Knappar, knappar, knappar

Tycker ni lite synd om borgåborna? Det gör jag, för överallt står det och sägs det att duktiga Harriet, som vann Hela Finland bakar-tävlingen, är från Liljendal! Borgå nämns ingenstans. Visst är det orättvist? Och jo, självklart är det så att Harriet är född och uppvuxen i Liljendal. Det roliga i den här kråksången är ju att inte ens Lovisa nämns alla gånger. Haaa! Heja Liljendal! Ja, och ett stort, stort GRATTIS till Harriet. Bra jobbat.

Jag såg faktiskt på tävlingsfinalen igår i MTV3. skickliga hembagare alla tre finalister.
Det jag tyckte att var verkligt fånigt var att de skulle stå ute i ett tält i hettan och baka där. Kräm och grädde rann, kakorna rämnade och marängerna smalt. Hur ska det gå att baka nånting då? Som sagt, fånigt! Det skulle säkert ha funnits tillräckligt stora luftkonditionerade rum. Låt vara att formatet är inköpt, men det borde väl gå att anpassa ändå?

Ikväll bjuder jag på Mando Diao och Strövtåg i hembygden, för att den är så vacker i all sin melankoliska sorgsenhet. Sången bygger på en diktcykel av Gustaf Fröding. Egentligen är Mando Diao ett rockband, men killarna klarar av visor riktigt bra också, eller vad sägs om den här då? Det är en låt av Sven-Erik Magnusson till text av Torleif Styffe. Och nu, nu ska jag nog sluta lyssna på vackra vemodiga visor, för sånt kan aldrig vara bra när jag snart ska lägga mej. Glad ändå att det finns så mycket vacker musik här i världen.

Bra saker idag:

• Sov ända till lite över nio. Så skönt med sovmorgon!
  
  
• Var ensam hemma på förmiddagen och hann sticka lite på söndagens påbörjade socka.
  
  
  
• Äldsta sonen var iväg med bisin min till stan. Sonen var så snäll att han tog ut mitt paket från R-kioskens postautomat. Ser ni så fina träknappar jag hittade i en loppisgrupp på Facebook. Förstås måste jag ha de här. De är kanske inte särskilt praktiska som knappar i en kofta, men... ja, vem vet vad allt jag kan hitta på med dem.
  
  
• Äldsta sonen handlade också mat, så vi klarar oss en tid eller åtminstone över den varslade strejken.
  
  
• Lyxigt att kunna värma rester från söndagens risotto till lunch. Storkok har sina fördelar.
  
  
• Hade tur att hitta en parkeringsplats ytterom arbetsplatsen i västra grannstaden. Tjohooo!
  
  
• Och där var det så bra sandat att jag klarade mej helskinnad både in och ut. Här hemma på vår gård är det sen lite annorlunda och lusten att gå ut här är minimal. Så varje dag jag klarar mej med armar och ben i behåll är jag djupt tacksam.
  
  
• Hann också sticka lite på jobbet på ett annat projekt.
  
  
  
• När jag kört hem i dimman i kväll, så var jag riktigt marthapräktig och gjorde varma smörgåsar på lite lesset bröd. Det skulle alltså inte ha hållit längre, så bäst att utnyttja det medan det ännu gick att äta.
  Så här gjorde jag:
  Bredde lite Oivariini (Smörgåsmargarin) på brödskivorna, lade på lite gurksallad och lite salsa, en bit ananas, en skiva skinka, en stor skiva tomat och ost, som jag rev från en kvarbliven ostkant. Sen in i ugnen och gratineras cirka 10 minuter. Till sist strödde jag på oregano och nyklippt gräslök. Mums!
  Visst var jag en riktigt ordentlig husmor nu? Jag kunde ju ha satt mej med stickningen och låtit bröd och ost gå i komposten, men då blir det matsvinn och sånt ska vi inte ha, eller hur?

Önskar er en riktigt fin onsdag!
Hoppas att vädret är bra i morgon.