Ett garnnystan

Ibland så gör han mej verkligt häpen och ödmjukt tacksam. Och det efter att vi hållit  ihop i över 40 år!

Igår kom dubbelmorfar hem med detta garnnystan. Han visste hur frustrerad jag var över att inte kunna färdigställa bollprojektet. Så han ville vara snäll och hjälpa till. Det är det som kallas kärlek, inte sant? För visst är det ett litet under att han laborerade bland garnhyllorna i stora varuhuset i stan.

Tyvärr är det här ytterligare en rosa nyans, som inte alls liknar de två jag har använt tidigare. Undrar om vi måste åka till Koria nu på helgen? Till Novitas fabriksbutik? Annars kommer jag nog aldrig att få färdigt det där projektet, som skulle minska på mitt garnlager, inte öka på det!

Passar på att nu med detsamma önska er alla en 

RIKTIGT SKÖN OCH TREVLIG MIDSOMMAR!