Lotto

Nej, nej, tyvärr har ingen ringt från det statliga spelmonopolet. Jag vet faktiskt inte om de jobbar på en söndag? Och nej, jag vet inte heller om det blev en fullträff i Lotto igår kväll.

Det jag tänkte göra är att berätta om boken Lotto, som jag fick i våras, som tack för vårterminen 2023. 

Boken är skriven av Mikael Crawford. Det var den första bok jag läste förra året. Det var i maj, så då hade nästan halva året gått redan innan jag kommit mej för att läsa en endaste en bok!

Handling:

Egentligen skulle väl Mattis helst ha stannat hemma. Men har man ärvt en lottokupong måste den lösas ut, så är det bara. Den östnyländska skärgården får sköta sig själv en stund, för nu hägrar storstaden.
Som följeslagare får Mattis mångsysslaren Bock och storskrävlaren Hakala. Och längs vägen uppenbarar sig såväl traktorförsäljare på konferens som den nyligen frånskilda Emma med sin bästis Daisy i släptåg.

När de smått förvirrade Tunnelriddarna blandar sig i leken blir något som borde ha varit enkelt plötsligt överraskande komplicerat.

Jag gillar den här boken och jag gillar Mattis, som är en okomplicerad skärgårdsbo. Han är tillfreds med livet och sig själv och bär inte på stora drömmar. Men lottokupongen, som han ärvde av sin mamma förpliktar. Den måste lösas in och hur blir månntro livet efter det?

Hans vapendragare, Bock och Hakala, känns också äkta. Jag behöver inte ta mej långt hemifrån innan jag hittar liknande personligheter här på landet.

Jag gillar språket, som är frejdigt och rakt på sak. Kanske jag har en manlig hjärna, som trivs med ett sådant språk? Det är en lättläst bok med humoristiska förvecklingar. En del kanske tycker att boken är för ytlig, men det stör inte min läsning och den här gången är det skönt att slippa fördjupningar och analyser. Man kan kanske tycka att Crawfords kvinnosyn är en aning förlegad, men den här gången orkar inte min inre feminist säga ett jota om den saken.

Allra bäst gillar jag de tre karlarnas besök i järnaffären, för det är så bra beskrivet.
"Man kan helt enkelt inte ha så bråttom att man inte hinner ta en sväng via järnaffären för det finns alltid något man kan behöva. Och behöver man ingenting finns det alltid en massa att se och peta på och ha åsikter om."

Sen fortsätter Crawford beskriva hur männen går som ett lämmeltåg in i järnaffären. Det är som om han skulle ha spionerat på garngalna kvinnor när det vankas rea i garnaffären eller när man just så där annars bara måste kolla in garn, som man kanske eller kanske inte behöver.

Att följa med på de här karlarnas roadtrip från Borgå skärgård till huvudstan är riktigt kul. En perfekt koppla av bok.
Själv har jag lovat låna ut mitt exemplar åt en kollega, som har läst de övriga två böcker Crawford har skrivit.

__________

På tal om helt andra saker, varför har jag aldrig hemma det jag behöver? Jag var inspirerad och ville ta itu med att sticka pannlappar och hade redan kommit en god bit på väg då jag insåg att det här går inte. Rundstickan ska vara 40 cm, inte 60, som den som jag har här. Suck! Och joo, jag vet att man kan loopa, men jag vill inte. Och joo, jag skulle kunna sy fast de båda lapparna, men... jag är ingen sömmerska! Och nää 96 maskor uppdelade på strumpstickor, nej tack, till det med.

Halva förmiddagen jagade jag alltså mitt nästa projekt utan att lyckas. Då jag hittade garn jag ville använda hittade jag inte mönster och vice versa. Tänk att det ska vara så svårt!

Ikväll bjuder jag på dansk skicklighet! Kanske dags att ta sig till Tattoo i sommar?

Bra saker idag:

• Skön och lugn söndag!
  
  
  
• Nytt sockbörjan. Få se hur det går, för här ska stickas flätor!
  
  
• Lagade mat tillsammans med äldsta sonen, risotto.
  
  
• Blev så mycket över att jag kan ta med mej en lunchbox i morgon!
  
  
• Fick meddelande från dottern att ett par benvärmare åtminstone passade och fungerar som de ska!

Önskar er alla en riktigt fin måndag!