Snorkfröken och jag

Småningom beger vi oss iväg västerut, Snorkfröken och jag. Vi har sällskap av stora svarta väskan och den fina svenska projektväskan. Vi kommer att vara i synnerligen gott sällskap när vi sammanstrålar med minstingen i Vanda. Han den stackaren är orolig över att fadern inte ska komma i tid. Ack ja, det finns tidsoptimister, som inte förstår hur svårt livet blir för deras omgivning.

Vi kommer också att ha sällskap av de finaste yllesockorna!

Man klarar sig inte på resa utan yllesockor. Så är det bara!
En fin bröllopsgåva av min hulda moder. Tack!

Morfar i husets fina sockor får stanna hemma.

Det får också lådan med likörkarameller. Lite roligt måste ju äldsta sonen och fadern få ha på midsommaren, inte sant?
Tack snälla mamma!

Och förmiddagens fortsatta packande, hur många byxor behöver man egentligen med sig? Skor? Trosor? Blusar? Och det värsta av allt, bud har utgått från väst att vi skall helst ha ljusa (läs vita) kläder och långärmade blusar. Eeeh, har ni sett i min garderob? Vita kläder, njaae, inte just. Men mörka, röda, lite rosa och lila. Jo, sådant kan finnas. 
Inspirerad av stickväninnan B, som hade grävt djupt i sin garderob och hittat en helt underbar lila sommarblus, så gjorde jag ett försök sent igår kväll. Men ack, i min garderob gick det inte att göra sådana fantastiska fynd. Nej, när jag grävde djupt kom jag till handdukarna och en helt genomskinlig topp, som jag nog inte kan ta med. Så det så. Alltså packar jag ner svarta byxor, kan inte hjälpas. Om de svenska knotten vågar anfalla mej på grund av det, så ve dem!

Och jo, jag har alldeles för stor packning, som om jag skulle resa till världens ände och bli borta ett halvt år minst. Men kläderna åker ju bekvämt med i bilen, så ingen fara. Hoppas jag åtminstone. Vi är ju enbart två, så hela baksätet är ledigt.

Nu får ni ha det så bra och ha lite tålamod med mej. Jag kanske inte hinner blogga under resan, men jag lovar att åtminstone försöka. Vem vet, det kanske lyckas!