Finlands största?

Idag har jag varit på språng dagen lång. Bisin min skulle iväg med sin svets till Kemppi i Malm i huvudstan och gissa vem som fick åka med? Nå, förstås undertecknad! Vem annars kan det där med svetsar? 😀

Vi startade strax före nio på morgonen och var tillbaka lite före halvfyra på eftermiddagen. Puuust! En hel arbetsdag liksom! Och om ni tror att vi klarade oss med enbart en svetsfirma, så glöm det. Från Malm bar det iväg till Vanda och till Esab. Och nu fick bisin min delar till Mr J:s gamla ärvda svets!
Båda ställena satt jag snällt i bilen och pillade lite på min telefon. Sockstickningen låg lugn och ensam kvar i baksätet.

Från Vanda iväg till Esbo och Finlands största (?) återvinningsvaruhus, Nihtisilta (Knektbron). 

Hela sommaren har vi talat om att åka hit, men det har aldrig blivit av. Nu passade vi på medan vi ändå var i närheten.

Här finns allt mellan himmel och jord. Ovan en liten del av leksaksutbudet.

Nästan genast då man kommer in så ser man handarbetsavdelningen. I korgar var garnen snyggt radade enligt färgskala. Jag klappade lite garn och stod länge och vägde två nystan grått lingarn. Men jag kom till slutsatsen att jag inte behöver de där nystanen.

Här finns också tyger, broderigarn, stickor, sytråd, knappar, band, mattrasor... ja, allt möjligt i handarbetsväg. Men jag ska ju inte ha nånting sånt, eller hur?

Prisnivån riktigt skaplig, lyxigare garn dyrare och ylleblandgarn för det mesta 3 €/50 gram. Rätt lite sockgarner. Där gick kvinnor, som alldeles tydligt var "loppisrävar", för de sökte och grävde och valde noggrant ut vissa varor. Jag drog faktiskt lite i några vackra tygbitar. Men så ryggade jag tillbaka när jag tänkte på symaskin, träda sytråden, ställa in stygnlängd, spola undertråd, för att nu inte tala om att rita mönster och klippa i tyget! Brrr!

I ett runt tidningsställ hittade jag massor av handarbetstidningar för 50 cent/tidning. Och jag köpte några trots bisin mins protester:

Den här tidningen från 1999 hade inplastade pärmar. Den är alltså avskriven från ett bibliotek. Få se om där alls finns någon modell, som går att sticka eller virka. Om inte så låter jag tidningen cirkulera vidare.

Hittade en sån här pärm för 50 cent. Kan vara bra att ha lösa mönsterblad i. Hoppas att jag lyckas peta bort prislappen. Om inte, så får jag fundera om.

– Vi behöver inte flera burkar, stönade bisin min när vi möttes i en av gångarna med var sin kundvagn.
– Nä, nä, men de här behöver vi, svarade jag glatt. Förstås måste jag ha den där glada Nalle Puh-glasburken. Dit in stoppar jag mina finaste små garnhärvor.
I teburken placerar jag bisin mins tepåsar, så de inte blir nedsmittade av mitt gröna te! 😀
Han vet inte om min plan ännu, men snart får han se!

Och vet ni vad? Snart är det jul. Det gäller att förbereda sig i god tid. Det som nu fattas är att hitta nånting att sätta i alla påsar!
– Du behöver int det där skräpet, muttrade bisin min då vi kom till kassan.
Hmmm, visst behöver jag ha julmaterial. Hur ska det annars gå? Dessutom kunde han inte säga så mycket, för han hade hittat ett oscilloskop. Och jag sa inte ett knyst om det eller frågade vad han ska göra med det, så det så. Annat han fyndade var noter och en rulle med nån sorts ståltrådsgaller.
Tur att han inte hittade gitarrer!

Det jag inte hittade var kläder åt Lillan. Det fanns nästan enbart större barnkläder. Och kanske bäst så, för vem vet hur mycket kläder jag skulle ha köpt om det funnits ett stort urval?
Bisin min tyckte att prisnivån hade stigit, men jag som höll mej till nästan enbart 50 cents saker tyckte förstås att det var helt okej. Det fanns faktiskt ett helt långt bord fyllt med kökssaker, som alla kostade 50 cent per styck. Så där kunde man lugnt utrusta ett litet kök med det nödvändigaste.

Det som är bra med det här återvinningsvaruhuset är att allting är snyggt och prydligt uppradat och sorterat. Det är också högt till tak och luftigt. Och det finns bra med parkeringsplatser! Dessutom ger det arbetsplatser åt dem, som behöver sysselsättas. Så det är en god gärning man gör när man handlar där.
Och ja, som ni märkte, så körde vi liksom inte extra iväg dit, utan vi hade riktigt ärende och enligt bisin min, viktigt ärende i huvudstadsregionen. Svetsarna, ni vet.

Bra saker idag:

• Förstås utfärden med bisin min!
  
  
• Van som jag är med hans sätt att strunta i mat och dryck, så hade jag förståndigt packat med croissanter, som vi åt på vägen österut från Esbo. Då hade klockan hunnit bli halvett och magarna hungriga. Vattenflaskor har vi alltid med. Man klarar sig rätt långt på det.
  
  
• Det gick snabbt att köra till Malm, endast 46 minuter! Och då kör bisin min inte 120 km/h på motorvägen. Vi är priviligierade som har så nära till allting här i vår landsända.
  
  
• Bilresan gick snabbt då vi lyssnade på radio nostalgia.
  – Vem sjunger, frågade bisin min då A Whiter Shade of Pale med Procol Harum spelades.
  – Gary Brooker.
  – Äh, du kan allt, sa bisin min lite besviket.
  – Nå, vad heter den här gruppen då, frågade jag då följande låt, Soley, Soley hördes.
  Bisin min funderade och funderade, så jag hjälpte honom lite på traven och tipsade om mitt på vägen.
  – Middle of the Road, kom han då på.
  – Och vem sjunger i den gruppen?
  Nu var det helt tomt igen hos bisin min, mest kanske för att han inte lyssnade på Middle of the Road på 1970-talet.
  – Sally Carr, fick jag briljera med.
  – Nå vem är det här då, frågade jag då Layla strömmade ut ur högtalarna.
  Bisin min gissade på både den ena och den andra.
  – Eric Clapton förstås, upplyste jag bisin min. På något sätt hade jag tänkt att bisin min skulle ha känt igen Clapton på gitarrspelet. Men det är nog så att mina bilhögtalare är av sådan dålig kvalitet att det inte hörs riktigt tydligt när man susar fram på motorvägen.
  Då (You're) Having My Baby spelades blev det lite knepigare. Jag gissade på Paul Anka och bisin min hade inget förslag alls. Eftersom jag var lite osäker och inte ville lämna lösa trådar, tog jag fram telefonen och kollade på Youtube. Och jovisst var det den goda Anka, som sjöng!
  Så där håller vi på och det är ju bra minnesträning. Förstås samtalar vi om annat också. Varje gång det var nyhetsdags bytte vi till Radio Vega.
  
  
• På hemvägen kurvade vi via västra grannstaden och besökte ett för oss nytt ställe, Tavara Kammari. Ett riktigt trevligt ställe, men vi hittade fortfarande inte det vi är på jakt efter. Men kul att hitta nya affärer.
  
  
• Vi åt god mat på bisin mins favoritställe Ripakka. Som vanligt bra mat och vänlig betjäning. När vi skulle gå därifrån, så gick jag fram till disken och frågade om jag kunde få köpa en burk med de där goda Mormors gurkorna. Bisin min höll på att skämmas ögonen ur sig! Men jag fick köpa en liten burk och nu har jag nånting gott till morgondagens frukostsmörgås. Mums!
  
  
• På hemvägen från västra grannstaden kurvade vi ännu via Hegulis loppis. Första gången vi besökte det stället och vi blev positivt överraskade. Snyggt och prydligt. Men inte heller här hittade vi det vi jagar. Däremot så hittade jag lite kläder åt Lillan och bisin min hittade en flygbok.
  
  
• Ett riktigt roligt fredagsäventyr i september!
  
  
• Har hunnit få på både disk- och tvättmaskin nu ikväll.

Vet inte om jag kan sova i natt, för i morgon ska jag iväg på nästa äventyr.
– Du kommer int sen hem med någonting från Koria. Då kastar jag ut allt det du har i datarummet, hotade bisin min här i kväll.
– Nää, så får du int göra. Jag sa ju att jag städar sen när jag blir pensionär, stönade jag.
Jag är rätt säker på att det kommer att gå på tok i morgon, men jag har en liten plan! Och ni vet ju att kvinnans list övergår mannens förstånd!

Önskar er en riktigt trevlig lördag!