Hur trevligt får man ha?

Det är frågan jag ställer mej just nu, hur trevligt får man ha? Det gångna veckoslutet har bjudit på många höjdpunkter, likaså den här dagen.

I lördags var jag borta hemifrån hela dagen. Jag började med att besöka Liljendaldagarna. Och tro mej, inget vinner över Liljendal, som är den bästa delen av stan. Det vet till och med stadsdirektören för det sa han i sitt välkomsttal när han officiellt öppnade dagarna i Paviljongen.

Där uppträdde också trubaduren Alexander Wendelin, nyutexaminerad från Teaterhögskolan. Han behövde assistans av dagens konferencier Desiré Strömberg.
Han ackompanjerade också Michelle Sarström, då hon sjöng Liljendalvalsen.

Lurens sommarteater fyller 60 år i år. Hipp, hipp, hurra! Här ger Lurensgänget ett smakprov ur årets pjäs, Ronja Rövardotter, som har premiär den 29 juni.

Inne i Liljendalgården fanns det mycket att se på.

En utställning med änglar...

En smått bister utvecklingsdirektör, som representerade staden.

Sophie Creutz alias Solveig Lindfors och Gustaf Armfelt alias Frej Lindfors, som berättade om hur det gick till då Liljendal blev självständigt den 22.12.1791.

Publiken bjöds också på uppvisning i salongsdanser under Ulla Hammarströms ledning. Kanske någonting som morfar i huset och undertecknad borde börja med?

Jag hade bästa möjliga sällskap för stickvänninan B var där alldeles ensam, då hennes man hade i uppdrag att sitta i hembygdsmuseet. Så vi kvinnor slog oss ihop. Hon fungerade som utmärkt assistent och höll min kameraväska då jag fnattade runt med reporterblocket i högsta hugg. Och så var hon så supersnäll att hon bjöd mej på soppa.

Och till efterrätt armfeltsbakelse och saft. Tack snälla!

Till barnens stora glädje uppträdde också Robin Hund och Bob Katt. Tänk snart, snart, så kan jag ta med lilla M på barnkonsert och sjunga med i "Alla ropar hej".

B var en superbra assistent, så nu funderar jag på att ofta ta med henne på mina uppdrag. Måste bara kolla att det passar in i hennes överbokade kalender.

Jag köpte förstås semlor (frallor) av Liljendaldamen igen!

Från Liljendalgården tog jag mej till Café Lilja.

Där var det countryfestival. Jag kom lagom till soundchecken. Bäst så om man ville ha sittplats. Och gissa vem som hittade mej där på bänken? Jo, B, så vi fortsatte vår samvaro, nu i musikens tecken.

BSB Houseband från Borgå var först ute på scen, alltså uppvärmningsband. De spelade covers av både Johnny Cash och Rolling Stones.

Förutom countrymusiken så fanns här lastbilar utställda. Kromen glänste i kapp med solen.

En Volvo med Palfinger lastbilskran.

En Scania med så hög kran att den inte rymdes med på bild.

Och så den häftigaste av dem alla, den amerikanska Kenworth, årsmodell 1984 med cummins motor. Lastbilen har lång nos och det gör att den är perfekt för långfärder enligt ägaren, som använder den som husbil. Lastbilen kom från Tammerfors.

På scenen fortsatte Lotta Källström från Sverige. Hon gillar Dolly Parton och framförde bland annat hennes Do I Ever Cross Your Mind och Applejack.

Matti Esko försvarade de finska färgerna och han sjöng förstås sin mest kända låt Rekkamies, som just handlar om långtradarchaufförer.

På området hade lastpallar placerats ut. Där var det meningen att folk skulle stå och röka. Men tror ni att dom gjorde det? Jo, nej. På vår bänk satt en hopsa och en grobiger karl och rökte. All rök blåste på B och mej. URRRRK! Sånt blir man illamående och yr i bollen av. Eftersom karlen var muskulöst byggd vågade vi inte opponera oss. Vi borde kanske ha tillkallat en ordningsman?

Countrymusiken är dansant, så linedance är kanske ändå det som morfar i huset och jag borde satsa på?

Robert Jordas var speaker på countryfestivalen. Hans fru å sin sida uppträdde med dansbandet Streamline på stranddansen i Paviljongen.

Och så kom han, Nordens countrykung, Mats Rådberg med sitt band Rankarna. Han sjöng bland annat att man kan lita på pojkarna över 35. Och det är verkligen skönt att veta!

Utan steel guitar blir det inget countrysound. Här skickliga Nicke Widén från Rankarna. Han kompade också Lotta.

B och jag bestämde oss omedelbums för att sådan här hårfärg skall vi också ha. Efter lite funderingar blev vi dock tveksamma. Troligtvis kommer inte B:s hovfrisörska att gå med på en sådan här färgning. Och troligtvis kommer jag att bli utlåst hemifrån om jag kommer hem med den där färgen, så kanske ändå bäst att låta bli.

Det här var en musikfestival med hög trivselfaktor. Det enda som kan invändas är att det borde ordnas fler sittplatser.
När jag susade hemåt sent omsider så spelades i radion lämpligt nog Peta in en pinne i brasan.

Igår var jag iväg på en helt annan sorts kultur, nämligen på besök hos Staffas trädgård. 

Fina blomplanteringar.

Så lockande...

... och jag vill också ha en sån där cykel.

Det fanns så mycket att välja på att det blev riktigt svårt.

Och blommor med så vackra färger. Men jag har bestämt mej. Jag ska inte ha stora blomplanteringar i år. Perenner vågar jag inte ens tänka på, för jag är rädd för mullvadar, sorkar och sniglar så det så.
Grattis Staffas till de 30 åren!

Och idag, idag vet ni, blev det en dag på stranden.

När vi anlände jagade vi iväg en familj med vitkindade gäss. De var faktiskt de enda vi såg på stranden förutom en trollslända och en spindel.

Lilla M tyckte det var riktigt kul. Hon hade på sig en snärtig UV-dräkt. Det är sådant det skall vara på de små nuförtiden, så glöm baddräkterna. Jag hade inte med mej min, för jag hölls också i vattenbrynet.

Utrustade var vi med både simringar och leksaker. Morfar i huset skall nu försöka åstadkomma någon sorts simbassäng att plaska i för lilla M. Få se om han lyckas.

Nu på kvällen var det meningen att vi skulle åka in till stan och bunkra upp så att morfar i huset och den äldsta sonen klarar sig under min frånvaro.
Knappt hade vi hunnit in i affären innan morfar i huset börjar:
– Vi ska sen int ha nånting. Du far ju bort.
– Men ni blir ju ändå två, precis så som vi är nu.
– Men vi ska int ha nånting. Nä, ta int det där brö.
– Om int du slutar gnälla så får du gå ut i bilen och sitta, sa jag med min barskaste röst.
Och tack vare morfar i husets smått störande beteende glömde jag köpa både senap och vitpeppar. Ack ja. Får hoppas att den äldsta sonen snällt tar hand om fadern.

Och nu, nu ska jag ännu jobba lite med en tidningstext, tvätta av de sandaler jag hade på stranden idag, packa lite och sedan lägga örat på kudden. Hoppas att jag får sömn och inte förgås av spänning inför morgondagens avfärd.