Dabba mej!

Åh, kära nån, det är bara början av veckan, men jag har redan hunnit dabba mej! Och det började redan i morse på biblioteket i Söderkulla då jag hastigt och lustigt skulle kolla min tredje telefon, den jag har från arbetsgivaren i västra grannstaden. Jag skulle alltså se ifall nån hade ärende åt mej på måndagsmorgonen. Man kan ju aldrig veta liksom! När jag öppnar telefonen begär den förstås pinkod och jag matar in den. Nehepp, fel. Okej, jag slant med fingrarna, så nytt försök. Nää, inte heller nu. Jag kollar för säkerhets skull att jag inte har nånting på fingertopparna, som kan störa skärmen och gör ett nytt försök!

Nu dabbade jag mej riktigt ordentligt, för nu låste sig den eländiga telefonen och nu ska den ha PUK-koden. Och först nu ser jag att den begär koden till SIM-kortet och inte till själva telefonen! 🙈 OU NOU!
Och jag har liksom inte riktigt tid att härja med den nu, för undervisningen börjar och det är redan två herremän, som väntar och vill veta ett och annat om smarttelefoner och iPad och få sin rådgivning ...

Till mitt försvar må sägas att jag har tre olika telefoner att hålla reda på. Men ändå, hur många gånger har jag inte uppmanat mina kursdeltagare att de ska hålla reda på sina koder! Nå, det blir att ringa Helpdesk i västra grannstaden i morgon och bekänna att jag dabbat mej! Det är lite surt, men kan inte hjälpas. Till råga på allt ska jag iväg en timme tidigare på eftermiddagen till kvällsjobbet i västra grannstaden, för att jag tog emot en extra bokning till Dataöppet. Jo, jag vet, jag är för snäll, för mitt eget bästa, men... ja, den digitala nöden är stor.

Här var jag och åt lunch idag. Och ser ni så blå himlen är? Vi har igen haft en varm och solig fantastisk höstdag.
Men alltså, när jag beställde min lunch, så frågade mannen på andra sidan disken om jag är pensionär, för då skulle jag få rabatt. Och vet ni vad jag gjorde? Jo, svarade förstås att neej, först om några månader. Så fort jag sagt det kunde jag ha bitit mej i tungan. Nu dabbade jag mej igen! Jag kunde ju bra ha tagit rabatten då det är så nära till pensionen, eller hur?
Men vet ni, jag är för ärlig och dessutom så var där åtminstone fem poliser, så... Inte för att jag nu tror att de skulle ha burat in mej, men...

Ikväll när jag kom hem strax efter klockan 19, frågade bisin min förvånat:

– Hur kommer du redan nu? Du sa ju i morse att du kommer hem klockan åtta!
– Jo, jag vet. Jag dabbade mej och kom fel ihåg.
– Nu börjar du nog bli alltför yr. Vet du alls vart du ska fara på jobb i morgon?
– Hrmpf! Klart jag vet!

Bra saker idag:

• Jag fick nya sommardäck under plåtlådan igår. Tyst i bilen och bra före att susa fram ända till Söderkulla idag. Och nya sommardäck, och jo, jo, jag betalade dem nog alldeles själv, fick jag för att jag bättre ska klara av att köra i höstregnen. Rörd och glad över bisin mins omtanke. Men nu ska då de nya däcken sakta köras in, så inget rivande på motorvägen inte.
  
  
• Lyxigt att hinna äta lunch innan nästa arbetspass började.
  
  
• Kollegan bjöd på ananasdricka och croissant på förmiddagen. Tack för det!
  
  
• Blev bjuden på kakao på eftermiddagen. Passade riktigt bra till min ost-skinkmacka.
  
  
• Klarade av veckans längsta arbetsdag.
  
  
  
• Den här väntade på matbordet då jag kom hem.
  
  
  
• Och vilken lyx att ha en bit smörgåstårta till kvällsteet! Mums!

Hoppas att ni får en riktigt bra tisdag!
Själv ska jag igen iväg på jobb till västra grannstaden. Håll tummarna att mitt telefontrassel löser sig på bästa sätt i morgon.