vad då? Nej, jag vill int. Jag åker int till nån eldsvåda.
– Kom med nu bara.
– Men var brinner det då? Är det skogsbrand?
– I Tirmo. Kom fort nu.
– Måste jag klä om mej? Kan jag bara dra den där röda klänningen över huvudet?
– Du gör som du vill, men nu måst vi åka.

Suck och stön. Hur skulle detta sluta? Efter en snabb fundering, så klädde jag mej ändå i mina lösa tygbyxor. De som gör att jag ser ut som Onniclown och i en anständig skjorta med kort ärm. Vem vet ifall jag behövde stiga ut ur bilen någonstans.

På vägen till Tirmo fick jag reda på att det vi skulle göra, var att rädda en dam i nöd. Hon hade blivit akterseglad och hamnat på bryggan vid färjfästet. När vi hade plockat upp damen ställde sig dubbelmorfar i färjkön:
– Nu bjuder jag på kryssning, sa han. Och så åkte vi över till Pellinge. 

Och det var faktiskt riktigt skönt där vid vattnet. Nu när det har varit riktigt varmt tror jag att jag hellre skulle välja den där större båten än den lilla segelbåten. Tror inte att det är så kul att vara instängd i en liten båt i över 30 graders värme.

Vi hamnade i Benitas Café. Ett ställe jag har hört talas om i flera år, men aldrig besökt. Men igår blev det alltså äntligen av.

Vi satt länge och funderade om vi skulle slå till och äta eller inte. Till sist tröttnade jag på velandet, steg resolut upp och gick in i caféet. Och tur var det, för klockan var två minuter före sju, så vi fick ännu våra korgar. Jag valde fish and chips och det var riktigt, riktigt gott. Den andra korgen innehöll höna (kyckling). Jag valde också ett lokalt öl från Kråkö bryggeri. Det var riktigt god öl med smak av citrus. Jag gillar öl med karaktär.

Det var så skönt att sitta där ute i skären, inga myggor och lagom varmt. Dubbelmorfar fick rycka ut som elektriker då propparna gick i caféet. I det skedet visste vi inte om vi skulle få mat eller bli utan.

Det blev helt överraskande en härlig fredagskväll. Trevligt med nya upplevelser och lite äventyr i närmiljön.

Ajjo, vi såg till att damen kom ordentligt hem!

Kom ihåg och dricka, så ni inte torkar ut!
Själv ska jag nu gå till kylskåpet och ta lite iskallt vatten. Och jo, jo, jag vet, man borde dricka rumstempererat vatten, men...

Vit stickad sommarhatt

Åååh, idag var det ljuvligt att stiga upp till temperaturer på 25 inne och 23 ute. Molnen har hela dagen hindrat solen från att gassa alldeles obarmhärtigt. Skönt.

Jag var så full av energi i morse då jag steg upp efter sex timmars skön sömn. Jag tänkte att jag skulle få en massa saker gjorda. Men efter att ha suttit framför datorn hela förmiddagen, så ebbade energin långsamt ut och nu vet jag faktiskt inte riktigt vilket av alla måsten jag borde satsa på allra först. Disken är avklarad, så kanske dags att få en tvättmaskin och snurra. Man kan ju inte gå omkring i svettiga kläder, som luktar surt.

Nästan varje sommar har jag tillverkat en sommarhatt. Så också i år, men årets är lite speciell, för den är stickad och den är åt Barbie.

Modell: Stickad vit hatt, modell A34 från stickatillbarbie.se

Garn: Bomullsrestgarn 

Åtgång: 4 g

Stickor: Nr 2½

Jag skulle faktiskt vilja virka en sommarhatt, men hur konstigt det än låter, så har jag inte sådant garn, som skulle vara lämpligt.

Få se nu, ska jag slutföra bollprojektet? Få på en tvättmaskin? Blanda mej en GT? Sticka bort något UFO-projekt? Som sagt, alla dessa val...

Ha nu en riktigt skön fortsättning på fredagskvällen.

Pytt heller

Idag skockade sig molnen på himlen och så glada vi blev. Nu skulle vi väl ändå få regn?
Pytt heller! Det kom sju droppar vatten och sedan var det stopp.

Men, som den sanna optimist jag är, så tänkte jag att molnen åtminstone gör vädret utomhus lite svalare.
Pytt heller! Det är fortfarande lika varmt och svettigt och i tv:s väderlek säger de att värmeböljan fortsätter...

Man ska ju inte ge upp hoppet, så...

... jag tog mej ut till vattnet och väntade på den svalkande brisen.

Men, pytt heller! Nån enstaka liten vindpust kände jag på min svettiga kind.

I lilla mataffären var det däremot så svalt och skönt att jag gärna hade stannat där resten av dagen. Vad tror ni att de skulle säga om jag tog en stol och stickningen och satte mej där i en av gångarna?

Om jag klarar av lördagens två uppdrag i den utlovade 30 graders värmen, så får jag skatta mej lycklig. Sedan gör jag absolut ingenting resten av veckan, förrän jag deltar i ett möte nästa torsdag, så det så. Det är i varje fall planen. Och jag hoppas att dubbelmorfar inte råddar till den. Jag kommer knappast att handarbeta, men kanske läsa en deckare och lösa lite korsord. Ska bara inrätta en skön vrå åt mej i källaren först.

Vit stickad klänning

Hettan fortsätter och jag hinner fortfarande inte riktigt med. Dessutom hör jag mej själv säga Ja då jag nog med tanke på mitt eget välbefinnande borde säga nej. Idag har vi sett regnmoln på himlen, men tyvärr inget regn.

För en månad sedan fick jag en vit liten stickad klänning färdig. Det är just det som är så härligt med Barbiekläder. De blir helt enkelt färdiga! Inga UFO:n här inte.

Modell: Stickad vit klänning, modell 936 från stickatillbarbie.se

Garn: Bomullsrestgarn 

Åtgång: 6 g

Stickor: Nr 2½

Ja, och så är det så roligt med Barbiekläder. Det är lätt hänt att man fastnar och bara vill göra flera och flera...

Nu ger jag för övrigt upp för idag och går och försöker få tag på John Blund.

Ta det lugnt i värmen!

Villervalla

I morse när jag kravlade mej ur sängen före klockan sex, så såg det riktigt lovande ut på himlen med regnmoln. Jag tassade runt ett varv och såg på det överfulla diskbordet. Disken, som jag alltså inte orkade med igår kväll, och så kom jag till den slutsatsen att det var bäst att lägga sig raklång i sängen igen och försöka få fatt på John Blund. Det lyckades till och med så bra att jag sov ända till klockan åtta innan jag steg upp följande gång.

Jag hann inte avsluta frukosten innan det hördes en liten knackning på dörren och där stod flickorna pigga och glada. Lilla A hade min docka, som hon tog med sig hem i söndags, i ett stadigt grepp. Den åkte förstås hem med henne idag med, så för tillfället får jag klara mej utan.

M å sin sida väntade sig att det skulle finnas paket åt henne. Men den här gången fanns det inga. Hon fick ju massor av paket till födelsedagen, så...

Flickorna var fulla av energi och själv var vi nog lite halvvissna med dubbelmorfar. Jag vet att man inte ska klaga, men jag vill nog ha lite normalare temperaturer nu. Det känns som om allting klibbar fast och som man knappt får luft. Så fort man gör någonting rinner svetten i strida strömmar. Och jag som borde sitta flitigt framför datorn, åka runt, fota och skriva...
För att nu inte tala om att handarbeta, laga mat, baka, diska...

Vi lekte både ute och inne idag med flickorna. Hur de orkade springa omkring på gårdsplanen är mer än jag fattar.

När flickorna hade åkt hem, lämnade de kvar villervalla på matbordet. Vi både ritade, klippte och tejpade, lekte med Barbiedockorna, helikoptern, smurfen och mumin. I ärlighetens namn måste tilläggas att jag mest satt stilla på en stol framför fläkten! Men det gick bra att vara en av dockorna och med bestämd röst säga: "Inte hoppa i soffan!".

Tyvärr ser det fortsatt eländigt ut på väderfronten, 30 grader i morgon och på torsdagen. 28 och 29 resten av veckan, så ingen svalka i sikte. Till södern behöver man nog inte åka i år.

Vit stickad halvkjol

Och värmeböljan bara fortsätter. Tror ni att Greta Thunberg är mycket upprörd? För nu är det väl så att klimatförändringen verkligen märks? 

Tur att vi inte har något ambitiöst trädgårdsland i år. Lite sallad, persilja, sparris, som man först får skörda nästa år. Jordgubbar som inte alls har velat växa, hallon som totalt har torkat bort...
Men det man borde ha satsat på i är är majs.

För en månad sedan fick jag en stickad halvkjol färdig åt Barbie. Tänkte att hon måste nog ha en kjol för stadsbruk också. Den där virkade kjolen passar bättre på logdans.

Modell: Stickad vit halvkjol, modell 262 från stickatillbarbie.se

Garn: Bomullsrestgarn och Silver från Novita.

Åtgång: 4 g

Stickor: Nr 2

Det syns lite dåligt, men jag snofsade upp den här halvkjolen med lite silverglitter i fållen. Barbie måste ju vara fin.

Och nu har jag tyvärr inte längre tid att sitta här, för jag måste ta itu med disken och det blir tidig väckning i morgon. Jag tror till och med att jag måste sätta klockan på ringning...

Fullt program

Igår blev ni tyvärr utan blogginlägg. Det beror på att här var fullt program hela dagen och likadant har det varit idag. Och egentligen borde jag nu redan vara i sängen, för det blir tidig väckning i morgon.

En kär gäst, H anlände till oss på fredagskvällen. Vi hade ett projekt som skulle färdigställas, för nu har vi snart hållit på med det i ett års tid. Det krävdes faktiskt inköp av två extra garnnystan, för att få det färdigt. Nu just återstår det sista sömmandet och det föll nu på min nacke, eftersom H reste hem tidigt idag på förmiddagen.

Igår försökte jag med konststycket att samla alla barn och barnbarn till en liten grillfest. Tyvärr lyckades det inte. Barnbarnen med familj uteblev.

De två yngsta sönerna grillade majskolvar och hemgjorda supergoda hamburgare. I kylskåpet fanns ännu grillkorvar, köttbullar, knackkorvar, nypotatis osv. Men allt det fick bli kvar där, för ingen orkade äta annat än hamburgare med allsköns tilltugg och majskolvar.

I fredags bakade jag bottnen till den lätta jordgubbskakan, som jag hittade recept till i KRuoka. Den garnerade vi med H, så fort dubbelmorfar hade hämtat jordgubbarna från torget.

Det blev en riktigt mäktig och mättande efterrätt. Dubbelmorfar var sur.
– Det här en dålig kaka. Det ska vara den med maräng, gnällde han hela tiden. Och samma visa fick jag höra idag. Jag försökte vänligt förklara att jag inte orkade baka nånting annat än det som gick lätt och fort. Ingen vettig människa ställer sig och bakar då innetemperaturen visar 27 grader. Brrr!

Och ändå var dubbelmorfar snäll, för han hämtade rosa rosor åt mej igår!

Sent igår kväll efter att svägerskan B fått skjuts hem, så fortsatte H och undertecknad med vårt projekt. I ärlighetens namn var jag rätt trött, så H stod för merparten av jobbet. Jag smet iväg från sömmandet och fyllde diskmaskinen istället.

I morse då jag just och jämnt hade stigit upp och befann mej på toan, så tyckte jag att jag hörde en bildörr slå igen. Jag försökte gnugga sömngruset ur ögonen och skärpa till hörseln. Undrade lite över hur det kunde höras så tydligt från grannarna.

Plötsligt hörde jag en försiktig knackning på vår dörr. Innan jag hann rusa med tandkrämen strittande runt munnen, så hördes det BANK, BANK på dörren. Och när jag öppnade så stod flickorna där. Vilken glädje!

Vi har inte träffat dem på en tid, så det var riktigt härligt. Och nu blev det fart på minsann. Alla leksaker spreds ut och allt skulle gås noggrant igenom. Ute vädrades lekstugan ordentligt och M och A ställde till med "kaffekalas", för att sedan bege sig ut på smultronplockning.

Flickorna återvände hem mitt på dagen. Dubbelmorfar och undertecknad begav sig iväg till Höganås där det pågick en auktion. För min del var det första gången, som jag besökte en dylik, så det var riktigt intressant. Men nej, jag ropade inte på någonting. Lite harmade det att tre fina skolplanscher gick för endast fem euro, men... vart skulle jag ha placerat dem?
Kul att igen ha fått vara med om någonting nytt.

Det är riktigt mysigt och hemtrevligt i Höganås.

I serveringsutrymmet hittas bland annat den här soffan, med det vackra handvirkade sängtäcket.

Nu på kvällen tog jag det lite lugnt med Skärgårdsdoktorn på TV. En bra och lugn avslutning på veckan, om ni frågar mej.

Nu önskar jag er alla en fin inkommande vecka. 

Själv funderar jag allvarligt på om jag borde dansa en regndans innan precis allting har torkat bort.

   

Stickad sommartopp

Igår, vet ni, då fick jag faktiskt min virkning färdig. Men tyvärr har jag varit så lat idag att jag inte har orkat fota filten. Ni får därför nöja er med lite gammal skåpmat, för den här lilla toppen fick jag faktiskt färdig redan i maj.

Modell: Stickad sommartopp, modell 262 från stickatillbarbie.se

Garn: Bomullsrestgarn

Åtgång: 4 g

Stickor: Nr 2

Skönt med små projekt, som blir färdiga och som slukar de små restgarnerna. Men inte minskar det precis i garnlagret inte. Sommartoppen är förstås redan hos barnbarnen.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

 

För fjärde gången

Enligt en enad front bland väderspåmännen, så skulle det vara lite svalare idag! Pytt, lika varmt som vanligt och jag har inte orkat baka! Blir lite stress i morgon, för i ett mycket svagt ögonblick fick jag för mej att samla familjen till en trädgårdsfest i lördag. Då tänkte jag förstås inte på hettan och på mina begränsningar i köket. Till all tur ställer minstingen upp som grillmästare. Resten får vi ta som det kommer.

Igår var vi igen iväg österut med dubbelmorfar.

Vi hamnade här i Bruket, var annars? Det är ju önskvärt att hålla sig i hemknutarna då man semestrar i år. Så vi är åtminstone exemplariska vad gäller vårt resande.

Och nu hann det redan bli fjärde gången, som vi besöker en konstutställning. I juli månad finns Peikko Heiskanens verk utställda i A'la Talli.

Vi är nog mycket kulturella, inte sant? Men jag börjar nu sakna musikevenemangen alltmera. Omväxling förnöjer.