Morfar i huset skjutsade mej snällt till hamnen i huvudstaden. Jag var där i god tid och alldeles ensam, så det kändes lite osäkert och småtrist. Till råga på allt, så visste jag inte riktigt vart jag skulle gå, för jag har aldrig åkt med Tallink förut. Inte för att jag överhuvudtaget nu ens är en sådan person, som reser så mycket. Ju äldre jag blir, desto bekvämare blir jag. Och att packa väskor blir svårare för varje år. Jag vill liksom ha mina egna hemvana grejer runt mej. Låter lite småtokigt med tanke på att ett litet äventyr och en liten sjötripp aldrig är fel, förutom då som sagt när jag ska röra mej helt på egen hand...
Jag hittade några av medresenärerna när jag tog rulltrappan till andra våningen. Totalt blev vi över 120 i "min" grupp, seminariekryssningsgruppen. Så jag kom ombord lyckligt och väl med kolleger från västra grannstaden och A. Min kollega från hemstaden såg jag inte till.
Resten av kvällen gick åt till genomgång av det nya kursdatabassystemet och att äta middag. Jag var i kojen redan klockan 23, orkade inte kolla in nattlivet. Fick idag höra att det var totalt obefintligt för sådana som skulle ha velat dansa. Det var faktiskt många som bara stupade i säng.
Och nej, jag sov inte bra, tackar som frågar. Vad är det för fel på vuxna människor mitt i natten? Jag hade knappt hunnit somna innan jag spratt till av högljudda samtal i korridoren. Stööön! Klockan var 00:00. Vrid och vänd och jag somnade på nytt. Igen oljud och klockan var nu 01:00. Morr. Nytt försök att sova, buller och bång igen i korridoren klockan 02:00. När detta mönster upprepades ännu en gång vid tretiden på natten var jag färdig att ge upp. Slumrade dock in några timmar innan jag gick iväg till det digra frukostbordet.
Men på riktigt, vad är det med vuxna människor? Förstår de inte att det ligger andra i sina kojer och njuter av John Blund? Självklart ska man tassa tyst i korridorerna på natten och inte leva rövarliv!
Jag gick inte i land, för jag skulle egentligen inte ha någonting därifrån, eftersom jag inte fick ta mej till Karnaluks. Nåja, jag skulle inte ha hunnit dit heller, tror jag. Men jag får ju inte köpa garn så jag gick till Taxfreen och shoppade lite istället, bland annat en födelsedagspresent åt lilla M. Det är ju en knapp månad dit, så det gäller att vara förberedd.
Sedan satte jag mej ute på däck.
Och kära vänner, vad ni än gör, ha alltid med er en stickning!
Sedan blev det lunch och seminarium, eftermiddagsbit och seminarium.
Några reflektioner: Rätt asketiskt på båten, inga välkomstkarameller och inga infoblad i hytten. Men däremot nog en TV. Det skulle morfar i huset ha gillat, men han skulle ha blivit galen på allt köande!
Jättehög tröskel till badrummet. När jag första gången skulle kliva ut därifrån så höll jag på att falla handlöst i golvet. Huuu!
Trevlig och serviceinriktad personal, som glatt sade hej åt alla resenärer och också tack. MEN nu på eftermiddagen var tevattnet alldeles svalt. Fy för det.
Tack till arrangörerna, arbetsgivaren och till mina trevliga medresenärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar