Desperat jakt och tröstköp

Som jag skrev igår, så har jag varit på desperat jakt efter Allers nr 37. Den borde ha kommit ut i tisdags, men jag har inte sett den nånstans!

I onsdags var jag iväg till mataffären mitt i stan. När kundvagnen var fylld av livsöverlevande nödvändigheter vandrade jag helt glatt iväg till gången där tidningshyllan finns. Hur jag än letade och spärrade upp ögonen, så ingen Allers-tidning stod att finna. Men hur i fridens dar kunde den redan ha sålt slut? Ledset släpade jag mej iväg till kassan och där, ja där hängde den alldeles ensam:

Muminkassen! Så den här hamnade på kassabandet. Ett litet tröstköp för den uteblivna tidningen! Blir en riktigt bra projektväska. I och för sig har jag nog nu tillräckligt av den varan, men det är ju alltid bra att vara förberedd och ha några extra exemplar till hands.

På hemvägen från affären hade jag velat köra via stora varuhuset, men mitt sällskap, äldsta sonen, ville hem så fort som möjligt.
– Du ska ju till R-kiosken imorgon efter paket. Då kan du köpa din tidning.
– Ajjo, svarade jag glatt. Och tänkte att det är nog bäst att köra hem direkt, för jag skulle ju delta i det där sista lärarmötet på distans.
– Du kan ju prenumerera på tidningen digitalt, fortsatte den förståndiga och hjälpsamma sonen.
– Nej, jag vill inte, för jag vill kunna lösa korsorden, smågnällde jag.
– Men du kan lösa dem digitalt.
– Nä, nä, det går int. Det är inte samma sak.
För min inre syn såg jag hur jag sitter med frukosttemuggen framför den bärbara datorn och hups så har jag skvätt omkring te i tangentbordet. Datorn fräser till och dör. Där sitter jag sen utan både korsord och dator. Nej, absolut inget för mej.

I torsdags var jag så iväg till R-kiosken efter paket. Det första jag gjorde då jag kom innanför dörren var att kliva iväg till tidningshyllan. Jag spärrade upp ögonen och stirrade och stirrade. Ingen Allers! Det var som förgjort. Som tröst köpte jag fyra bullar med -50% prislapp. När jag kom tillbaka till bilen insåg jag att hon som sålde hade tagit betalt för en tre bullars påse. Och nu, jag nu erkänner jag mitt svåra brott: Jag gick inte in tillbaka och rättade till misstaget!!!! 🙈 Skulle jag ha varit mitt "vanliga" jag så hade jag gjort det, men nu var jag så "utan-Allers-lessen" att jag bara satte mej i bilen och körde hem.

I fredags skulle vi egentligen inte ha nånting i matväg, inte som vi kom ihåg i varje fall, men vi besökte stora mataffären i jakt på den försvunna tidningen. Och nej, ingen Allers nr 37 här heller!

Den här tidningen fick bli en klen tröst. Till all tur finns här mönster, som jag kan börja på sen då min sockboom går över. Det där var faktiskt sista tidningen i hyllan. Så människor tycks vara pyssliga när såna här tidningar säljer slut.

Den här gången kurvade äldsta sonen och undertecknad via stora varuhuset. Men nej, samma klena resultat. Ingen Allers där heller.

Men jag fick tag på det sista exemplaret Året Runt. Klen tröst, men vad annat fanns att göra än köpa den här tidningen?

Igår när jag var iväg med den äldsta och den yngsta, så körde vi via lilla butiken på väg tillbaka upp till stan. Den här gången fick äldsta sonen gå in och kolla läget i den lilla tidningshyllan, för nu vågade jag inte gå in själv. Vem vet vilka tröstköp jag skulle ha tagit till?
Sonen kom ut utan tidning! De enda affärer jag inte letat i är den tyska och den allra nyaste mataffären, den som öppnade i somras. Alltså har människor nu fått samma "Allers-sjuka", som jag har? Och måste jag härefter rusa till affären varje tisdag, trots kvällsjobb och en känsla av att jag vill bara fort, fort hem. Hmmm...

Och ja, kanske det värsta av allt i den här desperata jakten är det, att trots att vi besökt så många olika affärer, så glömde vi ändå att köpa socker och jäst. Och nej, nej, vi ska inte göra någonting olagligt, Bisin min ska koka lingonsylt och jag ska kanske baka!

Bra saker idag:

• Var uppe redan klockan sju i morse, men kom på att det var för tidig uppstigning på en söndag. Så jag kröp ner igen mellan lakanen och skulle bara vila en liten, liten stund. Jag sov ända till klockan tio! Helt otroligt!
  
  
  
• Fyllde karamellskålen till bisin mins stora glädje. Tre karamellpåsar, som jag köpte igår.
  
  
  
• Och det bästa av allt, jag hittade Fazers bästa. De påsarna var placerade längst ner i fothöjd! 
  
  
  
  Och i den där påsen fanns hela sex stycken Kiss-kiss karameller! Jag tog fyra åt sidan åt mej och lämnade två i karamellskålen. De här karamellerna är så starkt förknippade med min barndom att dom är goda nästan oberoende hur dom smakar.
  
  
  
  De andra karamellerna det alltid var kamp om då jag var liten var de här isbjörnskaramellerna. Dem lämnade jag några fler av kvar i karamellskålen. Det går ju inte an att vara hur snål, som helst heller.
  
  
• Har igen idag hunnit sitta ute en stund på terrassen och sticka. Så skönt varje gång solen tittade fram.

Nu önskar jag er alla en fin söndagskväll. Ta det lugnt, stressa inte!