Motti med fläsk och bilbingo

Igår var vi ute på vift hela dagen. Vi fick en helt underbar tur i de värmländska skogarna. Start klockan tio lokal tid från stugan och så iväg ungefär 80 - 90 kilometer härifrån genom vackra skogslandskap innan vi landade i Anttila i Finnskogen. Och vad passar väl bättre än finländare i Finnskogen?

Vi möttes av en helt vidunderlig utsikt. Samma fantastiska utsikt med blånande berg, som vi hade kört igenom. 

Vi var nästan en halvtimme för tidiga innan sommarcaféet öppnade inför årets säsong.

Vi hade alltså god tid att gå runt på området. Här är dansbanan.

Det finns fullt av gamla byggnader på området.

Det går att hyra stugor här mitt ute i skogen.

Varje stuga har ett nummer och ett namn.

Jag undrar lite grann vad Välligulla betyder.

I den här uthuslängan finns en...

traktor...

... och en pub. Undrar om den faktiskt är öppen?

Det här är väl en visthusbod?

Och eftersom vi är i finnskogarna, så måste det ju bara finnas en rökbastu. Om man vill testa den behöver man beställa i förväg.

Här finns själva caféet eller restaurangen.

Inne i det röda huset välkomnades vi av en björn!

På väggen på barsidan finns ett älghuvud...

... och en karta.

Inne i restaurangen finns en intressant tallrikshylla...

... och där var hur mysigt som helst.

Och förstås åt vi Värmlands nationalrätt, motti och fläsk med lingonsylt och lingondricka. Riktigt gott. Lillsyrran fegade ur och åt istället våfflor med grädde, jordgubbssylt och jordgubbar. Vad sjutton är nu det för sorts lunch?

När magarna var mättade fortsatte vi färden genom bland annat tiomilaskogen. Vi gjorde en omväg via en dansbana mitt inne i skogen. Där hade bland annat Sven-Ingvars uppträtt. Nu var Streaplers på ingående.

Mitt i en skog avvek vi från vägen i en bilkaravan till ett jättestort fält. Nu hade vi hamnat på en grej, som jag hade svårt att förstå när lillsyrran förklarade, bilbingo! En verkligt svensk företelse.

En populär söndagssysselsättning i den sköna solen. Här fanns flera hundra bilar. I pausen dukade man upp sin medhavda matsäck eller köpte grillad korv, kaffe med tilltugg.

Härifrån ropades numren ut och på området finns en stolpe med högtalare. Den som fick bingo tutade i bilhornet och så kom en kontrollant, som det fanns en fyra av på området. Han (ja, det var alltså män nu i söndags och två av dem hette Lasse i förnamn) kollade att man hade rätt nummer. Man kunde vinna mellan 500 kronor upp till 3000 kronor.
Han som ropade ut numren var 78 år gammal och blev rejält hes på slutet.

Och nej, tyvärr, ingen vinst på de här bongarna, som jag spelade i Bograngen. Och när jag satt där i tältstolen och såg mej förundrat omkring, så måste jag bara skratta. En helt otrolig upplevelse med alla dessa koncentrerade människor i alla de där bilarna.

På hemvägen körde vi längs Klarälven. Så vackert med det glittrande vattnet och de blånande bergen på andra sidan. Också det en upplevelse.

Middagen intog vi på Nedergårdens restaurang.

 Mysigt!

Jag åt älgpizza med kantareller, timjan och rödlök. Älgköttet var från en tjälknöl. Riktigt gott. Minstingen åt älghamburgare.

Och dagens chaufför åt hjorthamburgare. Lillsyrran fegade ur som vanligt och åt en fetaostsallad. Till hennes försvar må dock sägas att fetaosten var lokalt producerad och himmelskt god.

Nedergården har också en viltbutik, men den var stängd midsommardagen till ära. Missa inte detta ställe nästa gång ni kommer till Sysslebäck. Kan varmt rekommenderas.

Trötta och omtumlade av alla fina upplevelser återvände vi tryggt till vår stuga. Här upptäckte vi att vi fått nya grannar i stuga nummer 9. Nummerplåten på bilen är tysk.

Ett stort tack till lillsyrran med familj, som tillbringade en härlig midsommardag med oss två i stuga nummer 10!

Idag skall vi ut igen på vift på eftermiddagen. Få se vad värmlänningarna har hittat på för kul idag.