Hemresan

I onsdags anträdde vi hemresan sisådär klockan nio lokal tid. Vi åkte iväg och kramade om lillsyrran och två av hennes söner innan vi körde via macken hemåt. Kändes vemodigt och lite sorgset att lämna det vackra Värmland.

Minstingen körde trots att han var sjuk, men han klarade det riktigt bra. I god tid anlände vi till Stockholm.

På varningsskylten stod det Risk för kö och på skylten högt uppe 11 kr. Den tullen får minstingen betala för att vi åkte igenom den kungliga huvudstaden. Och någon köbildning var det inte här.

Färjan, Gabriella,  avgick klockan 16 och vi var vid incheckningen klockan 14.40. Vi fick åka direkt in i båten och hamnade på hyllan. Innan vi ens hunnit säga tulipanaros, så var vi redan installerade i hytten. Den här gången hade vi hytt med fönster, alltså A-hytt, så vi kunde iaktta människor, som tappert travade på med sina kappsäckar för att komma ombord. Färjan avgick redan före klockan 16.
Vi gick ett varv ute på däck och kollade in läget. Många människor och proppfullt i nattklubben där det fanns en stor tv-skärm och massor av entusiaster, som såg på fotbollsmatchen mellan Sverige och Mexico. Ja, alltså jag tror att det var Mexico som spelade mot Sverige. Fråga inte mej, för jag har noll koll. Nu har jag dock hört en gemensam stor suck av många människor tillika! Den kom när en svensk missade en målchans.

Efter lite funderande hit och dit, så beslöt vi att vi äter från gående bordet eller buffeten. Minstingen var inte riktigt övertygad, men jag bjöd honom på maten, så det fick gå. Eftersom han var rejält förkyld och hade sjuk hals, så passade det bra med massor av glass till efterrätt.
Innan vi återvände till hytten tog vi ett varv via taxfreen. Besvikelsen var stor då vi inte hittade riktigt det vi skulle ha.

Stockholms skärgård verkar oändligt stor då båten sakta, sakta tar sig fram mellan kobbar och skär.

Och här fanns vindmöllor, men de syns dessvärre inte så bra där borta vid horisonten.

Vi lade oss rätt så tidigt, jag med en deckare och minstingen med en faktabok om Rysslands förfall.

På morgonen vaknade vi till strålande sol och med finskt vatten under kölen. En helt fantastisk resa var till ända. Ett stort TACK till minstingen, som tog mej till Värmland och som delade upplevelsen med mej. Det var nog den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått, bortsett då från våra tidigare resor till bland annat garnaffärer och pansarvagnsmuseet i Parola. Det är kärlek!
Ett stort TACK också till lillsyrran och hennes familj, som guidade oss runt och visade oss stor gästvänlighet. Utan er insats skulle resan inte ha blivit så fylld av upplevelser. Tack! Det är också kärlek!

Tack också för resebidraget! Det är kärlek och omtanke!

Morfar i huset plockade upp mej och min packning i Vanda igår. Minstingen skulle inte ha orkat köra en meter längre. Han längtade efter en het dusch och att få gå och lägga sig.
Här hemma väntade dottern och lilla M. Härligt att få träffa dem igen. Plötsligt knackade det på dörren och den nästyngsta steg in och frågade efter lunch. När dotter och dotterdotter återvänt hem till sig, åkte vi med morfar i huset, den äldsta och den nästyngsta iväg till min hulda moder. Jag hade ju ett och annat att berätta samt en hel del gåvor.

På kvällen när jag satt framför datorn kom den nästyngsta på nytt på besök tillsammans med sin sambo. Vi drack te och åt smörgåsrån. Så det var ett intensivt umgänge igår och det var riktigt, riktigt skönt att få krypa ner i min egen säng. Borta bra, men hemma bäst.

Idag har umgänget fortsatt för jag var och hälsade på lillsyrran i stan och hon blev så glad över att se mej och "mina" karlar. För övrigt har jag inte gjort så mycket vettigt. Hunnit tvätta lite och en maskin måste hängas nu. Och så har jag varit iväg och bunkrat upp i kylskåpet, så att morfar i huset stönar högt. Han tyckte det var så bra när hyllorna gapade tomma. I morgon kommer ekenäsborna på besök, så då kan vi inte ha tomt kylskåp! Och handlandet gick ju bra då den äldsta skötte packandet och bärandet.

Nu är det dags för tvätthängning, men allra först ska jag ringa min hulda moder.