Konståkning – uppvisning

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan blogginlägg. Det beror på att jag var hemma först vid 21-tiden och en halvtimme senare satt jag och njöt på bastulaven. Två timmar senare var jag mogen för sängen och hade inte minsta lilla energi kvar för att skriva nånting, fastän jag skulle ha haft en hel del att berätta! Jag försöker verkligen leva ett lugnt vardagsliv, men det verkar som om jag lite smått har drabbats av den berömda pensionärsstressen! Eller ska vi säga ökända?

Nu kommer jag att lista bra saker här, men utan min vanliga punktuppställning och jag börjar med dagens händelser, för jag är ännu så tagen av dem.

Idag klockan 10 befann jag mej tillsammans med bisin min i västra grannstaden...

... närmare bestämt i ishallen där.

Vi var och såg på barnbarnens skridskoåkning i Lilla sjöjungfrun, som var deras våravslutning. Det var en fin upplevelse och det var första gången jag såg flickorna live på isen. Så skickliga skrinnare och så härligt att se uppvisningen i verkligheten. Och så mycket jobb de frivilliga har lagt ner. Hur skulle nånting i det här landet fungera utan frivilliga och talkokrafter? Jag är djupt imponerad, glad och rörd över att vi kunde närvara.

Dessvärre blev det lite strul med vårt överlämnande av rosorna till flickorna, så de fick dem först då de var hemma och vi var där på snabbvisit. Flickorna fick också en liten present, som jag inte kunde kasta in på isen utan överräckte där hemma.
De hade ett rätt tajt program och var egentligen endast hemma för att få i sig lite mat. M skulle vara tillbaka i ishallen för att skrinna i eftermiddagens föreställning och A skulle iväg på femårskalas. Då jag frågade henne vad hon själv ville ha till sin femårsdag, svarade hon:

– Kläder, mycket kläder i alla möjliga färger.
Det tycker jag att är förnuftigt, hoppas bara att vi kan uppfylla den önskan. Jag fick också reda på att Spiderman inte längre gäller, att nu kan det vara vilka figurer som helst på kläderna. Bra att veta, nu bara iväg och shoppa!

Sen vet jag faktiskt inte hur det kommer sig att grannstaden i väst är så totalt inkompetent då det gäller parkering. I hallen längst borta pågick Raksa, alltså byggnadsmässan. Av någon outgrundlig anledning, så hade de som skulle iväg till den mässan lagt beslag på nästan alla parkeringsplatser invid ishallen. Helt obegripligt, för nu fick de som skulle till ishallen parkera längst borta utanför hallen där byggnadsmässan pågick. Suck!
Men som bisin min tröstade mej med:
– Nu fick du ju dagens steg!

Bisin min har haft en minst sagt hektisk dag. Då vi kommit hem från västra grannstaden åt han hastigt en smörgås och så iväg till gravgården för att närvara vid urnnedläggning.
Han körde hem via stora varuhuset i stan, för oljelampan lyser i min Adam plåtlåda och det betyder troligtvis att den törstar efter lite motorolja.
Hemma igen och den här gången hann han äta ordentligt, en liten stunds vila och så iväg med Mr J. Och de har inte kommit hem än, så lite kan jag jag ju nog undra vad de har för sig på lördagskvällen.

Igår var jag i min tur borta på kvällen, för igår var jag också i västra grannstaden. Den här gången med yngsta sonen, som skulle ha bildelar från Motonet. Där befann vi oss i en timmes tid, men inga delar fick vi, så nu står hans Adam plåtlåda fortfarande obrukbar, för den vägrar helt sonika starta.

Efter den pärsen var vi tvungna att stärka oss och det gjorde vi i Kimchi.

Min vana trogen beställde jag nötbulgogi. Det är något särskilt med en rykande het stekpanna, ja, ni ser hur det riktigt ångar om den här maträtten. Vi blev överraskande bjudna på Kimchisoppa som förrätt. Överraskad blev jag också över att den där unga damen, som serverade oss mindes att jag alltid brukar beställa just bulgogi. Jag har inte varit på Kimchi på jättelänge, så det är nog att ha bra minne. Jag borde kanske prova på någon annan maträtt, men det är på något sätt enklast att ta det säkra före det osäkra.

Smolken i glädjebägaren är att jag lyckades få sås på min nylappade skjorta! Suck!

Äldsta sonen var igår iväg till barberaren och han kom hem med den här åt mej:

Härligt, precis mina färger! Tidningen innehåller en hel del intressanta mönster. Men, men, så som jag flänger runt hinner jag knappt sticka nånting alls. Och när jag äntligen tar fram stickningen, så går det trögt framåt eller så blir jag tvungen att rätta till fel ungefär sju varv neråt. Suck! Det har sina sidor att sticka.

Önskar er en fin söndag!
Själv ska jag ut på vift igen...