Fredagsfeeling

Så är det fredagskväll efter en intensiv dag och efter en intensiv vecka. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu på kvällen. Dubbelmorfar tycker att vi ska åka iväg till gravgården och vattna blommorna där. Hmmm... låter inte riktigt som ett tjohejsan program om ni frågar mej. Han får nog åka ensam, bäst så, för då kan han göra vilka avstickare han vill.

Dagen har både innehållit arbete och på eftermiddagen dimissionsfest. Och det var riktigt härligt att träffas. Många hade jag inte träffat på över ett år. Stränga säkerhetsåtgärder hade vidtagits så att gästerna var inbjudna stegvis. Känns konstigt att inte få hälsa med handskakning. Men den ståtliga unga mannen som nu blev färdig, så han gav mej i varje fall helt spontant en kram. Undrar om vi någonsin kommer att få tillbaka den naturliga sättet att hälsa på varandra? Om vi någonsin kommer att börja kramas spontant igen?

Precis när vi skulle iväg och jag i panik jagade mina svarta "finbyxor" dök M upp tillsammans med sin moder. Ååh, så härligt överraskningsbesök, men vi var tvungna att hålla tidtabellen och åka iväg söderut. Dubbelmorfar hade dessutom lovat sin kompis att utföra en liten tjänst både på ditvägen och på hemvägen. Vi var alltså rejält försenade då vi äntligen kom fram, men det kunde inte hjälpas.

Idag har jag alltså igen suttit på en terrass med bubbel i glaset. Det är redan tredje gången denna vecka, inte illa eller hur?

Dubbelmorfar är snäll. Han vet att jag vill ha en ampel på kroken vid vår vägg. Så i onsdags då jag kom hem från jobbet väntade den här blomman på mej. Den hade han inhandlat från torget. Och han var så förnuftig att han frågade efter en blomma som tål sol och som inte genast vissnar om vi glömmer att vattna den. Själv skulle jag ha gått efter färg och valt någonting i rosa eller lila toner. Men jag tycker riktigt bra om den här och den står sig fint mot vår vita tegelvägg.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut.