Lätta skyar

Kvällarna är så vackra och sköna att jag har riktigt svårt att komma in. Tyvärr märks det på min kropp, för myggorna älskar mej. Och nu kliar det överallt och nej, nej, inte krafsa på blemmorna, som... Brrr...

Igår kväll drog lätta skyar förbi och jag hade lust att lägga mej ner på en filt och följa med skådespelet. Men, som sagt, de där små ondsinta bevingade elakingarna... Brrr!

I solnedgången ändrar molnen färg för varje minut som går. Jag undrar hur många som orkar förundra sig över detta vackra skådespel?
För länge sedan då jag var en liten flicka kurade vi skymning hos farmor. Men sådant hinner väl knappast den stressade nutidsmänniskan med?