Ett telefonsamtal

Oj vet ni, igår natt fastnade jag framför tv:n då bisin min såg på OS Mountainbike. Jag blev nästan sjösjuk av farten. Det var otroligt hur de forsade fram på cykeln över stockar sten, skvättor och trädrötter. Allt det där flimrade för min inre syn ännu när jag sent omsider lade mej.

I natt drömde jag om min väninna. Jag drömde att hon behövde mera garn och att jag skulle leverera det till henne. När jag vaknade hade jag svårt att skaka mej loss ur den drömmen, så jag tänkte att jag måste nog ringa henne något tag på dagen. Och gissa vad som händer? Jo, hon ringer själv! Är inte det alldeles fantastiskt underbart? Tänk att det kan råka så! Hon måste ha känt på sig att jag drömde om henne i natt, eller hur? Om det här nu skulle vara en deckare, så skulle minsann inte kommissarien tro på sammanträffandet, eller hur?

I morse tänkte jag vara riktigt stickflitig, men...

... så här såg min sockstickning ut då jag drog fram den ur projektväskan i morse. Jag blev tvungen att börja med en utredning, dock inte sån som de håller på med i deckare!

I morgon ska vi iväg till flygfältet och då kanske den här säkerhetsvideon från British Airways behöver studeras lite extra? Och jag som trodde att nyzeeländarna hade den mest episka säkerhetsvideon. Men hej vad jag bedrog mej!

Igår kom jag att tänka på det här citatet av Tage Danielsson, mest för att en massa surgubbar fortfarande gnäller över den formidabla OS invigningen i Paris i fredags, men också för att påminna mej själv om att inte fastna i eländesträsket :
"Det är en skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt, men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände."
Så sant, som det är sagt, så nu är det bara att kämpa på. Behöver man stöd och hjälp med att hitta det roliga, så kan man ju alltid lyssna på Lindeman!

Önskar er en riktigt skön onsdag!
 

Hallvantar

 – Va har du för gott under bakduken, frågade bisin min i förra veckan, då han fick syn på min "uppdukning" på bordsändan.

– Det är halvvantarna, som jag stickade.
– Hallvantar? Va ska du med dem? Ha dem i hallen?
– Nej, nu hör du int på igen. Jag sa halvvantar!

Dom blir ju nog snyggare om man duschar dem lite och sen låter dem torka, eller hur?
Kaarna är finska och betyder bark på svenska. De där falska flätorna gör ju ytan skrovlig, så det liknar faktiskt bark.

Idag var jag iväg till stan ett varv. Men lugn bara lugn, jag körde hem tillbaka utan att ha varit nånstans alls. Måste tyvärr ge äldsta sonen rätt då han sa att jag borde vila en dag till. Med stor förhoppning inväntar jag morgondagen och hoppas innerligt att jag är friskare då, så frisk att jag orkar med både stickning och hushållsarbete! Kan ju inte hålla på och slöa i veckor heller.

Önskar er alla en skön tisdag.

Ett bokpaket

Nu börjar jag faktiskt bli lite trött på den här influenssan. Den skulle faktiskt få gå om nu i ett huj. Igår kväll när jag lade mej i vågrätt läge fick jag en sån hostattack att jag trodde lungorna skulle slitas ur kroppen. Igår kväll var jag också så råddig i huvudet, ja, och nu menar jag alltså inte håret, att jag lyckades få fel i en sockhäl och blev tvungen att sticka bakåt. Inte alls kul.

När jag nu har suttit där i gungstolen och halvsovit har jag mellan verserna gjort lite dumheter på telefonen. Jag har helt enkelt fyndat på handarbetsgruppers loppisar i Facebook! Så i fredags när yngsta sonen hämtade mat åt oss, så hämtade han också mitt bokpaket.

Rena rama loppisfyndet utan att jag behövde stiga upp ur gungstolen. Farligt, farligt!

Paketet innehöll de här tre spetsvirkningsböckerna. Bäst gillar jag den där gamla längst till vänster. Visserligen står det Uusi alltså ny, men här är gamla fina modeller.

Den här boken blev jag också förtjust i.

Där hittade jag nämligen ett virkat sängtäcke med kattmotiv.

I boken finns också ett uppslag för WC. Men jag ska då inte ha nånting på vessabyttslocket, som samlar både det enMinns ni när det var status att ha plysch på locket? Till all tur föll min hulda moder aldrig för det eländet.
En virkad handduk är däremot helt okej, eller hur?

Två böcker om lappteknik. Dem har jag inte vågat bläddra i ännu.

Och två böcker om broderi. Vet inte ännu om jag blir med dem här eller ger bort dem. Just nu orkar inte min hjärna fundera på så svåra saker!
Och nu ett varningens ord: Det kan vara farligt att fynda på det här sättet på nätet. Alla är förstås inte lurendrejare, men så fort det handlar om pengar gäller det att vara extra försiktig.
Själv är jag nöjd och tacksam över detta loppisfynd.

Igår hämtade E toscakaka åt oss. Tack!
Idag har yngsta sonen försett oss med diverse matvaror, så vi klarar oss några dagar framåt. Tack!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!
 

På egen risk

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att jag blev så ledsen att jag inte kunde skriva någonting vettigt. Inte för att jag nu vet om jag skriver något vettigt däremellan heller, men jag drabbades helt enkelt av skrivkramp.

Igår på förmiddagen fick vi personligen ta emot ett sorgebud, en familj, som förlorat sin son. Mamman ville berätta själv, så vi inte skulle höra om det ryktesvägen.

Att förlora ett barn är det värsta som kan hända en förälder och det oberoende av om barnet är litet som en knytnäve och aldrig fått en chans att ens starta sitt liv eller barnet redan är en, som i det här fallet, vuxen människa. Det är en sorg, som aldrig går om. Den finns där som ett mörker, i bästa fall det mörker som senare ger glädjen djup. Men först måste sorgen få ta den tid, den behöver.

Torsdagkväll drog jag på mej de ljusblå nitrilhandskarna och kände mej nästan som Vera Stanhope!
– Vad gör du, frågade äldsta sonen förskräckt då han steg in i köket.
– Bakar blåbärspaj, ser du väl och jag vill inte smitta ner nån. Den här får man äta på egen risk.
– Men vi är ju redan alla sjuka i det här huset, skrattade han.
– Ajjo, sa jag och undrade om jag nu fort borde dra av mej handskarna, men...

Jag bakade alltså den enklaste blåbärspaj jag nånsin kunde, mera mäktade jag inte med. Och jag bakade med det jag hade hemma, så det blev mera blåbär än gräddfilsblandning eftersom jag endast hade en burk av den varan i kylskåpet. Jag kunde kanske ha blandat i turkisk yoghurt? Men det gjorde jag nu inte. Mördegen tog jag färdig från frysen, för jag hade inte ork nog med eget degtrixande.

Igår fick jag sista pajbiten tillsammans med lite Jägermeister. Och det passade alldeles utmärkt till OS-invigningen i Paris. Den var alldeles, alldeles spektakulär, formidabel och underbar. Här hos oss gick det bra så länge bisin min var i grannbyn och kämpade med ett däck till en åkgräsklippare.
När han kom hem blev det ett evigt gnällande, han gillade inte danserna och han gillade inte den moderna musiken. Och så blev han otålig när båtarna gled fram på Seine. Enligt honom var nu det totalt onödigt. Till sist började han gnälla att jag måste i säng. Men jag var segare än en seg råtta. Hade jag sett så där många timmar på evenemanget så skulle jag baske mej också se till slut, se på och framförallt höra Celin Dion. Och hon var helt fantastisk i Hymn till kärleken. Såg bland kommentarerna på Yles sida att alla inte alls var förtjusta i invigningen, men strunt i de tråkmånsarna.

Önskar er en riktigt skön lördagskväll.

Världens snällaste

Tack för alla "Krya på dig"-hälsningar, som har nått mej via olika kanaler. Tack också till damen, ja ursäkta, jag skriver nu damen här, kunde ju också skriva kvinnan på ön i västra skärgården, för både feedback och uppmaning att ta coronaprov. Hemtestet var negativt, vilket ju är positivt, eller hur? Negativt är däremot att nu är också äldsta sonen sjuk. Och negativt är att jag inte kan fara iväg till stan och lyssna på countrymusik i morgon kväll.
Men jag har världens snällaste bloggläsare, så tacksam för det.

Och jag har också världens snällaste söner!
I tisdags ringde min mobil:
– Vill du ännu ha den där Suffeliboxen, frågade nästyngsta sonen.
– Ja, ja, jublade jag, tacksam över att han kom ihåg mej och erbjöd sig att köpa boxen. Idag lämnade han den här hos oss på köksbordet. Och ja, vi höll avstånd , för säkerhets skull.

En helt ljuvlig virkningsbox, som nu får vänta på sin tur till augusti! Eftersom man ska låta snällhet gå vidare, så fick bisin min faktiskt en suffelistång.
Tack till den nästyngsta för det här och för att du tog ut mitt paket!

I morse ringde min mobil:
– Ska ni ha nånting från stan, frågade yngsta sonen.
– Vi ska int ha nånting nästan vrålade bisin min.
– Jag skulle behöva den där hårmoussen, så att jag får nån sorts ordning på burret, svarade jag lite mera sansat.

Och världens snällaste son hämtade en flaska hårmousse åt mej. Stort TACK.
Sen är det en helt annan sak om det på riktigt hjälper mitt hårburr, men det inbillar jag mej i alla fall. Och bra så!

Önskar er alla en riktigt fin fredag. Ni får slå klackarna i taket och fira för min del med.

Kaarna halvvantar

Oj, oj, oj, nu sprider bisin min falska rykten om mej. För det första säger han att jag har covid. Haaa, säger jag bara till det. Det är en helt vanlig influensa, som slagit till minst sagt olägligt. Och så fort jag slipper hostan och kan sova på nätterna, så är det fullt ös här igen!
För det andra hörde jag när han sa både åt sin storasyster och sin lillasyster B och B, att jag dricker jägermeister! Eh, dricker? Nä, se det gör jag inte. Jag tog en slurk igår i rena rama desperationen. Idag har jag hållit mej till rent och klart vatten, så det så!

Idag har jag lyckats få ett av mina projekt färdiga. Och det är riktigt bra med tanke på att beställningsjobbet hoppade lite fram och tillbaka. Nu har mottagaren dock drabbats av Corona/Covid trots sex stycken injektioner, så få nu se sen vad jag ska göra med de här:

Modell: Kaarna halvvantar

Start: 11.7.2024

Färdig: 24.7.2024

Garn: Isoveli från Novita

Åtgång: 90 g
Stickor: Nr 5

Design: Lee Esselström

Ett trevligt mönster med falska flätor och skulle jag ha stickat lika mycket som jag suttit i bilen ute på olika äventyr, så skulle det ha gått fort undan med femmans stickor.

 

Här har jag gömt ett paket Mariekex inuti den ena vanten, så får ni ett litet hum om hur de kommer att se ut. Nu ska dom ännu få sig en liten vattendusch och sen torka under en handduk. Sedan får vi se vad jag ska hitta på med dem.

 

Nu önskar jag er alla en fin torsdag. Hoppas att hettan inte tar er.

Tog till flaskan

Bisin min har varit dålig. Det började lite smått redan på fredagen. I lördags och söndags låg han på soffan hela dagen. Han såg inte ens på TV och då vet man att han är dålig.
Bisin min sa att han hade fått zinkfeber på grund av sitt svetsande. Jag trodde nog att han skojade, men samtidigt var det ju bra att få en diagnos så där snabbt och behändigt. Han har haft sådan feber förut, så han visste vad det var frågan om.

Det var bara det att i natt har jag hostat hela natten! Och zinkfeber smittar inte!

I morse tog jag till flaskan! Behövde nånting lent för halsen! Hela dagen har jag suttit i gungstolen utan att orka göra nånting alls. Jag försökte sticka lite, men ögonen for fast hela tiden, så det var inte särskilt lyckat. Bisin min lämnade på dumburken då han körde iväg till grannbyn. Men det hjälpte inte heller. Mina ögon for fast igen. Få se hur mycket vi hostar i natt, han på soffan och jag i sängen!

Önskar er en riktigt fin onsdag!

Tomatfrossa

Igår i duggregnet var jag ute och plockade in tomater.

De är små och det för att jag inte plockade bort tjuvarna i tid. Men de är goda och de är egen odlade! Bisin min, som inte äter tomater, tycker att jag ska ge bort alla tomater. Klart jag delar med mej, men jag vill nog ha lite själv också.

– Nå, hur känns det att vara från Närpes, frågade bisin min.
– Öh?
– Ja, du har ju plockat tomater!

En tomatkvist hade brustit, så den tog jag in. Få se om de där gröna tomaterna alls blir röda. Måste kanske placera vasen på ett soligare ställe. Bisin min har förbjudit mej att lägga in gröna tomater.
– Det är ett ryskt påfund och sånt ska vi inte ha här, sa han mycket bestämt.

Makaronilådan är nu i ugnen, bäst att passa på med ugnsmat nu när det inte ännu är jättehett ute. Men det höll på att gå överstyr, för när jag blandade äggstanningen gjorde jag dubbel sats. Då skulle allting ha runnit över och nån skulle ha varit tvungen att städa ugnen till råga på allt. Det här är nog ett alldeles tydligt bevis på att jag INTE ska hålla på med matlagning, eller hur?
Bäst att dra fram stickningen istället!

Önskar er alla en riktigt skön måndagskväll.

Vilken tur!

Idag har jag varit iväg norrut tillsammans med E. Jag körde ända till Lindarås i norra grannkommunen. Där var det sommarloppis på lokalen.

Och som ni ser fanns det faktiskt en hel del grejer att köpa! Lampan och den röda brickan på golvet hittade åtminstone nya ägare. Men kan ni tänka, jag köpte inget garn, fastän det kostade endast 1 €/nystan, sockgarn 7 bröder i de mest underbara färger. Men har ni sett mej sticka på sistone? Nej, så då ska jag ju nog inte köpa mera garn heller!

Däremot så köpte jag bondost! Och det gjorde jag redan före klockan 12. Jag uppmanade också E att köpa bondost åt sig genast. Vilken tur att vi gjorde det, för när det hade gått 15 minuter var all bondost slut. Lindkoski marthaförening vet minsann vad som går åt! Ja och hur man lagar god bondost!

Ungdomsföreningen hade minsann bjudit till och dukat upp en fin buffé med både salta och söta pajer, glutenfria bakverk och härliga smörgåsar! ser ni hur glada smörgåsarna ser ut? Mums!

För att understöda ungdomsföreningen, så att de kan hålla igång lokalen, så köpte jag lotter för en tia.

Vilken tur jag hade! Det var inte många vinster kvar på bordet, men den här lådan hade ingen lyckats vinna tills jag kom! En så enastående vinst. Här fanns nypotatis och dill, morötter, gul lök och röd lök, pumpa, squash, en liten burk odon, blåbär och en så vacker blombukett. Jag undrar så vem som har skänkt de här skatterna från sin trädgård. Vem det än är så är jag en tacksam och lycklig vinnare. Tack!

Jag vann också ett ljus och en ljuslykta, så nu är jag förberedd inför hösten!

Jag kom hem med en grön kasse från Robbes lilla trädgård. Den innehöll "vanlig" sallad, den här proteinsalladen, vilket är helt nytt för mej, en kruka persilja, en kruka dill och en kruka basilika.

På hemvägen kurvade vi ännu via Wårkulla hembygdsgård. Vilken tur att vi hann, för det var sista söndagen, som den här intressanta utställningen var öppen. Alla foton från Wårkulla idag är tagna av E.

Johanna Palmberg har skapat vackra tröjor med naturen, som inspiration.
– Mönstret är inte det viktigaste för mej. Det är färgerna som är avgörande, ibland framträder mönstret inte alls, sade hon.

Härliga färger!

Fantastiska höstfärger.

Min favorit!

Jag är stum av beundran. Tänk att ha en sådan här förmåga!

I själva bönehuset hittade vi Alice Bäckmans alster.

Färggranna tröjor.

Liljendaltröjan, som Alice har skrivit mönster till, ett mönster som hon säljer. Finns i många olika storlekar.

Björk heter den här ljusgröna tröjan.

Förgätmigej heter tröjan längst till höger och Skog heter den till vänster.

Sockor i långa rader.

Alice är en hejare på att återanvända material. Hon har sytt både klänningar och blusar av gamla dukar, rockar, dynor osv av gamla utslitna jeans. Så duktiga och kreativa damer. Glad att jag/vi hann besöka utställningen innan den plockas ner. Och jodå, visst blir jag lite matt när jag ser den här mängden tröjor. Jag som inte ens lyckas sticka ett sockpar färdigt!

– Vad har jag riktigt i fickan, undrade E.
– Ajjo, det är de här örhängena, som jag ville ge till dej, fortsatte hon.
Vilken tur jag har, som fick så här fina örhängen precis i mina färger. TACK!

Och vilken tur jag hade då jag kom hem och äldsta sonen just hade fått riset och hönan färdigt, så det var bara för mej att sätta mej till bords!

Nu hoppas jag att ni alla får en riktigt bra start på den nya veckan. Hetta har utlovats, men vi ids inte bry oss om det, eller hur?

Vintageskatter

Igår var äldsta sonen iväg till stan och tog ut två egna datordelspaket och ett litet paket åt mej. Mitt paket innehöll ett loppisfynd, som är rena rama vintageskatter.

Urgamla mönstertidningar. De här från 1950-talet.

 

Tror ni att bisin min skulle bli glad om han skulle få en så här fin stickad tröja, ett mönster från 1957?

Äldsta tidningen är från 1947! Den längst till höger.

Och nyaste från 1968. Verkligt kul att bläddra i dem.

I en av tidningarna hittade jag de här fina mönstren. Nu undrar jag om det här är pellerin? Eller lisös?

Jag hittade också reklam för Kalevala Koru! Tänka sig! Ett företag med många år på nacken.

Damen född 1954, som sålde de här tidningarna, berättade att det är ett arv från hennes mamma. En högt värderad skatt, som försäljerskan inte mera kunde hålla kvar.
Bisin min är dessvärre inte alls förtjust. Han tycker, och det med rätta, att jag redan har tillräckligt med mönstertidningar. Men de här är ju helt annat, de här är ju vintageskatter.

Nu ska jag bläddra vidare i mina nyinköpta tidningar!

Hoppas att ni får en fin söndag!

Hangövåfflor

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg och det beror på att jag igen varit ute på vift. Vi startade hemifrån klockan 9.30 och var tillbaka hemma strax efter klockan 23. Så sent på natten var det inte tal om att den här gumman skulle orka med något som helst datoriserande.

E hade aldrig varit till Hangö, så bisin min tog det som sin uppgift att åtgärda den bristen. Som vanligt blev det lite bråttom, fastän vi inte skulle ha nån tidtabell utan bara ta det lugnt. Men det finns så mycket att se och uppleva, att vi inte ens hann med hälften. 

Från början var det bestämt att vi skulle stanna och pausa ofta. Nå, för att komma västerut måste man på något sätt ta sig förbi huvudstadsregionen och den vägetappen är så trååååkig. Igår hade bisin min bestämt att vi ska pausa i Esbo och så gjorde vi.

Vi stannade vid Bemböle kaffestuga, som har funnits sedan 1737. Den ligger inte precis bredvid vägen numera, så vi navigerade med hjälp av min telefon och Google maps. I min barndom och tidiga ungdom körde man alltid förbi här då man skulle iväg till västra Nyland och då stannade min far här på kaffe då och då. Lite nostalgi alltså.
Nu har det då kommit nya vägar och då har kaffestugan hamnat lite i skymundan. Men igår var här åtminstone många kaffetörstiga på besök. Och många karlar i neonfärgade kläder, som åt lunch.

Jag hade riktigt, riktigt svårt att välja från vitrinen. Det borde vara förbjudet att ha både kanelbullar, blåbärsbakelser, jordgubbsbakelser, bebéer, napoleonbakelser, äppelbakelser... ja, ni märker hur jobbigt det kan bli, för en sådan som undertecknad. Till sist fastnade jag för jordgubbsbakelsen. Tack till E, som bjöd på trakteringen.

Bisin min tyckte att E och jag skulle rida på var sin trähäst, så skulle han fota. Höh!

Råkar ni ha en kvarnsten liggandes, så här ett litet tips: Plantera i hålet!

Från Bemböle susade vi vidare västerut. När vi kom så långt, som till Svartå, ja, jag tror alltså att det här är Svartå utan att exakt veta var byagränserna går, stannade vi följande gång.

Vi måste ju säga Hej åt bonden, som troget sitter där på traktorn med potatisupptagningsmaskinen.

I Raseborg plockade vi upp H innan vi körde ner till Hangö. Ja, alltså det heter att man åker ner till Hangö om man är ortsbo. Vi hann inte se nånting alls av Ekenäs, så nån gång måste det nog bli en ny utfärd västerut för E.

Nästa stopp blev vid Hangö Kex fabriksbyggnad. Här är det mer eller mindre obligatoriskt att stanna och ta ett foto. Hur ska man annars kunna bevisa att man varit här? Tekniska verket huserar här i byggnaden nuförtiden.

I Hangö pågår Matmarknaden eller Foodmarket om man vill vara internationell. Det blev en del diskussion om var och när vi skulle äta då vi kommit fram till hamnen där kvällstorget hålls varje sommaronsdag. Bisin min ville inte ha nånting med tomat, H ville inte äta om det sen ändå skulle ätas på eftermiddagen. Till sist så köpte vi varsin Wotkins grillkorv från ett av de där matstånden. Det låg vägg i vägg med thailändsk mat.

H vandrade iväg och jag efter. Fransmän och italienare nästan mitt emot varandra försökte locka med respektive lands ostar och annat gott. Men nej tack, inga utländska ostar för vår del nu just. Vid ett stånd hittade jag presenter åt barnbarnen och det fastän jag inte ska köpa nånting åt dem!
Lite längre fram såg jag brittiska flaggan och en hel del grejer med brittiska kungahusets motiv. I språngmarsch var jag redan på väg till det försäljningsståndet då mitt resesällskap kom emot mej och sa:
– Nej, nej, det är "made in China".
Vilken besvikelse! Det blev ingen burk med en brittisk kunglighet som motiv. Snöpligt med engelsk burk gjord i Asien.

Nu var fråga om vi skulle eller inte skulle?
Nå, självklart skulle vi...

... ha Hangövåfflor! En god nyhet! Mums! Och ni ser, den är rejält tilltagen och den ser ut som en badhytt. Gott med färska jordgubbar på våfflan.

När vi satt där med våra våfflor var bisin min rädd för att jag skulle få syn på en viss skylt och sedan rusa iväg och köpa den. Nå, jag hade ju redan försökt tigga mej till en skylt med text på engelska om när det skulle vara dags för en gin and tonic-drink. Bisin min sågade direkt det förslaget och för en gångs skull var jag riktigt lydig. På riktigt alltså, vad skulle jag göra med en sådan skylt? Var skulle jag hänga eller spika upp den? Och tänk om min omgivning nu skulle tro att jag som 65-åring har fått smak för promilledrycker?

Så jag köpte den här skylten istället! Just den som bisin min var rädd för att jag skulle få ögonen på. Den kommer till sin rätt i grannbyn!

Tyvärr hade den unge amerikanen ingen magnet med Yodamotiv, så jag köpte den här åt mej istället.

Antagligen skulle förståsigpåarna här i stan vilja att det skulle se ut på ett liknande sätt på Drottningsstranden. Men, men... inte ens i Hangö var detta bekymmersfritt.

Från hamnen ut till...

De fyra vindarnas hus. Det var stängt på grund av en privat tillställning. Men knappast skulle vi som fattiga pensionärer ändå ha haft råd att äta där.

Det är vackert där ute på holmen och värt ett besök fastän man inte äter där.

Man har god utsikt också till andra sidan, det vill säga den fina sandstranden. Inga simmare där på grund av det blåsiga och ostadiga vädret.

Men idealiskt för kitesurfare!

När vi skulle åka från Tallholmen fick bisin min syn på den här skönheten. Det var ett par som kört från Kuopio för att turista!

Från Hangö körde bisin min till Ovanmalmen i Tenala, till ett ställe långt borta i urskogen. Nå, nu vet jag ju inte om det faktiskt finns urskogar där i Tenala, men det kändes så. Bisin min körde och körde, vägen blev smalare och smalare alltmedan skogen runt om oss tätnade. När vi kommit till vargarnas återvändo var vi framme och lämnade av E för en stunds umgänge med sin väninna.

Resten av sällskapet återvände till civilisationen.

På vägen fanns den här uppmuntrande figuren i båten i bäcken. Och gissa vad hen har i handen? Jo, en lonkeroburk förstås!

Vi besökte Frimans diversehandel, för är man i Tenala, så måste man få Tenala ost! Inget snack om saken!

Mums!

Från affären skyndade vi oss in på Bakfickan, för nu var det minsann matdags och bråttom. Kocken skulle gå hem efter femton minuter!

H och bisin min valde lövbiff medan jag åt Wienerschnitzel. Det där lila där till höger i bild åt jag inte, för jag var lite misstänksam!

Från Bakfickan iväg till Hagalundsgårdens sommarcafé på efterrätt. Här fanns det också alldeles för mycket gott att välja på.

Jag valde efter kort tvekan morotskaka och supergod hallonmjöd! Tack till H, som stod för efterrätten.

Vi skjutsade hem H, körde iväg till Karis för att tanka och återvände till Tenala via Pojo. Plockade upp E och körde via Bjärnå till Salo ABC. E behövde också få nånting saltigt i sig. Från Salo sedan raka vägen hem tvärs genom huvudstan. Och det regnade, regnade och regnade. Bisin min hittade på att vi skulle se vem som såg flest älgar/hjortar/rådjur längs med vägen. Jag såg fyra älgar och hade sett ett rådjur tidigare på dan. Bisin min gillade inte att jag vann, men huvudsaken var ju att vi höll korpgluggarna öppna! Ju längre österut vi kom, desto torrare blev det, för att till sist inte ha regnat en droppe här hos oss.

Från Hangö plockade E med Kompasstidningen. Och gissa om jag blev glad då jag bläddrade i den i morse och såg det här:

Nu är det bara att ta fram virknålen och gräva lite i garnlagret och sedan sätta igång. Plötsligt är vi helt moderiktiga utan att behöva sätta våra sista slantar på senaste designplaggen! WOW!

Det var en fin sommarutfärd igår. Tack till E och H för sällskapet.
Idag har vi tagit igen oss rejält med bisin min.

Hela förmiddagen idag funderade jag: Ska jag eller ska jag inte? Till sist vann förnuftet och lättjan och jag beslöt mej för att avstå från att besöka Tirmo Blues. Jag skulle jätte jätte gärna ha sett Steve'n Seagulls live, men 45 minuter är lite väl lite. Jag vill ha en hel konsert, tack!

Önskar er alla en riktigt skön lördag.