Igår kväll var vi till stan på födelsedagskalas. Dubbelmorfar hade klätt sig i kostym och slips, vilket gjorde att jag också kände mej fin trots att jag hade en rätt vanlig skjorta på mej, en skjorta utan desto mera krusiduller. Men en skjorta jag trivs i och det är huvudsaken. Ingen festklänning, utan mina svarta finbyxor. Klänning har jag på mej här hemma och det får räcka. Och visst är det så att kläderna gör mannen? Åtminstone var dubbelmorfar riktigt stilig igår.
På kalaset träffade jag en del av mina kusiner, våra barns småkusiner och våra barnbarns ludikusiner, alltså kusiner i tredje led. Kul. Och så fick jag en ny smakupplevelse, rökt älgfilé. Sjuttons gott ska jag säga. Och tänk att jag aldrig fått smaka på det förut! Härligt med nya upplevelser. Och som ett litet tips till er andra, håll er nära jägare ifall ni inte råkar ha en i huset. Det kan löna sig!
Efter kalaset skjutsade dubbelmorfar mej till mataffären och sedan hem en av gästerna. Jag var snabbt färdig med handlandet, för jag behövde endast komplettera lite det som saknades inför idag, söndagen. När jag stapplade ut med mina kassar och ställde mej att vänta. Och vet ni vad som hände då? Jo, två damer åkte sakta iväg från parkeringsplatsen, stannade, backade tillbaka, vevade ner fönsterrutan och frågade:
– Behöver du hjälp?
Oj, så förvånad jag blev, rörd och tacksam för omtanken. Jag tackade och sa att jag väntar på min man, som nog just kommer. Den där vänligheten har värmt mej ända sedan igår. Härligt att det finns kärlek och omtanke ännu kvar i världen. För det mesta tänker ju människor att det är bäst att inte blanda sig i, inte stanna utan bara rusa vidare.
Då vi sent omsider kom hem sa dubbelmorfar:
– Nu sku det va gott med en GT.
Och så fick det bli, gin och tonic, som kvällsdrink.
Nä, inte jag heller och tydligen så var det ingen höjdare direkt, för dubbelmorfar hade kvar sin drink ännu i morse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar