Ett svart paket

Sent igår kväll bläddrade dubbelmorfar i det nyaste numret av Allers och upptäckte mitt namn i vinstförteckningen. Och kan ni tänka er, han var inte alls lika begeistrad som undertecknad. Han bara muttrade lite. Höh, vad var nu det för ett sätt?

Idag har jag hunnit sitta ute på balkongen och sticka. Riktigt skönt, så skönt att sitta där att jag inte ens orkade följa med den äldsta till stan. Och det trots att jag nog skulle ha haft ärende dit, men...

Minstingen kom hit på eftermiddagen och drog en armar- och mageträning med mej idag.
– Känns det nånstans, frågade han, som hade lagt till lite flera träningsmoment i min lista.
Kort och intensivt pass, för han hade bråttom iväg till stan.

Igår fick jag det här svarta paketet från arbetsgivaren. En regnig dag framöver, så ska jag fylla i alla kurser fram till april nästa år. Huu! Tänk så långt uppbokad jag är i framtiden och så lite rum för improvisation. Frågan är bara den: Ska jag skriva in kurserna med blyerts eller bläck? Kommer coronan att hålla sig i schack?

Apropå paket, i morgon måste jag paketera in en hel del paket, för i lördag ska vi iväg på kalas. Jag kommer att paketera varenda lite grej skilt.
Tyvärr kommer vi inte att kunna uppfylla jubilarens önskan om en levande ponny med ett horn i huvudet!

Och nu ska jag fortsätta att sticka lite småsaker. Småningom kan jag visa dem här också, men just nu är det hyschpysch!