Dubbelmorfar är inte särskilt förtjust i Allers. Det trots att den hörde både till hans och min barndom.
– Här e ju bara mat o korsord, grymtade han igår då han bläddrade igenom senaste numret.
– Mmm, mumlade jag medan jag funderade på hur jag skulle brodera på lilla minisockan. Det är ju just korsorden, som intresserar mej, så...
Hur det nu var igår, så läste dubbelmorfar tidningen noggrannare än vanligt. Och då stötte han förstås på det där med "Vinterns skönaste sockor".
– Här är randiga sockor som du kan sticka, hojtade han glatt.
– Mmm, svarade jag fortfarande fullt sysselsatt med att försöka räkna ut hur jag skulle brodera.
– Garnkostnaden är 245 kronor, fortsatte dubbelmorfar.
– Mmm, mumlade jag.
– Men det gör inget för du har ju gratis garn.
– Va, frågade jag med vilt uppspärrade ögon, va sa du nu?
– Ja, du har ju gratis garn, bara att gräva i lådorna.
Jösses, hör ni, han har förstått! Äntligen! Det som alla garnomaner vet: När man har garn i lager är det gratis!
Jag blev så till mej igår att jag höll på att ramla från stolen. Sen hade jag lust att skutta upp, dansa och skråla, göra piruetter, rita kors i taket, ta kontakt med mina stickväninnor och ropa ut till hela världen: "Han har förstått!".
Till all tur hann jag hejda mej. Inte sagt att dubbelmorfar skulle ha haft överseende med mitt galna beteende. Jag andades in och ut några gånger, innan jag med lite darr på rösten frågade:
– Vill du ha såna där randiga sockor då?
– Nä, jag vill ha rutiga sockor.
Kul, en ny utmaning för mej. Nu gäller det att börja gräva bland diverse mönster.
Evinnerligt tacksam är jag för en så förstående karl, en karl som uppskattar garnlagret! Det här räcker nog nu för hela året framåt, så jag behöver knappast lista de tre dagliga positiva grejerna längre, eller vad tror ni?
Idag har vi en kylig, men fin vinterdag här i sydöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar