Levererans i västerled

Idag har vi varit iväg med dubbelmorfar på en liten lördagstripp. Vi fyndade på ett lördagsöppet loppis i stan innan vi styrde kosan västerut till grannstaden där M ivrigt väntade. Hon hade bakat blåbärspaj, som hon serverade med vispad vaniljsås. Mums!

Med oss hade vi tre olika varianter på halsduk, för hon har tappat sin lilla halsduk! Nu får mormor sticka en ny och det ska vara ljuslila garn har M bestämt, så det så. Under tiden får hon låna lite andra halsdukar, så hon klarar sig. Det kom ju faktiskt snö idag. För min egen del är det bra att jag har något mycket viktigt stickprojekt på gång, som dubbelmorfar inte ens kan fnysa åt! Han har nämligen gett order om att bokhyllan i vardagsrummet ska tömmas och sedan flyttas ner i källaren. Håhåjaaa, visst låter det som alldeles för jobbigt, inte sant? Det jag inte är riktigt säker på är om han menar att barskåpet också ska tömmas? Huuu, hur går det då? Jag ska ju sticka...

Vad tror ni att döljer sig under den här fina kökshandduken, som vi fick till julklapp?

Jo, en utspänd filt av virkade rutor, alltså den dockfilt, som M beställde då hon var här i torsdags!

Trots att rutorna var olika stora och lite skeva, så blev det ändå en skaplig dockfilt, inte sant?
Det gick åt endast 10 g gult restgarn i ylle till den här hopvirkningen. M fick sin dockfilt idag. Känns skönt att få någonting undan fastän det är ett försvinnande litet projekt.

Och nu dags för halsduksstickningen!

Nästan mitt i natten...

... kom jag igår på att det var ju en helt vanlig torsdag. Ingen röd dag, så då borde det ju ha kommit post. 

Nyfiket skuttade jag iväg till postlådan nästan mitt i natten. Och det var allt tur det, för där hittade jag...

... årets två första handarbetstidningar! Har inte vågat bläddra i dem riktigt så där på allvar, för jag vill ha undan en massa påbörjat först.

Idag har dubbelmorfar stekt plättar och äldsta ättelägget har bjudit på varmbröd!

Mums, så gott! Ska småningom smyga iväg och ta ytterligare en skiva av det goda jästbrödet. Men först ska jag försöka övertyga dubbelmorfar om att det nu är hans tur att gå till postlådan. Jag vill ju ha min tidning!

Stickade tofflor

Årets första färdiga stickning såg dagens ljus igår! 

Idag har det blivit lite mindre på stickfronten, för vi har haft besök av dottern med döttrar. Så det har varit fullt upp med att leka kurragömma, leka butik och framförallt tyckte M om att titta i mormors ormtjusarkorg! Där hittade vi allt från garn till virkade rutor. M bestämde omgående att hennes docka behöver en filt av de där rutorna! Bra återanvändningstänk och så får jag någon nytta av rutorna, som någon annan har virkat. Vem kan det vara månntro?

Modell: Stickade tofflor, modell 30 i Novitatidningen nr 4/2017

Garn: Pilvi från Novita

Åtgång: 70 g

Stickor: Nr 5

Jag fick riva upp den andra sockans skaft en gång, då jag upptäckte att jag hade 8 m för lite! Minst fem gånger tappade jag maskor när jag stickade bottnen. Det är svårt med halt garn och metallstickor!
Ljuuuvligt mjukt garn, men vita tofflor? Nää, inte klokt! Men man tager vad man haver och köper inte nytt!
Undrar vilket projekt jag ska avsluta härnäst? Hmmm...

Restgarnssockor

Småningom är nyårsfirandet över för den här gången. Hur mycket firande det nu sen var, beror ju på. 
Själv var jag igår kväll iväg en sväng till min hulda moder och blev bjuden på ostmackor, kakao (choklad i Sverige!), kryddkaka och medhavda bullar samt ett glas choklad-päronlikör. Dubbelmorfar hade lite bråttom, för det var ju ishockeymatch i TV igår kväll. Under tiden, som den pågick hann jag få förra årets sista sockpar färdiga.

Modell: Välke-sukat, modell nr 23 i Suuri Käsityö 9/2019

Garn: 7-bröder, 7-bröder Raita och 7-bröder Aurora

Åtgång: 116 g

Stickor: Nr 3½

Det här är restgarnssockor, för jag använde det garn jag hade hemma. Sockorna är därför inte alls likadana som modellen i tidningen. 

Att använda restgarner är ju nog bra på alla sätt och vis, men...

...jösses vad mycket garnändar det blir att fästa!

Den här högen hamnade i glasburken tillsammans med andra garnändar. Kan vara bra att ha då M och mormor ska börja pyssla!

Och fortfarande finns det garnrester kvar. Kanske dags att sticka restgarnsvantar?

Så här på årets första dag borde man kanske reflektera lite grann över året som gått, men jag är inte riktigt på humör för det nu just. I korthet kan jag konstatera att året har varit turbulent och ibland känts mer eller mindre som en berg-och dalbana. Förändringarnas vindar blåser och det är både spännande och utmanande. Mitt i sorgeåret har det också varit mycket glädje med både barnbarn och jobbet. Jag har lärt mig en hel del, som jag är tacksam för.

På stickfronten fick jag förra året ner antal UFO:n (alltså ofärdiga stickarbeten) till tre. Alltså hälften mindre än år 2018. Det går alltså åt rätt håll. Hurra för den utvecklingen. Färdiga projekt år 2019 är 18 till antalet. Tyvärr är det en liten minskning från år 2018 års 23 projekt.

Nyårslöften har jag inte alls gett i år. Vet inte ens vad jag skall lova? Att sticka mera? Att bli... ja vad då? En bättre människa? Börja skriva tacksamhetsdagbok?

Har ni några förslag?

Endast två...

... fick i år hemstickade julklappar av mej. Det var släktens äldsta, alltså min mamma, som fick en blå stor sjal att värma sig i. 

Och släktens minsta, alltså lilla A, som fick ett par yllisar!

Modell: Barnsockor

Garn: 7 bröder Aurora från Novita

Åtgång: 46 g

Stickor: 3½

Som vanligt ändrade jag mönstret lite så att jag fick ett par alldeles vanliga sockor med förstärkt häl. Tog endast maskantalet från beskrivningen. 

Sockorna är nog lite för stora ännu, men Lilla A växer så det knakar!

Nu önskar jag er alla 

ETT RIKTIGT GOTT NYTT DECENNIUM! 

Fira med förstånd och inte alltför häftigt.

Julen förbi

Så var då julen förbi och vi har hunnit med några vardagar, nu inför nästa helg, nyåret. Jag har varit ledig med stort L och det har varit skönt. Nu just när jag sitter här är jag lite smådeppad, melankolisk och framförallt vemodig. H åkte västerut idag och jag saknar henne så.

Julaftonen var en enda glädje och det tack vare barn och barnbarn. Det enda som lite grumlade glädjebägaren var minstingens frånvaro. Han dukade tyvärr under för flunssan och kunde inte vara med. Vete sjutton om han har fått sina julklappar ens?

Julbordet var vackert dukat hos dottern, som bjudit in brorsorna och sina föräldrar.

Julmaten var riktigt god med alla lådor, rostbiff och rosépepparsås. Förstås fanns både gröna ärter, rödkål och lingonsylt också på bordet bland allt annat. Bondosten var en skapelse av undertecknad, likaså makaronilådan.

Självaste jultomten stod på vakt i korridoren och det var riktigt bra, för innan kaffet var islaget bankade det på dörren...

... och där stod självaste Julgubben! M kallar honom för Julstjärnegubben och det är ju ett riktigt vackert namn.

Han hade med sig en säck med julklappar! Och mera hittade flickornas mamma i källaren.

Det var mycket att packa upp och tidvis ganska jobbigt då M var tvungen att hålla ett litet öga på lillasysters klappar också.
- Man kan dela, sa M då hennes mamma påpekade att det där var lillasysters julklapp!
Ett stort och hjärtevarmt tack till dottern, som samlade familjen på mat och släkten på julkaffe.

På julaftonskväll på hemvägen besökte dubbelmorfar och undertecknad kyrkogården och tände ljus. Det småregnade och var kyligt och jag var i ärlighetens namn inte så förtjust. Men tradition är tradition och jag hängde snällt med, trots att jag fått nog av kyrkogårdar för en lååååååång tid framöver.
Julaftonen avslutade vi sedan hos min hulda moder, där jag inmundigade värmande kakao och en julstjärna.

Juldagen tog vi det ganska lugnt och hade endast den nästyngsta och den äldsta här på mat. Julannandag hade vi besök av dottern med döttrar och det var full rulle. På eftermiddagen bakade jag jästbröd tillsammans med äldsta sonen.

Det blev två riktiga bamsingar med mycket grahamsmjöl i. Vi utnyttjade vasslan från ostkoket. Dubbelmorfar klagade förstås:
- Det är som limpa och inget jästbröd. Man ska int baka på mjölk, klagade han.
Håhåjaa, han har glömt sin mammas goda jästbröd, som hon förstås bakade på mjölk. Själv är jag mera övertygad om att han är rädd för grahamsmjölet, att det liksom blir för hälsosamt!

På fredagen tog jag det superlugnt och gjorde inte så mycket annat än ägnade dagen åt stickning.
I lördags kom igen dottern på besök med sina döttrar och med sig hade de H. Vi hälsade förstås på hos min hulda moder. 
På kvällen hade vi det mysigt med H. Hon föreslog att vi skulle börja göra slut på mitt garnlager, som hon hört dubbelmorfar tjata om i alla tonarter. Så jag grävde fram en blå plastlåda och en korg. I den blå plastlådan fanns så många fina garner, som H tyckte att vi inte skulle använda till vårt lapp-projekt. Så jag hittade lite annat garn i korgen. Där satt vi sedan tillsammans och stickade, stickade, stickade och det var riktigt trevligt. Tänk, nu har H också börjat sticka!

Stickandet fortsatte vi med igår efter en liten utflykt till servicehuset, ute på mat och ett snabbt varv i stora varuhuset Tokmanni! Dock inga reafynd i vare sig klädväg eller något annat. Det hanns inte med, för här hemma väntade dottern med familj.
Och förstås stickningen. Tre rutor på tre dagar är inte så illa!

Idag skjutsade vi H till grannstaden, hälsade på hos dottern med familj. Mycket umgänge med barnbarnen alltså! Och det får en ju på gott humör i alla lägen! 
På hemvägen besökte vi lilla bybutiken och laddade upp med chips och Pommac inför nyårsaftonen. Knackkorven och potatissalladen fanns redan i kylskåpet här hemma.

Och jodå, H fick med sig både stickor och garn. Så nu ska vi se om det blir pannlappar, halsdukar eller...

Jul

Klockan närmar sig 01:00 på natten och jag ska småningom söka mej mot sängen. Behöver ju vara utvilad om jag igen ska leka butik med M!

Dan före dan var vi iväg med dubbelmorfar på en julrunda. Det var nära att en tomte blev under bakhjulet, då hon dök upp ur tomma intet med en julklapp. Det blev lite bråttom för vi var just då på väg. Tyvärr blev det inte lång pratstund här ute på vår gård och inte vare sig kaffe eller glögg och pepparkaka. Tack för julklappen.

Dubbelmorfar och undertecknad hastade iväg med en liten julblomma till en 90-åring, sedan till ett servicehem och "byta" konfektaskar, få höra glädjande nyheter och träffa barnens kusiner. Därifrån raka spåret till grannstaden och lämna av både lådor (till morgondagens matbord) och julklapparna. M och lilla A var i full gång och då vi skulle åka kom lilla A farandes på golvet som en raket  efter oss. Och så hon skrattade och var glad då hon blev av med morfar och mormor! Nä, det handlar nog mera om lyckan att kunna röra sig själv och märka att man kommer framåt dit man vill.

Sedan möte på busstationen och så tillbaka österut. Besök i följande servicehem och så iväg med julmat och julklapp åt min hulda moder. Det bästa man kan ge är tid, har det nu tutats ut i alla lurar och småstressigt blir det när man ger tid åt många samma dag.

Då vi kom hem hängde det en julklapp på dörren! Vi hade missat en tomte, som varit ute på uppdrag. Paketet var åt mej, så nu har jag fått en julklapp och behöver inte oroa mej för julgubbens besök längre. Och vet ni vad? Jo, det var ett helt fantastiskt julpaket med nougatkonfekt och ett presentkort till, ja gissa till vilken affär. Nå, förstås garnaffären! Ett stort, stort TACK för den superfina julklappen. Jag är så rörd och tacksam.

Det blev nu en aningen sent med jultårtsbaket och osttillverkningen. Nu väntar jag bara på att få ta osten ur pressen och sedan lägga mej. Men först ska jag nog tömma diskmaskinen och sedan fylla den. Då är det mycket roligare att stiga upp. Det kan hända att osten inte går att äta. Jag tycker att den blev alldeles för salt. Snyft, snörvel!

Och nu mina vänner, nu blir det julfrid här på bloggen. Önskar er alla en riktigt SKÖN OCH FRIDFULL JUL!

Julklappsverkstaden...

... har varit igång hela dagen.

Nu återstår endast tre klappar att slå in, städa undan och sedan förflytta sig till köksregionen. Här är det ingen rast eller ro. Vad rimmar förresten på dricka? Hicka? Hmm...

Skev tidsuppfattning

Igår hann jag inte blogga och det berodde enbart på att våra tidtabeller i det här huset inte går ihop! Det är svårt med två kvällspigga karlar och en morgontidig kvinna! Jag vill iväg redan före klockan tio. Då har de andra just och just makat sig ur sängen! Det innebär att på kvällen då jag är rejält trött, så ska både det ena och det andra fixas. Håhåjaa! Här råder alltså en skev tidsuppfattning.

Idag är inget undantag. Medan jag funderar på att äta lunch, så äter karlarna i huset frukost! Men småningom ska vi väl ändå komma iväg med äldsta sonen på en liten sista minuten julrunda, för igår glömde jag både jäst och russin och... ja, två julklappar jag inte fick tag på. Och trots att nu alla tjatar om det där med julklappar, så vill jag gärna ge sådana om jag kommer på vad jag kan ge som gläder mottagaren. Själv har jag ju redan fått så många gåvor, så då är det väl inte mer än rätt att jag får ge lite också?

Igår var vi iväg till grannstaden och uträttade ett litet ärende. Dubbelmorfar tyckte inte att vi skulle åka genom staden på återvägen, men det var rätt mycket trafik på motorvägen, så det blev att köra över bron i alla fall!

Dubbelmorfar mumlade och muttrade om trafikljus och bilköer och... 
Till all tur hade jag bett honom ta med en bok, så han kunde sitta alldeles tyst i bilen, medan sonen och jag handlade i "stora varuhuset" på hemvägen. Rätt lite människor i farten om ni frågar mej. Man kom åt allting riktigt bra och ingen kö i kassan. Finemang, för det gick någorlunda fort även om jag skulle ha en masssa torrvaror, som hunnit ta slut i skafferiet. Ni vet, sånt som mjöl, knäckebröd, socker osv. De förnuftiga har förstås bestämt sig för att handla på rea efter jul eller ännu klokare: Inte konsumera alls!

Idag hade jag velat vara på stickcafé i grannstaden. Men dubbelmorfar blev alldeles sjövild, då jag lite försiktigt föreslog det igår. Han kippade efter andan, glodde på mej med ögon stora som tallrikar och fradgan stod runt munnen på honom då han började räkna upp allt som ska göras. 
- Ja det var ju då lite synd, konstaterade jag och fortsatte: Det kunde ha varit skönt att få vara lite ledig. Till det fnyste han bara och började sedan vifta med armarna som en holländsk väderkvarn.
- Men det är ju ännu långt till julafton, kontrade jag.
- Dessutom ska väl du också hjälpa till?
Nej se, det skulle han inte, för det fanns en massa konstiga saker, som skulle göras utomhus, yxan ska vässas, trots att det är bestämt att vi inte ska ha någon julgran i år heller på grund av våra katter. Sen var det något med motorsågen och kedolja, men fortfarande ska vi inte ha någon julgran. Nästa grej han kommer dragandes med blir någonting om dörren till ladan, som måste läggas på plats. Det höll han nämligen på med då vi fortfarande bodde på gården! Håhåjaa.

Nå, jag är lite förberedd i alla fall för igår bakade jag...

... en hel plåt med mockarutor. Dem gömde jag klokt nog i frysen annars är de uppätna då vi får gäster i slutet av veckan.

Nu ska jag försöka röja ett bord, ta en stödmacka och sedan rusta iväg mej till stan medan affärerna ännu är öppna! Äldsta sonen har lovat bjuda på lunch. Jihaa!

Önskar er en riktigt skön lördag!

Kalla handen

Hjääälp, snart kommer jag att drabbas av panik. Ingen har bakat någonting alls idag, ingen har heller städat eller tillverkat julklappar. IIIK! Varför kan man fråga sig. I princip borde ju mitt jullov ha börjat igår, men... här har ramlat in en del sista minuten grejer.

Dessutom vaknade jag alldeles kallsvettig vid femtiden i morse: Jag hade glömt en kär persons födelsedag!!!! Kändes så eländigt att jag hade riktigt svårt att somna om. Att jag dessutom håller på att läsa boken Scener ur hjärtat, gör ju inte saken bättre. Nej, egentligen förvärrar den det hela. Boken är för all del intressant och läsvärd, men den får mej samtidigt att vrida mej i nån sorts klimatångest. Så nu har jag inte ens vågat köpa julklappar och inte har jag ju hunnit vare sig sticka eller virka några heller. Nu funderar jag med pannan i djupa veck, visst måste man få glädja sina nära och kära med till exempel långkalsonger? Det är ju inget onödigt, för de kanske behövs längre fram den här vintern och de gamla slits ju ut i snabb takt. Men följande utmaning blir då den, finns det inhemska långkalsonger? Black Horse är ju norskägt nuförtiden. Kanske Tamsilk är det enda?
Ett är dock säkert, några kalsonger börjar jag inte sticka på!

Det är synd om den här kalla handen.

Den väntar på sin vante, men den stickningen är och förblir borta! Suck! Ingen erkänner att de har tagit den eller ens sett den. Kan jag ha drömt alltihopa?

En regnig onsdag i december

Vad kan man göra en regnig onsdag i december? Jo, man kan göra som undertecknad, alltså hasta iväg till stan för att sätta sig på skolbänken. Datasäkerhetsskolning stod på programmet, så nu vet jag en del om hur de senaste bluffmejlen ser ut. Bedragarna blir smartare och smartare.

När jag kom hem från den sitsen, så väntade tre flickor på mej här, alltså dottern med sina döttrar. Oj, så vi har lekt med M. Hon gillar att undersöka allt möjligt som mormor har i skåp och garderober. Alltid kan hon ju hitta någonting kul. Vi har också hunnit bygga med Duplo och leka lite grann med dockor. M är bra på att kommendera:
- Mommo kom eller Mommo kom hit, lät det var och varannan minut. I synnerhet om jag hade lilla A i famnen. Hon kryper för övrigt iväg om hon ser något lockande. Och så skiner hon som en sol och skrattar glatt.

Alla blev vi glada över B:s besök på lunchen. M hade inte fått se sin morbror på jättelänge, så hon var lite blyg i början.
Innan flickorna skulle iväg till sitt, så hann vi ännu titta på Youtube med M. Vi övade julsånger, i synnerhet Tipp tapp. Och det var så roligt att M ville inte alls åka hem, trots att mamma insisterade. Hon känner sin dotter och vet att hon behöver sova sin eftermiddagssömn medan tid är. Om M somnar för sent finns det inte en chans att få henne i säng sedan på kvällen.

Vår Hälge beslöt sig för att lysa upp lite i decembermörkret. I morgon har det utlovats soligt väder, så får hoppas på det bästa.

Ugglor i mossen?

Här kan eventuellt anas ugglor i mossen. Men våra julugglor har fått göra sällskap med det fina hjärtat. Så de är åtminstone inte i mossen!

Där i den nyputsade lampan hänger två julugglor tillsammans med hjärtat.

Varför det ska vara just julugglor vet jag inte, men det är ju en bra och neutral symbol. Numera finns det julugglor på precis allt; tyger, papper, telefonfodral osv., osv. Till och med nån sorts juluggleplånbok finns det!

Jag har också tagit fram den här söta julugglan från år 2015. Och nu funderar jag lite smått på om jag borde börja samla på julugglor så där på allvar. Det kanske inte är en så tokig idé? Men å andra sidan, vi ska nog inte ha mera grejs här inte.

Idag har det varit utvecklingsdag på jobbet. Vi har dragit upp linjer inför sammansmältningen vid årsskiftet, planerat marknadsföringen och kollat på resultatet från höstens personalenkät, fyllt i en och annan tabell, slagit fast vårterminens mötesdagar osv. Och så blev vi bjudna på god lunch. Tack för det och tack och lov för att det inte blev julmat. Hur skulle jag då ha orkat med julmat på nytt om en vecka?

Dubbelmorfar och jag har varit och handlat idag var sin gång. Han på morgonen och jag på eftermiddagen. Och förstås köpte vi samma saker: Ägg, bananer, mjölk och reissumies (rågbröd)!
Jag köpte också kaffebröd, för imorgon ska vi få besök av en karl. Nån av er som har lust och tid att komma hit och städa? Jag ska nämligen iväg och jobba i morgon.

Men nu är det dags att åka iväg och hälsa på min hulda moder. Allting ska göras nu då kvällsundervisningen tog slut igår.

Mus i vårt hus!

Förra veckan flyttade det in några möss här i vårt hus. Och det är inte fråga om vilka möss, som helst utan riktigt stora bamsingar!

Fast det är kanske mera en råtta än en mus? Några lämnade jag i grannstadens datasal i fredags och några gav jag åt min kollega idag. Jag kan ju inte börja släpa omkring på hur många möss, som helst heller.

Ljus i vårt hus, sa förresten alltid Plåstret i en av de mera humorfyllda julkalendrarna, som gick i finlandssvensk TV. Plåstret uppträdde första gången år 1994. Och det kan inte hjälpas, jag längtar tillbaka till den oskyldiga tiden. Jag får nog instämma med sibbogumman: "He va bäter förr tå he va sämber". Och för er som inte förstår sibbodialekten: "Det var bättre förr då det var sämre". En paradoxal sanning.

Min stickning har...

... rymt! Snyft. Jag hittar den ingenstans. Så medan dubbelmorfar fnattar runt i huset och muttrar och mumlar och jagar skarvsladdar, gräver jag i hobbyrummet helt förtvivlat. Hittar en hel del annat intressant, men inte stickningen. Jag har prövat allt, till och med Mumindans, M:s favorit just nu.

Nå nöden har ingen lag, så jag fick ta itu med en annan stickning istället.

Här håller en häl på att växa fram. Och faktiskt är sockparet snart färdigt. Det var riktigt skönt att sitta och sticka igår kväll. Och det ska jag ägna mig åt nu på söndagskvällen också. Någon borde visserligen iväg till stan och handla lite, men jag trivs så bra här hemma just nu, så...

Igår smygövade jag på skinkan! Nä, lugn bara lugn, vår julskinka är ännu intakt! Jag hade en annan skinkbit i kylskåpet och lite riven ost och en halv paprika. Den sistnämnda började sjunga på sista versen, så i bästa (s)marthastil fick jag för mej att göra skink-ostpaj.

När jag lade in plåten i ugnen tyckte jag att äggstanningen var mer än lovligt lös, för se jag hade glömt att lägga med den rivna osten. IIIK! En dement husmor är inte att rekommendera! Men ingen fara jag slängde den rivna osten utanpå och det blev så gott att nu ska jag njuta av sista pajbiten innan jag får på tvättmaskinen och sätter mej ner och stickar färdigt den andra sockan.

Önskar er en riktigt skön söndagskväll den tredje advent!

Nyåret är räddat

Den fina lucian med tärna, som skred in i datasalen igår morse hade med sig en julklapp till mej!

I paketet fanns en vacker flaska med lockande innehåll:

Nu är nyåret räddat! Stort, stort TACK till mina kursdeltagare för den fina gåvan. Tack också för de goda Alku-karamellerna!

Julen kanske också är räddad, för Keith Urban vill vara min julgubbe/ jultomte, åtminstone sjunger han så. 

Men lugn bara lugn, jag klarar mig nog också utan honom, för min jul är också räddad. Dels har vi glädjen att få tillbringa julaftonsdagen med barn och barnbarn. Och så vet ni, så har äntligen, äntligen Yle hört min bön och sänder Stolthet och fördom nonstop på julannandag! Så glad och tacksam. Den 26.12 sitter jag fastklistrad framför TV mellan kl 12 - 17.10. Åååh, Colin Firth, som mr Darcy, finns det en bättre TV-serie?
Enda smolket i glädjebägaren nu är ju att jag behöver en betydligt större TV! Borde jag ändå prata med Keith Urban om det? Jag menar om han nu vill vara min julgubbe, så visst får han ju hämta en stor julklapp med sig!

Vår julskinka...

... har rymt? 

Åh, nej, vår basturökta närproducerade julskinka finns nu i kylskåpet! Så för tillfället är det någorlunda lugnt på skinkfronten!

Igår, vet ni, var jag effektiv som sjutton. Jag hann både med jullunch, tack för den julklappen, föreläsning i Mindful Learning

Arnella från Sibbo berättade och förklarade. En del av det går tyvärr inte att omsätta i dataundervisningen, som är mycket exakt. Men en hel del snappade jag upp. Efter att ha suttit bekvämt tillbakalutad i biosalongen var det dags för en ostfralla och te samt lite kollegialt mingel. 

Därefter bjöds vi på den vidunderligt vackra, fina och underfundiga filmen Mestari Cheng av Mika Kaurismäki. Tack för den föreställningen.
Kvällen avslutades i två härliga damers sällskap med lite reflektion och varva ner inför julen. Till det behövdes liksom 2 spetsade glöggar! Eller nåja, behövdes och behövdes. Men det värmde skönt då snöblasket dalade ner utanför fönstret.

Idag har det varit undervisning på agendan, men inte riktigt som vanligt, för in skred Lucia årgång från 1950-talet med tärna. 

Det var en glad och värmande överraskning för hela kursen. Stort TACK för det!

Två små töser var också och såg Lucian idag!

Ett hjärta

- Titta ett hjärta, sa M igår då hon var här på besök tillsammans med lillasyster och sin mamma. Verkligt observant av henne må jag säga. Inte konstigt att hon vill gå runt i alla våra rum och kolla vad som förändrats sedan sist. M har också ett fenomenalt minne. Hon vet vilken skåpdörr som ska öppnas för att komma åt mommens smycken!

Det här fina hjärtat fick jag i tisdags av S. Hon kan hon!

På andra sidan har S målat mina favoritblommor. Kuvertet som hjärtat kom i är också ett konstverk med egen design av S. Hon är skicklig! Ett stort, stort TACK för denna fina gåva, som nu hänger i lampan ovanför vårt matbord.

Nu ska jag hasta vidare, så jag hinner med både jullunch, föreläsning om Mindful Learning, vegehamburgare, bio och som socker på bottnen Julglögg. Håhåjaaa, få se om jag alls hinner hem ikväll. Och före jullunchen ska jag ännu.....
Nå, snart är det jullov och då ska jag sätta upp fötterna på pallen, sitta i fåtöljen och bara sticka!

Det kom ett kort

Lite stillsamt sitter jag här och funderar i kväll: Varför svarar människor inte på e-post? 
Jag behöver få besked, för att kunna slutföra vissa uppgifter och jag vill ha det ganska fort nu, tack. Jag behöver julfrid.

Med betydligt mera hackande hjärta undrar jag varför en journalist från Yle har försökt få tag på mej idag? Hjäääääääälp, vad har jag gjort? Eller är det något jag inte har gjort? Och varifrån har den grävande journalisten fått tag på mitt jobbnummer? Huh, huh, hur ska jag kunna sova i natt?
- Men du kan ju ringa tillbaka, försökte dubbelmorfar trösta.
- Vaa? E du int riktit klok! Int kan ja ringa så här sent.
Hoppas att det var en felringning! Håll tummarna för att det var så. Just nu känns det som att jag inte passar vare sig i TV eller radio. Och framförallt kan jag inte uttala mej om en endaste en liten (kontroversiell) sak. Jag har ingen åsikt och därmed basta! Eller nåja, vänta nu, jag skulle ju kunna tala lite om digisamhället och hur ojämlikt det blir då en stor del står utanför. Det kan jag minsann "predika" om. Men inte vill jag vara med i TV för det ändå!

I väntan på e-postsvar, så gläder jag mej åt kortet som anlände två dagar efter poststrejkens slut!

Stort TACK för det här finurliga kortet! Det har jag satt upp på väggen, som en stillsam påminnelse om lyckan i att sticka.
Men den lyckan hinner jag tyvärr inte med nu, för nu ska jag alldeles bestämt umgås en stund med dubbelmorfar framför dumburken medan jag försöker lugna ner min hjärtklappning. Måste träna hela natten på det lilla ordet Nej! Enda sättet att undvika att hamna i knepiga situationer. Nej, nej, jag kan INTE, jag vet INTE osv.... 

Julfest och bal

Förra veckans fredag var jag iväg på stans julfest. Det var ju lite omväxling till mina vanligtvis någorlunda stillsamma fredagskvällar. Idrottshallen var dekorerad, bland annat med ballonger.

Där i bakgrunden ser ni en bild på Annie Lennox, som ingick i duon Eurythmics. De var populära på 1980-talet. Bland annat år 1983 gav de ut Here comes the rain again. 1980-talet var alltså festtema. Skivor med massor av synthpop spelades, men inte en enda Abba-låt fick jag höra. Jag drog mej hemåt redan vid 23.30-tiden, för jag var iväg på en kransnedläggning till norra grannkommunen följande dag. Då hade det gått 80 år sedan Vinterkrigets utbrott! Och redan där startade det här med falska nyheter, för vår granne i öst påstod att finländarna hade skjutit några skott mot dem i Mainila. Men jo, nej, så var det ju nu inte. Och ännu förra veckan envisades ett ryskt museum i sin tweet med att det var finländarna som börjat och hänvisade just då till de ökända skotten i Mainila. Det ryska muséet bad sedermera nog om ursäkt, men vete fåglarna hur många som hunnit läsa deras inlägg i Twitter och tro på det skrivna. Håhåjaa...

Jag hittade inte 1980-talskläder här hemma och hade inte vare sig tid eller ork att börja leta på loppisar, så jag tog på "vanliga" kläder.

När vi trädde in i Idrottshallen fick vi varsitt neonfärgat partyarmband.

Jag undrar om man kan få det att lysa igen?

Igår var det då bal på presidentens slott och den följde jag med på vår TV i köket. Dubbelmorfar skulle förstås se på någonting annat mindre viktigt i vår reserv-TV, alltså min hulda moders gamla mindre TV, som nu har landat hos oss. Vår stora TV pajade redan i augusti, men vi har klarat oss förvånansvärt bra utan den. Mest kanske för att det inte finns så mycket att se på i TV! Och så finns det ju Arenan!

I serien Man-tager-vad-man-haver

Gårdagskvällen var riktigt trevlig och givande. Stort TACK till värdparet. Visserligen skrämde värden upp undertecknad och värdinnan genom att säga:
- Det blir ingen slottsbal i morgon.
- Va, men hur...
- Presidentens kansli har kommit överens om med Yle att int sända alls.
- Nää, det kan int va sant, stönade vi damer gemensamt.
- Jo, det stod här nånstans, sa värden och googlade på surfplattan utan att hitta nånting.
- Du hittar nog på nu.
- Nää-ä jag har läst det.
Efter intensivt bläddrande i diverse lokaltidningar hittades till sist tidningen han hade läst. Och jodå, texten i ingressen talade om avtalet som uppgjorts med Yle. Men längre ned så stod det att årtalet var 1969!
Åååh, skönt, nu kunde vi damer dra en suck av lättnad, för vi ska åtminstone se då presidentparet skakar hand med kreti och pleti!

Här i vårt hus är det nu ganska lugnt. Dottern var här på besök tillsammans med sina döttrar och det var riktigt, riktigt härligt.

I morse fick dubbelmorfar lite bråttom då han insåg att det skulle vara blåvita ljus självständighetsdagen till ära. Han hittade två vita och två blåa långa ljus, men han hittade ingen ljusstake!
Nå han är både en händig och kreativ man, så simsalabim hade han förvandlat ställningen med pizzaverktyg till en ljusstake istället!

Önskar er alla en riktigt skön självständighetskväll!