Oj, nu blev det sent här igen. Hur kan kvällen gå så fort? Visserligen jobbade jag under en del av den, men ändå. Tiden bara rusar iväg och just nu känns sängen väldigt lockande. Bisin min får säga vad han vill, men jag tänker inte fylla diskmaskinen och starta den mera i kväll. Det får allt vänta till i morgon.
Visste ni förresten att jag har ett eget band, som spelar svensk dansmusik? Nä, nä jag gissade allt att ni inte har hört bandet Inge Band!
Bra saker idag:
- Vaknade fem minuter före väckarklockan!
- Har haft glädjen och förmånen att få hålla kurs i norra grannkommunen i den bästa av byar. Jag hoppas och tror att det blir kurs där också nästa läsår. Nu behövs det en efterträdare, för jag kommer att vara riktig pensionär i höst. Känner ni nån som kan åta sig läraruppdraget?
- Äldsta sonen var iväg till stan idag på eftermiddagen och tog ut min löftesrika låda från posten. Karin Erlandsson skriver i boken Det blå garnet, att varje nystan är ett löfte. Och här i lådan finns minsann många löften. Det kliar i mina fingrar att få sätta igång.
- Och vilken tur jag hade, som hade en tom plastlåda! I den har jag nu placerat de allra finaste härvorna och nystanen. Och den lådan har jag här i datarummet. Måste ju kunna klappa om garnen med jämna mellanrum.
De här garnen har jag köpt av en dam, som ville ha hjälp att få bukt med sitt stora garnlager. Nu blir det stora garnlagret liksom min utmaning. - Klarade av att säga en svår sak, som jag gått och gruvat mej för hur den skulle tas emot. Till min stora häpnad var det helt okej, alla pusselbitar föll på plats och tidsplanen håller. Tjohoo!
- Har klarat av veckans sista och längsta arbetsdag.
Önskar er en riktigt skön kvinnodag i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar