Idag har det inte riktigt varit min dag och ändå började den jättebra i morse med undervisning i den bästa av byar. På hemvägen upptäckte jag till min förskräckelse att jag hade glömt att byta glasögon från terminalglasen, alltså de jag ska ha på mej då jag stirrar på en dataskärm, mot mina vanliga, som jag ska använda vid bilkörning med mera. De som jag alltid tar av då jag ska sticka. Jag tar alltså av dem för att se bättre.
Nå, jag kunde köra hem med fel glasögon på näsryggen ingen fara. Hemma två och en halv timme utan att överhuvudtaget göra något vettigt, bortsett då från att dricka te, äta en ostmacka och lösa korsord. Sen iväg till stan och undervisa. Bilpusslet fortsätter och det körs hit och dit, en plockas upp och en annan stiger ur. Hur som helst, äldsta sonen fick plocka upp mej från jobbet i början av kvällen. Han var chockad över hur smutsig min bil är.
– Den ser mycket värre ut än förra veckan, konstaterade dubbelmorfar. Snart kommer han att förbjuda mej att köra den kortare vägen...
Vi hämtade ut sonens paket hos ett av stadens postombud och sen besökte vi mataffären. Där hittade jag jordgubbswienerbröd, som såg riktigt goda ut. Jag tog förpackningen i min hand, kände något klibbigt och såg hur jordgubbssaften från sylten rann ner utför min rock. Fort bort med förpackningen, men klibbet satt kvar på min svarta rock och det syntes. Suck och dubbelsuck! Inte en chans i världen att jag skulle hinna tvätta rocken och få den torr till i morgon. Nej, vi har inte torktumlare, vi sparar på energi och nej, vi har inte torkskåp heller. Kunde förstås eller nåja, kunde och kunde, blåsa med en hårtork om jag hittar den som jag fick nån gång på 1980-talet. Får väl klä mej i vinterrock i morgon.
Äntligen hemma, skönt med utförd arbetsdag och att ha fått träffa så många trevliga människor. Plus också för att data-avdelningen har lovat fixa nätverksproblemen på jobbet i stan i morgon. Tjohooo!
Men så..., så hittar jag inte mina terminalglas i handväskan. Jag vänder handväskan upp och ner, men inget glasögonfodral där inte! Jag har glömt dem på jobbet! ARGH! Jag behöver glasen i morgon på jobbet i västra grannstaden, men jag orkar inte åka tillbaka in till stan. Dessutom pågår där kurs i datasalen...
– Håller du på att få burnout, frågar den äldsta bekymrat.
– Nej, men... försöker jag svara utan att riktigt veta vad jag ska ange som orsak. Största orsaken är den att jag mot min vana tog ut glasögonfodralet från handväskan. Det brukar jag vanligtvis inte göra, men för att jag glömde att byta glas tidigare på förmiddagen, så tyckte jag att det kunde vara bra att se fodralet, för att bli påmind om att byta glas. Men hej vad jag bedrog mej. Det fanns så mycket annat där på bordet, så glasögonfodralet syntes inte så bra. Djup suck!
Glömskan kan jag nog skylla på att jag idag fortfarande var starkt påverkad av gårdagens konsert. Jo, jag var alltså kulturell igen. Verkar som om jag fick blodad tand förra veckan. Igår lyssnade jag på Carita Holmström och Annika Cleo i en fin och berörande konsert, Sjung sorgen (konserten börjar ungefär 10 minuter in i videon).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar