Digital

 – Vad står det på programmet idag, frågade jag dubbelmorfar igår.
– Mmmm, stönade han sömnigt till svar. Han hade sett på Clintan mitt i natten och var av förståeliga skäl inte alls pigg i arla morgonstund.
– Ska vi göra något roligt, fortsatte jag ivrigt utan att få annat svar än en snarkning.

Dottern räddade fadern, då hon ringde och frågade om han kunde komma och hjälpa lite med hennes Adam plåtlåda. Tjohooo, det blev helt ex tempore en trevlig eftermiddag med barnbarnen. Tack för det. Det är sådant som sätter guldkant på livet.

Jag har, vet ni, gått och blivit digital också då jag stickar. Inte så att jag liksom tittar på stickbeskrivningen från en surfplatta. Nej, där föredrar jag fortfarande det tryckta ordet, för då kan man skriva upp olika saker, som man inte får glömma då man ska sticka nästa socka.

Nuförtiden använder jag en sådan här liten rackare då jag ska räkna varven! Dubbelmorfar är inte särskilt förtjust i den. Där ligger han och halvslöar på soffan och har för länge sedan tappat intresset för det mediokra tv-utbudet efter ivrigt zappande i jakt på ens någonting sevärt. Plötsligt piper det till och han far upp som skjuten ur en kanon:
– Va va det, frågar han, beredd att rädda allt som räddas kan innan något värre händer.

Den här lilla varvräknaren har alltså ett högt pipande ljud varje gång jag plussar på den för att jag är på ett nytt varv. Jag tycker förstås att det är bra, för då kommer jag ihåg att nu har jag bytt varv, men omgivningen är alltså inte lika begeistrad.

– Man kan ju dra streck, säger dubbelmorfar. Ja, jo, men ibland är det svårt att hålla reda på om man faktiskt redan har kommit ihåg att dra det där strecket. Då är nog en pipande digital varvräknare fenomenalt bra att ha.

Nu kanske ni protesterar och säger att man behöver vare sig varvräknare eller dra streck, för man kan ju räkna varven. Pytt, säger jag. Har ni provat på den metoden i det här huset? Nä, kunde just gissa det. Där räknar ni varven i allsköns ro på er stickning: 1, 2, 3, 4, 5.. när dubbelmorfar plötsligt frågar:
– Vem sjöng nu igen den där You'll Never Walk Alone?
– Gerry & The Pacemakers, svarar du inte ont anande och fortsätter räkna: 7, 8, 9...
Men, hallå vänta nu, nu blev det tokigt och så får du börja om från början.
Nä, tacka vet jag en pipande, digital varvräknare! Stickning är rena rama redskapsgymnastiken, inte sant?

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka!