Nästan hjärtslag

Fart och fläkt har det varit på vår fredag här idag. Jag hann just och jämnt avsluta snabbmötet på distans med mina kolleger i morse då lilla A steg in genom dörren, tätt följd av storasyster M och deras mamma. Snabbmötet utlystes igår hux flux till följd av coronarestriktionerna, som fortsätter och fortsätter. Nu kan vi inte och vågar inte heller flytta kursgånger eftersom vi inte vet när vi får igång undervisningen igen. Alla kommuner har lite olika strategi. Sibbo har stängt till 28.2, Lovisa till 14.2 liksom Pyttis och Borgå till 7.2. Undrar hur det har resonerats? Situationen är väl nästan likadan här i Nyland, åtminstone.

Vi hade alltså rart besök av flickorna idag. Det var lite lego- och duplobygge, lek med hunden osv. Och jag hamnade att byta lilla A:s blöja medan mamman var iväg på ärenden i stan. Förstås kom hon hem då det var torrt och rent i byxan!

Fia och undertecknad samt dubbelmorfar har fått fin inbjudan av M: Vi är välkomna på besök, så att min docka får träffa M:s docka. Nu vet jag dock inte om M har kollat med föräldrarna att det är okej. Få se, men Fia har i alla fall lov att sova i docksängen hos M, av dockmamman alltså.

Flickorna åkte hem igen mitt på dagen och det blev så konstigt tyst. Jag tog fram datorn och hakade på januariseminariets eftermiddagspass. Det handlade om medborgarinstitutens framtid och var riktigt intressant. Svårt att spå hur det kommer att gå, men bäst att förbereda sig på något sätt och att vara proaktiv.

Där sitter jag i allsköns ro med hörlurarna på och lyssnar intensivt samtidigt, som jag stickar på en vante. Måste ju börja få ordning på de där ensamma exemplaren.
Plötsligt hörs ett väldigt brak. Mitt hjärta rusar upp i halsgropen och slutar nästan slå. Det var fem före att jag fick hjärtslag!
Av ljudet att döma tror jag att det är en krock här utanför på landsvägen och ropar till dubbelmorfar att nu måste han fara ut och kolla.
– Äsch, det var nog bara en fågel, som flög mot fönstret.
– Nää, det hade för hårt ljud för det.

Efter lite påtryckning går dubbelmorfar till sist ut och kommer in med...

... en sparvuggla. Den var lite groggy, så det var allt bra att dubbelmorfar tog hand om den. Tänk om den hade hamnat i klorna på våra katter. Brrr!

Det var det jag visste. Det skulle aldrig ha varit ett så ljudligt brak om en talgmes eller pilfink hade flugit mot fönstret!

Dubbelmorfar har, som ni ser god hand med fåglar, ja djur överhuvudtaget. Tänk vilken upplevelse detta skulle ha varit för M!

Efter en kort stund i dubbelmorfars ömma händer kvicknade sparvugglan till och då dubbelmorfar gick ut för att placera den uppe i ett träd, så flög den iväg. Skönt att den inte skadade sig.
Som ni märker, här lever vi med naturen in på knutarna!

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.