Sent omsider igår kväll kom vi iväg, dubbelmorfar och undertecknad. Han ville ut och åka, en tradition vi haft rätt länge i vårt hus. Först var det med barnen och senare kom farmor med i bilen. På den tiden gällde det att ha matsäck med sig, för det fanns inte öppna matställen/caféer på midsommarafton. Farmor, alltså min goa svärmor, salig i åminnelse, hade alltid saftflaskan i en yllesocka för att den skulle hållas kall. Verkligt effektivt. Hon var en hejare på att laga matsäck, men så hade hon också övat i flera decennier. Förr skulle karlarna, i synnerhet täckdikarna, ha sitt tvåans kaffe till åkern.
I något skede ville barnen inte längre följa med på våra utflykter, men jag minns en midsommar då vi inte alls varit ut och åkt nånstans. Dottern, som redan flyttat hemifrån, var inte riktigt nöjd, så då hittade vi på att åka iväg med henne och de två yngsta till jättegrytorna i Askola. Det var nära och bra och lite annorlunda. Och förstås lärorikt, ni vet istid och sånt.
Vi hann också ha min hulda moder, frid över hennes minne, med på midsommarutfärd några gånger. Då var vi borta ända till soluppgången och då hittade vi alltid något nattöppet ställe att stilla hungern på. Sjöar och midsommarbrasor var det vi ville se, så vi styrde alltid tveklöst inåt landet.
Alltid har vi inte varit iväg på midsommarutflykter. Nej, det fanns en tid då åkrarna skulle besprutas med växtskyddsmedel just vid midsommartiden. Oftast handlade det om skydd mot rypsbaggar/loppor. Så många midsommarkvällar var jag ensam hemma.
Hemma hade jag nog gärna stannat igår kväll också. Jag vill ju ha min virkning färdig. Och de tre första utflyktsmålen, som dubbelmorfar kom med sågade jag direkt. Så först på kvällen var vi överens om att vi skulle ta oss österut till grannkommunen och där köra ut till havet. Efter 20.30 kom vi äntligen iväg, hämtade upp svägerskan på vägen, stannade i stan för en glass, och i lugnt tempo på gamla vägen skurrade vi rätt ensamma.
Midsommaraftonen var varm och vacker. Några obetydliga regnstänk då och då. De störde förstås inte alls oss. Inte när vi satt i bilen och inte heller när vi var ute och sträckte på benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar