Revan är fixad

Tidigt på förmiddagen idag, medan jag lyssnade på Anni-Frid Lyngstad och Marie Fredriksson i deras vackra tolkning av What A Wonderful World och funderade vad jag kunde hinna med innan det var dags att köra till jobbet i norra grannkommunen, knackade det på vår dörr. Jag skyndade mej att öppna, fullt beredd på att tacka nej till vad det än må vara som erbjuds. Men därutanför stod K, så jag bad honom stiga in.

Med smått stressad röst frågade han efter äldsta sonen:
– Nog är han väl hemma?
Jodå försäkrade jag och gav hals, så det skulle höras ända ner till gästrummet.
– Va e de nu, fick jag lite resignerat till svar och jag kunde nästan höra hur ordet åter (igen) låg outsagt i luften.
När det stod klart att K var här dök sonen upp och så började ett förhandlande om bärhjälp på eftermiddagen tillsammans med kusinen. K:s planer var lite vaga och röriga och sonen kunde förstås inget lova, förrän han varit i kontakt med kusinen. När det fanns en någorlunda klar plan, försvann K lika fort som han kommit.
Idag på eftermiddagen/kvällen var sen killarna iväg och hjälpte till med bärandet. Allt gick bra och uppdraget slutfördes i bästa samförstånd.

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
  
• Revan är fixad. Jag fick tillbaka min sönderrivna blus! Nu hoppas jag att den håller något år till. Tack till C, som sömmade!
  
  
• Sista torsdagsjobbet och sista uppdraget för Lovisa medborgarinstitut är nu avklarat. Jag kommer förstås att sakna alla trevliga deltagare. Men jag kommer inte att sakna det att ligga på vägarna i ur och skur.
  
  
• Var ensam hemma på eftermiddagen och njöt storligen av att sitta i gungstolen och sticka. Så skönt!

Önskar er alla en fin fredag!