Brrr, hutter mutter, mina tår känns fortfarande som isbitar trots att jag hunnit vara hemma i tre timmars tid redan. Min bil stod parkerad i västra grannstaden från klockan 13.15 till 18 idag. När jag skulle köra hem från jobbet på kvällen var det som att sätta sig i ett kylskåp, -18 grader ute och inte mycket varmare i bilen. Kanske jag till och med satt i ett frysskåp? Det var ingen, som ville besöka drop-in verksamheten nu på kvällen, förutom en, som redan färdigt var på plats. Hen passade på då jag satt där ensam och övergiven i datasalen.
Jag var jättespänd på om min plåtlåda alls skulle starta. Det gjorde den till all tur, för vad skulle jag ha gjort om jag inte hade kommit hem? Lämnat bilen där och försökt få taxi, vilket inte är lätt i dagens läge. Ringt Mr J? Yngsta sonen? Tagit in på hotell? Osäkert om jag skulle ha vågat ringa bisin min. Vad tror ni att han skulle ha sagt? Jo, förstås grälat på mej fastän jag inte kan rå på väderleken. Nå, i morgon får jag vara hemma hela dagen, så det ordnar sig.
- Vaknade lite före sju i morse och steg faktiskt upp 07:37.
- Fick svar på hela två e-postar, så nu är åtminstone en viktig sak fixad. Skönt!
- Hann sticka lite innan jag körde iväg till västra grannstaden på jobb.
- Hann också sticka några varv på jobbet.
- Och hann sticka lite ikväll innan jag öppnade datorn. Jag skulle vilja ha mitt nuvarande projekt färdigt så jag får sätta stickorna i Isoveligarnet. Får jag inte det färdigt finns det viss risk, för att det blir liggande ostickat och det skulle vara harmfullt.
- Maten stod på spisen då jag kom hem ikväll 18.30. Tacksam.
- Diskmaskinen var tömd, så jag fyllde den och fick igång den. Skönt att i morgon ha ren diskbänk. Ja, ja diskbord är en finlandism, så jag må nu använda det rätta ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar