Härligt, härligt...

... men farligt, farligt, så är det att vara på stickcafé ska jag säga. Dit vågade jag mej idag efter att först ha jobbat flitigt hela morgonen och förmiddagen.

Det verkar som om jag har femtioelva projekt på gång och ändå, ja ändå, så lade jag precis upp ett nytt idag. Ack ja,
Idag var vi endast fyra som satt och stickade. Två höll på med sockstickning och en stickade Lovvikavantar. Ja, ja, vintern kommer snabbare än ni tror!

Så här fint klänningsbörjan har stickväninnan B åstadkommit.

Och hon var så snäll att hon kopierade upp mönstret åt oss, som kanske kan tänka oss att sticka en klänning. Mönstret hade hon hittat i Kuriren.
Tack för din omtanke!

Det som gör stickcaféet synnerligen farligt för mej är de där givmilda stickvännerna, som delar med sig av sitt garn.

Så idag kom jag hem med två ljusblå härvor av trikåtrasor, som donatorn köpt någon gång på torget.
2 kilo ökar nu mitt garnlager! Som sagt, farligt, farligt...
Tack snälla!

I morgon ska jag försöka ta det lugnt och vara lite ledig. Vet ni vad min hulda moder sa när jag berättade om mina planer för henne i telefon ikväll?
Jo, hon gapskrattade.
– Du kan int va ledig du, sa hon. Om hon inte skulle ha fått min lillbrorsa på besök imorgon så skulle hon ha lockat mej ut på äventyr. Det skulle ha varit riktigt härligt, härligt, men kanske också lite farligt, farligt...