Regnet piskar utanför det nattsvarta fönstret. Nattsvart har det också varit hela dagen i Finland idag. Förstummad och tårögd har jag försökt att undvika nyheterna, men det är inte så lätt. Det är svårt att ta in att en tolvåring tar till vapen och skjuter sina klasskamrater. Barn ska få vara barn och framförallt ska de få vara trygga både i skolan och hemma. Och ni får nu säga vad ni vill, men stora skolor med flera hundra elever och klasser från förskolan till nian är inte optimala.
Nu måste jag sluta tänka på skolskjutningen, annars kan jag inte sova i natt. Jag lider redan med föräldrarna till de drabbade barnen och framförallt med dem som miste sitt barn. Det är det värsta en förälder kan råka ut för. Det kommer alltid att finnas en stor svart sorg i hjärtat. Det kommer alltid att finnas en undran, hur skulle hen se ut nu, vad skulle hen ha gjort nu, tyckt om detta osv. Under jular, födelsedagar och andra fester, kommer det alltid att saknas nån, som borde vara där. Och som skulle ha varit där om inte... Döden är brutal och oåterkallelig.
Här i min lilla värld håller jag på att räkna ner inför stundande pensionärsdagar. Idag var jag nästsista gången på en tisdag till västra grannstaden. I morgon är jag nästsista gången i Svartså och i torsdag nästsista gången i Hindersby. På fredag har jag sista Dataöppet på distans och i måndag nästsista kvällsjobbet i västra grannstaden. Det är bra att jobbet börjar ta slut, för än en gång kunde jag tyvärr inte ställa upp och ta hand om Lillan på grund av jobbet. Och det känns inte bra att vara en otillgänglig farmor.
Bra saker:
- Ingen väckarklocka i morse!
- Blev bjuden på kakao på jobbet.
- Klarade av att få igång en krånglande telefon! Känns bra att kunna hjälpa.
- Fick idag, liksom i söndags inbjudan till barnkalas. 💓
- Sista biten smörgåstårta och en bit av påskens toscatårta, rena rama lyxen till kvällsteet.
- Klarade av att skriva det här blogginlägget, trots tunga sorgsna tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar