Årets andra...

 ... bondost såg dagens ljus igår...

Egentligen blev den här färdig igår kväll, så den såg nog inget ljus precis, eftersom det var mörkt utanför fönstret. Bortsett då från vägbelysningen och julbelysningen.
Hur som helst inom loppet av en knapp liten vecka har jag hunnit koka bondost hela tre gånger. Snart kan jag koka den i sömnen vänta bara... Dubbelmorfar vill gärna att jag fortsätter i samma takt, men jag har förklarat att jullovet tar slut i torsdag och att jag till skillnad från vissa andra inte är pensionär!
– Men du kan ju åtminstone koka en varje månad, bad han. Men jag tror nog att man skulle tröttna på delikatessen rätt fort om den liksom blir vardagsmat.

Min ostpress fungerar enligt principen "man tager vad man haver". Och åtminstone igår fungerade det hela utmärkt. Osten blev precis lagom kompakt/porös. Min hulda moder, salig i åminnelse, hon hade ett lod från en våg. Lite säkrare system för då är vikten alltid densamma.

I morse stapplade jag ur sängen förrän jag vaknat! Och det för att jag hörde dubbelmorfar prata i telefon. Trots att jag hade sömngrus i ögonen och längtade tillbaka till sängen, så var det bara att ta sig till duschen på sömniga ben. För idag var det glädjens dag! Vi har nämligen haft rart besök av tre flickor!

På förmiddagen var vi ute med M och A. Dubbelmorfar hade lånat morbrors rattkälke från grannbyn och som ni ser gick det undan med dubbelmorfar som häst. Flickorna upphävde lyckliga tjut ju hårdare det gick och mormor hann inte alls med utan fotade endast snöhögar!

Vi hade för övrigt fullt upp med M. Vi laborerade i den magiska boxen! Oj, så många fina knappar vi hittade och undersökte. M tyckte att jag skulle sticka någonting till alla knappar. Det lär nog bli ett rejält dagsverk, det.

Eftersom vi idag hade uppvärmda matrester till middag beslöt jag att satsa lite mera på efterrätten istället. Och det samtidigt, som jag räddade en bullalängd från att ingå i matsvinnets stora gap.

Här har vi ätit fattiga riddare till dessert. Mums!
– Vad har du för vita prickar på din skjorta, frågade dubbelmorfar då jag stod med ryggen mot honom och stekte bullskivorna.
– Va, frågade jag och försökte utan framgång kolla vad det handlade om.
Dubbelmorfar tystnade omgående, för han hade upptäckt att hans vispande av grädden var orsaken till de vita prickarna...

Nu önskar jag er alla en riktigt skön helgkväll.