Sticka långsamt är inne!

I morse steg jag upp nästan före jag vaknat och så satte jag igång och bakade en rabarberpaj. Det var nämligen min tur att hålla i trådarna för vårterminens sista personalmöte. Nästa vecka återstår endast avslutningslunchen om inga andra order utgår från rektorn.

Rabarberpaj utan vaniljsås går ju inte an, så jag var tvungen att ta en snabbtur genom mataffären. Kändes verkligen konstigt att inte ha just någonting alls i kundvagnen. Jag hade riktigt bra tempo där i affären, men förstås saktades det av vid tidningshyllan. Hur jag nu igen hamnade där i just den gången förstår jag inte alls. Frågar ni mej, så skulle jag nog säga att det lönade sig.

Kolla nu, en hel tidning full av sommarhandarbeten. Förstås föll jag pladask för den där somrigt blommiga sjalen. Varje mitt i blomman är lila och sedan är det olika färger. Och vet ni vad? Jo, endast två varv och så är blomman färdig! Härligt!
Men, förstås har jag inte garn till en sådan här sjal. Suck!

Och kolla! Det är inne med långsam stickning! Puuust. Nu kan jag andas ut, för nu behöver jag inte skämmas längre för att jag är så låååååångsam. Det är alldeles klart och tydligt att man ska ta det lugnt och njuta av sitt handarbetande. 
Så nu struntar jag i alla måsten, skriva den ena texten och den andra, samt ett protokoll. Nej, jag går och nystar och tar sedan fram virknålen och gör ett nytt försök att starta ett projekt, som jag redan nästan hunnit begrava. 
Snart måste jag ändå lägga mej, för imorgon är det sista dagen med undervisning för den här vårterminen. Så det blir tidig väckning.