Så där, nu är klockan snart halv fem, alltså 16.30 och jag avslutar min arbetsdag och skärmtid nu. Måste finnas rum för annat än jobb och datorer. Så det så.
I slutet av förra veckan blev dubbelmorfar alldeles till sig av glädje:
– Nu e han här, ropade han då han tittade ut genom fönstret.
– Höh, svarade jag djupt försjunken i kursförberedelser.
Det var den här lilla rackaren dubbelmorfar hade fått syn på, en liten, alldeles ensam steglits. Så glad över besöket. Men nu har dubbelmorfar sina farhågor: Hur ska han lyckas locka fågeln tillbaka inför veckoslutets gårdskryssning? Vanligtvis brukar det vara talgoxar och pilfinkar och rätt sällan mera spännande fåglar på vår gård just då. Lite synd... undrar om vi kunde fara iväg till grannbyn och kryssa på någons annan gård? Någon som har mera spännande fåglar än vi?
Fågelskådarens liv är inte lätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar