Förvirrad

I morse drömde jag konstigt. Jag befann mej i den gamla disponentvillan mittemot det nedlagda mejeriet (ja, alltså, jag är ju uppväxt med en ostkällare, svingård och ett andelsmejeri som närmaste granne på södra sidan och postkontor på norra sidan). Där pågick någonting som dels var ett seminarium, dels någon sorts test och dels lite partaj. När jag var ute på min testrunda med hinderbana och dylikt blev jag genomblöt och nersmord med lera från topp till tå. Arrangörerna fick in mej i bastun, jag duschade och suckade lite över att jag inte hade byteskläder med mej. När jag kom ut till omklädningsrummet, så var mina smutsiga kläder försvunna! Fanns endast en liten, pytteliten handhandduk att torka mej på. Jag smög upp till övre våningen spritt språngande naken och försökte få tag på någon arrangör:
- Pssst, var är mina kläder, väste jag.
- Oj, de är i tvätten. Har du inga byteskläder med dig?
- Nej, morrade jag.
- Då får du gå hem och hämta. Du bor ju inte långt härifrån.
Milda makaroner! Skulle jag gå naken genom byn? I min dröm var det jääääättelångt hem. Jag fick stora skälvan och var alldeles gråtfärdig.

Förskräckt och förvirrad vaknade jag till all tur upp. Men så pass råddig var jag vid frukosten att jag slog kallt vatten på min tepåse. Jag hade fixat mina rågbrödsmackor, men glömt att sätta igång vattenkokaren! Håhåjaa!

Igår var jag nog inte heller riktigt vid mina sunda vätskor. Vi bestämde oss för att åka till västra grannstaden och jag skulle iväg till garnaffären där det dels var stickträff och dels så har jag ett presentkort dit. Sent omsider kom vi iväg med dubbelmorfar och jag iväg till garnaffären medan dubbelmorfar försvann på egna vägar.
Genast då jag steg in i affären kom en vänlig dam och frågade om jag ville delta i stickträffen och jag svarade försiktigt att joo...
Där satt ett tiotal damer och stickade, ledaren var försvunnen just då. Jag sjönk ner på första bästa lediga stol och skulle just öppna munnen då jag fick höra:
- Int kan du sitta där. Där ska J sitta.
Jag bara tittade så där halvt sinnesslött och tänkte att kära nån. Eftersom dialogen, nåja egentligen monologen, försiggick på det andra inhemska så orkade jag inte ens svara någonting. Visste liksom inte hur jag skulle formulera mej på finska.
Det kändes lite snopet att genast troppa av, så jag tog en bok med sockmönster för män och började bläddra i den.
- Det där är sen J:s bok och mönstermapp, fick jag höra direkt av samma dam som tidigare.
Det var som ett rött skynke för mig. Sammanbitet bläddrade jag igenom hela boken innan jag försvann från J:s plats. Så konstigt. Jag är inte van att stickande damer beter sig på det där sättet. Nej, tvärtom. De brukar säga välkommen med och vad har du för projekt på gång? Jag hade trott att jag skulle få lära mej nya spännande tekniker... Dessvärre hade jag ingen stickning med mej, men ändå...
Så jag saknade stickväninnorna B och V. Vi skulle helt tufft ha slagit oss ned och börjat sticka och prata och haft hur kul som helst. 
Jag vågade inte ta dricka eller tilltugg, som stod där på bordet, för jag var rädd att den där damen skulle säga något igen och jag såg att en del hade egna flaskor och egen matsäck med sig, så jag bara steg upp och försvann därifrån. 

Smått förvirrad stod jag sedan och kände på en spetsstickad vacker sjal, då en trevlig försäljare kom fram till mej och frågade om jag var intresserad av sjalen och så drog hon iväg med mej till garnhyllan och visade de fina garnkakorna i så ljuvliga färger att man baxnar. Rätt länge stod jag där och klappade på garnen innan hon drog iväg mej till en annan sjal, som var gjord just i det garnet jag senast höll i och så återvände vi till garnhyllan och jag stirrade hjälplöst. När, ack när ska jag hinna sticka? Och hjääälp. Jag har ju faktiskt redan en sådan där garnkaka hemma! Den köpte jag på sticklägret för ett och ett halvt år sedan och den väntar fortfarande på att bli använd! Till råga på allt så köpte jag ju en garnkaka till i början av juli! Nu var det dags att vakna upp till verkligheten, så jag tackade den vänliga garnförsäljaren och sade att jag ska fundera på saken och nu ska jag se på lite annat.

Det gjorde jag också, men all min köpiver hade försvunnit. Jag klappade lite garn här och lite garn där, men var så förvirrad att jag inte alls visste vad jag skulle göra med ett endaste ett av garnen! Så efter fullbordat varv i affären satte jag mej utanför och ringde till dubbelmorfar att nu var jag färdig. Han var mitt upp i sitt köpslående, så jag fick vänta en liten stund på honom.
- Vaaa, sa han och såg ut som ett levande frågetecken.
- Är du sjuk? Du köpte inget garn.
- Nä, nå, svarade jag lite svävande.
- Äntligen är du botad, fortsatte han.
- Botad från vad, frågade jag förvirrad.
- Nå, från din garnsjuka förstås.
- Nå, det tror jag nu int ännu, svarade jag med ynklig röst.

Det enda jag handlade var tre virknålar med röd lapp!
OBS! Nu vill jag betona att det absolut INTE är garnaffärens fel att det blev som det blev, utan det är helt och hållet mitt eget förvirrade tillstånd, som spökade. Och bra är det ju nog om jag nu skulle kunna avhålla mej från att köpa mera garn innan jag har stickat upp en del som finns i lager. Tänk om malens larver snart kommer och festar på mina garner? Huuuu!

Dubbelmorfar var iväg till sin favoritbutik, dvs återvinningscentralen eller tja, ska man säga "Köp andras skrot"-centralen.

Där utanför hittade han den här "giljotinen". Ingen inne i hallutrymmet visste vad den skulle användas till. Träkonstruktionen hade nu bara dykt upp där på gården. Jag misstänker att det skall bli någon sorts skylt av det hela.

Från garnaffären hastade vi vidare ut till Kungsporten och Eurokangas. Och nej, nej, bevare mej väl, inte skulle nu jag ha tyg inte. Nej, jag uträttade ett ärende åt min hulda moder.

Helt tomhänt kunde jag ju inte komma därifrån, så jag satsade en hel femma på den här vaddpåsen. Nu kan jag kanske börja virka amigurumi om jag vill. Bäst att ha vaddet hemma i lager ifall andan faller på!

Från tygaffären åkte vi och hälsade på barnbarnen. Bägge sussade sött då vi anlände. Lilla A vaknade och var jättehungrig medan storasyster bara sov och sov och sov. Stackarn, hon hade inte sovit middag på två dagar så nu fick hon sova ikapp. Mamman väckte henne till sist, så att M skulle orka gå och sova på kvällen också. Då hade M missat den goda chokladglassen som vi andra smaskat på.

Från gullungarna styrde vi plåtlådans kylare igen österut och åkte via bybutiken på hemvägen till min hulda moder. Också hon låg och sov så där på blanka eftermiddagen. Efter en stund väckte vi henne lite försiktigt, så hon inte skulle bli superarg för att vi varit där utan att säga något. Mamma bjöd på glasspinne! Tack!

Medan vi satt där ringde dubbelmorfars lillasyster och frågade vad vi hade för planer så där på lördagskvällen. Såna hade vi ju inte, så vi kom överens om att vi skulle åka söderut och hälsa på. Hon skulle baka en blåbärspaj och jag skulle ge lite virkråd. Vi körde hem via och slängde i oss lite skinkpaj. Jag grabbade med mej en bubbelflaska från kylskåpet och en mattrasselkon från hobbyrummet.

Trasselgarnet slängde jag ner i en väska och tog med min...

... virknålsburk med. Jag hann också få med de stora nålarna, som jag hade införskaffat tidigare på dagen. Och skulle jag ha orkat, så var det en av dem jag skulle ha använt. Men nu blev det så att jag njöt av bordets håvor och trevligt umgänge med svägerskorna i stället. Härligt när saker händer så där oplanerat och spontant. Tack för en fin kväll!

Hemma var vi någon gång vid 23.30 och då hade vi varit på språng sedan kl 11.30! Inom en snar framtid ska jag nog sitta hemma och inte åka iväg någonstans alls!
Men nu, nu ska jag få igång en tvättmaskin och sedan sticka färdigt en disktrasa, innan det är dags att börja fundera på morgondagen!

Önskar er alla en skön söndagskväll!