Varje gång bisin min snubblar in i mitt garn eller mina projektväskor, får han nervösa ryckningar. Livet med en garngalning är hårt, i synnerhet som mitt garn har en tendens att smita ut från hobbyrummet. Jag försöker verkligen hålla emot dörren med all kraft. Men jag är maktlös. Jag gillar att ha mitt garn nära till hands och att ha några sockgarnsnystan synliga, så jag blir inspirerad.
Nervösa ryckningar tror jag att människor har i stan i morgon då kronprinsessan kommer tillsammans med sin prins. Igår och idag blåstes löven bort från gången i parken där följet skall vandra. Gator kommer att stängas av, torget tömmas på bilar och... ja, jag vet inte allt vad. Jag hoppas innerligt att hon är så förståndig att hon tar på sig bekväma promenadskor. Hon behöver inte vara fin i högklackat, för vår skull, eller hur?
En hel del omärkta polisbilar har snurrat omkring och idag var det rätt många svenskregistrerade fordon i farten. Och nej, jag kommer inte att vara där och kan inte ni heller vara där, så kan ni alltid följa med sändningen från YLE. Tänk att vår lilla stad är resans höjdpunkt! Tycker ni synd om kronprinsessan? Det gör jag, för hur i hela fridens dar ska hon hinna smälta allt, orka le, ta in allt och vara intresserad? Stort plus är väl ändå att vi är svenskspråkiga, eller hur? Finskan skulle hon nog inte klara av och det skulle nog inte låta så bra med finnarnas rallyengelska!
Bra saker idag:
- Hade med mej hela två stickningar till jobbet och hann få en herrsocka färdig!
- Dagens veckomöte höll tidsramen.
- Äldsta sonen hjälpte med veckohandlandet.
- Och jag fick tag på veckans Allers. Tjohooo! Och jo, jo, jag ska sluta köpa tidningen, men... ja, den är väl hälsosammare än godis och chips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar