Igår startade vår utflykt vid tiotiden. Vi fikade hos lillsyrrans svärföräldrar. Värdinnan i huset blev glad över Novitas garner, som vi hade med från Finland. Hon stickar mest sockor men nu på sommaren virkar hon mest grytlappar. Hon går också på stickcafé varje vecka på biblioteket. Och hon har köpt en finsk vantbok på Adlibris! Lillsyrran har fått hjälpa till med vissa förklaringar. Kul. Och vet ni vad? Jo, jag har samma bok!
Efter fikat, ja ni ser jag är redan påverkad av allt det svenska, tog vi oss upp till Tossebergsklätten. Det bar brant uppåt, men vår chaufför klarade av det hela galant.
Helt oslagbar utsikt! Sjön ni ser i bakgrunden är Fryken, närmare bestämt Övre Fryken.
Här finns en liten restaurang och souvenirbod, som faktiskt drivs av Sunne kommun.
Uppe i utsiktstornet var inte jag och ej heller lillsyrran.
Trapporna var branta och farliga.
Här i fotoramen kunde man stå och posera.
Eftersom vi redan visste att de små gossarna inte äter motti och fläsk, som serverade på Tossebergsklätten, så drog vi vidare.
Vi stannade vid Diner 45.
Skyltarna är reproduktion.
Barnportionen serverades i en raggarbil!
Ingen pizza här inte, utan flatbread.
Osthamburgare med blue cheese dipp till pommes frites.
Och den häftiga efterrätten sen!
Vi kurvade på återvägen via en liten kvarn, som gör skrädmjöl och ett helt ljuvligt ställe vid stranden av Ömlingen.
Återkomna till stugan värmde minstingen lunchwoken från i torsdags. Efter aväten middag blev vi upphämtade av lillsyrran och begav oss iväg till Brattfallet.
På vägen dit stannade vi vid Klarälven.
Mitt i älven står en stockflottare, som staty. En påminnelse om tider, som har flytt.
Vad detta är vet vi inte riktigt. Kanske till minne av ett giftermål?
Endast 517 km till Nidaros. Här har alltså gått en pilgrimsled och troligtvis är detta skapat till minne av den?
Vi Halgån och Brattfallet finns en hel del fin flora och fauna.
Den medföljande hurtiga gossen klättrade ner, som den värsta alpget.
Och så i, i vattnet för ett litet uppfriskande dopp i sommarvärmen.
Den oroliga modern övervakade uppe på klippavsatsen.
Kvällen avslutades på Sun Dance Ranch.
Närmare bestämt saloonen där. Jag fick två gin and tonic, vilket var precis lagom i den varma kvällen, som inte gick att vistas ute i på grund av alla ettriga myggor.
Ranchens snälla vallhund, såg till att vi tog oss in till saloonen.
Här kan man passa på att rida eller lägga sig i hängmattan och vila.
Förstås spelade man countrymusik på det här stället. Och förstås är det en holländska, som driver den här ranchen.
Ranchen är vackert belägen vid Klarälvens strand. Mitt ute finns en sandbank, som tydligt syns nu då vattennivån är så låg.
Förnuftigt nog finns här också en bastu. Den kunde vi kanske ha prövat på?
Just nu är här supervarmt och nästan som en bastu inomhus. Det enda som saknas är bastustenarna att kasta vatten på.
Idag har vi igen varit ute på vift, men det är en helt annan historia, som jag inte hinner med nu. I morgon är det dags att lämna denna underbara del av världen. Här lämnar vi en stor del av vårt hjärta.
Imorgon blir det alltså inget blogginlägg för då är jag på hemväg . Nu ska jag ännu tömma kameran på dagens foton, packa lite och sedan lägga upp maskor för socka nummer två.
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar