Släpärtskalas

Igår kväll var jag iväg till norra grannkommunen. Där arrangerade den lokala manskören, Sångargillet, sitt traditionella släpärtskalas.

I ärlighetens namn så är jag inte särskilt förtjust i släpärter, åtminstone tror jag det. Jag har liksom inga såna där goda minnen från barndomen angående släpärterna. Men många tycks sukta efter det som de åt i barndomen och det verkar på något sätt vara extra gott.

Men manskörssång gillar jag desto mera. Det har jag alltid gjort eller egentligen gjort sen jag i barndomen fick vara med på den stora finlandssvenska sångfesten i stan nån gång på 1970-talet. Då sjöng en manskör Greensleves så att jag fick rysningar. Och på den vägen är jag liksom ännu. En manskör med stämmorna i balans, alltså en som inte saknar tenorer är som sammet för öronen och väldigt upplyftande för själen.

Här uppträder Sångargillet i Lappträsk under Janne Slätis' ledning. Och den skönsjungande tenoren fanns på plats!

Kul är det också med allsång och vi sjöng minsann där i ladugårdsruinen på hembygdsgården Kycklings.

Ärterna kokades i fältkök under sångstunden.

Sedan blev det kö till läckerheten.

Dom här äts så att du doppar hela skidan i smöret, suger ut ärterna och lämnar skalet. Vet inte hur vanligt släpärter är här i vårt avlånga land. De verkar saknas på finskt håll och jag vet inte ens om det finns ett finskt namn på släpärter.

Bra saker igår:

• Hann skriva blogginlägg innan jag skulle iväg till grannbyn.
  
  
• Fick igen "busa" med Lillan hela eftermiddagen!
  
  
• Jag vågade smaka på en släpärt! Det ni! Och njaa, nääe, är inte säker på vad jag tycker.
  
  
• Fick sjunga allsång.
  
  
• En riktigt trevlig torsdagskväll i trevligt sällskap. Tack för den!

Vad jag har gjort idag, får ni veta i morgon, för nu är det för sent för ytterligare skriverier.

Önskar er en riktigt skön lördag!