Hela dagen lång...

... utan en endaste sång, har jag suttit framför datorn. Puuust! Och ändå, ändå har jag saker kvar jag borde göra här på datorn, men klockan är snart åtta på kvällen, så då måste jag nog få sätta punkt för idag, inte sant?

– Man ska skriva minst tusen ord per dag, hojtade morfar i huset alldeles nyss från köket.
– Nå, jag har nog skrivit många tusen ord idag redan, ropade jag tillbaka över youtubesångerna som nu strömmar ut från mina högtalare här.

Och vad har jag då gjort? Jo, försökt få ordning på olika mi-kurser både här och där. Och jag har verkligen försökt koncentrera mej hårt på det samtidigt som jag varit i kontakt med minstingen om vår roadtrip västerut nästa månad, besvarat e-post, svarat i telefon, sökt upp fakta åt morfar i huset osv. I ett skede var det så hektiskt här att jag hotade att köra iväg till lärarrummet i stan. Det enda som avhöll mej från den planen var att jag inte vill sitta i ett överhettat vindsrum, för då smälter nog min hjärna.

Morfar i huset har för övrigt struttat omkring som den stoltaste tupp:
– Se nu är dom inte fina, frågar han med knappa tio minuters mellanrum.
– Tänk, jag har själv drivit upp dem, fortsätter han ivrigt.

Och visst är dom fina, de engelska vallmoblommorna, som han har drivit upp från frön, som han själv plockat och tagit till vara.

Och det är inte bara morfar i huset som gillar de här blommorna, som överraskar en med flera granna färger. Ser ni, där kommer ett bi eller är det en geting (?) för att suga åt sig nektarn.

De ludna knopparna är också vackra. Tyvärr är den här skönheten endast två-årig, så det blir att ta frön nu igen.

Men själv skall jag stänga datorn nu och sätta mej ner och sticka lite grann. Och jadå, jag vet att jag borde ut och röra på mej och inte sitta igen, men...